En handfull personer i det finländska fängelsesystemet tros vara allvarligt radikaliserade. Att prata med fångarna är enligt Brottspåföljdsmyndigheten det bästa sättet att förebygga radikalisering just nu.
Av de personer i fängelsesystemet som misstänks vara radikaliserade är drygt hälften politiskt radikaliserade. I det här fallet betyder det att de stöder extremhögern.
De övriga är religiöst radikaliserade, i de flesta fall handlar det om islamistisk extremism.
Det uppger Brottspåföljdsmyndigheten, som har i uppgift att verkställa straff.
Juha Eriksson är säkerhetschef för södra Finlands brottspåföljdsområde. Han säger att det för tillfället inte finns något åtgärdsprogram för fångar som riskerar att radikaliseras.
Det bästa sättet att motverka fenomenet just nu är att prata med fångarna.
– Arbetet pågår på en individuell nivå, som diskussioner med psykologer och personal. Det är viktigt att personalen får utbildning i detta så de kan upptäcka och förebygga radikalisering, säger Eriksson.
Radikala kan utnyttja brister hos fängelsepersonalen
Tecken på radikalisering kan vara att en fånges beteende förändras eller att fängelsepersonalen till exempel hittar material hos personen som tyder på det. Men att upptäcka att en person radikaliserats är ofta svårt.
Enligt Juha Eriksson finns det olika skäl till att en person radikaliseras. Det kan till exempel bero på att en fånge känner bitterhet över sitt straff eller mot samhället.
Då kan personen lättare få upp ögonen för en mer radikal ideologi.
Att personalen i fängelset sköter sitt jobb väl är också viktigt för att undvika radikalisering
– Om personalen beter sig osakligt, vilket tyvärr händer, kan personer som försöker värva andra utnyttja det för att stärka sitt eget extremistiska narrativ. Ju tydligare behandlingen av fångar är, desto mindre inflytande har en radikal person på en avdelning.
Tydlighet innebär att fångvaktare också kan förklara och motivera varför saker och ting görs på ett visst sätt.
Var placera personerna?
En fråga som fängelser måste ta ställning till är var man ska placera personer som är radikaliserade.
– Det här är något man funderat på på europeisk nivå, men också i Finland. Frågan är om man ska centralisera fångarna eller sprida ut dem. Båda alternativen har sina fördelar.
Just nu är de här fångarna utspridda på olika ställen, vilket kan vara problematiskt eftersom de då kommer i kontakt med andra fångar.
Juha Eriksson säger ändå att problemet med att centralisera personerna är att de riskerar att bilda en stark grupp där de inspirerar varandra.
För tillfället ser radikalisering i fängelser inte ut att växa.
– Så vitt jag vet finns det inte tecken på att det här fenomenet håller på att blir vanligare. Men vi måste så klart följa med situationen och vara uppmärksamma på om något förändras, säger Juha Eriksson.