Vad händer när den lilla människan hamnar i klorna på myndigheterna och utsätts för ett massivt mediedrev? Filmen Richard Jewell är baserad på verkliga personer och händelser.
Under de olympiska spelen i Atlanta 1996 detonerade en bomb i den olympiska parken, två personer dog och över 100 skadades. Men det kunde ha gått betydligt värre.
Clint Eastwood fortsätter skildra närhistorien, som han gjort i bland annat American Sniper, Sully eller The 15:17 to Paris. Berättelser om män som under oväntade eller svåra och pressade förhållanden visar exceptionellt hjältemod.
Filmen Richard Jewell är berättelsen om en man som först hyllas som hjälte och sedan blir den anklagade.
Hjälte eller skurk?
Richard Jewell (Paul Walter Hauser) är en man som tror på lag och ordning. Hans högsta dröm är att bli polis. Att ta fast de onda och skydda de oskyldiga.
Han är snäll, artig och generös och tar sitt jobb på allvar, om det sedan är att vara springpojke på ett kontor eller väktare i en skola.
Men problemet är kanske just att Jewell tar sig själv på så stort allvar och verkar tolka det mesta bokstavligt.
Då han får jobb som vakt under de olympiska spelen är han ivrig och glad, kanske det här jobbet kan leda till att han kan bli en riktig polis.
Jewell är den som upptäcker den kvarlämnade ryggsäcken under en bänk och han försöker förtvivlat få folk bort från området innan bomben i ryggsäcken exploderar.
Utan Jewells ingripande hade antagligen antalet dödsoffer och skadade varit ännu större.
Följande dag hyllas han därför som en hjälte. Han får medverka i tv och hans gamla mamma Bobi (Kathy Bates) nästan spricker av stolthet.
Att Jewell sedan plötsligt blir den huvudmisstänkta låter filmen förstå att beror på en rad omständigheter.
FBI är stressade och vill snabbt hitta den skyldiga. De får in ett tips om att Jewell är lite “speciell” och när de sedan tittar närmare på Jewell tycker de han passar in på profilen “ensam, arg, vit man som känner sig utanför i samhället”.
Filmen handlar också om fördomar - det är inte till Jewells fördel att han också råkar vara överviktig och bor med sin mamma.
Mediedrevet kör igång
Den ivriga journalisten Kathy Scruggs (Olivia Wilde) som jobbar för Atlanta Journal-Constitution är den som sedan startar mediedrevet.
Hon får reda på att FBI utreder Jewell och väljer att publicera namnet trots att det ännu är fråga om misstankar.
Pressen kastar sig över Jewell och hans mamma Bobi som nu förtvivlat försöker förstå vad som händer. Och FBI vägrar erkänna att de saknar bevis.
Jewells enda hjälp blir advokaten Watson Bryant (Sam Rockwell) som känner Jewell och tror honom då han säger att han är oskyldig.
Fakta och fiktion?
Filmen, som är baserad på boken “The Suspect” och en artikel i Vanity Fair, verkar ganska långt följa det som hände i verkligheten.
Det filmen visar är en stark misstro gentemot media och myndigheter, här blir också Eastwood stundvis lite väl övertydlig som om han inte riktigt trodde på att publiken fattar med mindre.
Eastwood är ingen dålig regissör och Richard Jewell är en film som berättar sin historia ganska så rakt upp och ner utan större krusiduller.
Därför blir det underligt att filmen sedan låter förstå att journalisten Scruggs hade sex med en agent i utbyte mot information. Det här lär inte stämma och scenen blir mest en sexistisk kliché. Den här scenen har också väckt debatt i USA.
I en film som handlar om fördomar och att inte beskylla innan man har bevis kan man fråga sig varför Eastwood och hans manusförfattare Billy Ray väljer att ha skildra Scruggs på det här sättet?
Det intressantaste i filmen är ändå skildringen av Richard Jewelll och hur illa behandlad han blir. Skådespelaren Paul Walter Hauser är strålande i rollen som Jewell, en man som blir bespottad av de personer han beundrar mest.