Översvämningar och Havis Amanda är andra diskussionsämnen när Barnpanelen sammanträder i Daghemmet Domus på Brändö i Helsingfors.
Ted Järvi har sett havet stiga och han tyckte inte om det.
- Vattnet kom högre upp än det brukar. Det var skrämmande. Jag var rädd att det skulle komma en stor våg upp på land.
För hans del får havet i fortsättningen gärna bete sig som vanligt, tack.
Barnpanelen diskuterar översvämningarna som vi upplevde på många håll i södra Finland tidigare i veckan.
Ju mera vatten på land desto roligare, tycker däremot Maya Saariluoma.
- Havet kom ända till vår gård, nästan så att gungorna var i havet, berättar Maya ivrigt.
Bor hennes familj alltså helt vid havet? Maya skakar förvånat på huvudet.
- Nå vi bor i ett hus.
Artikeln fortsätter efter ljudklippet.
Översvämningarna var alltså för hennes del enbart en positiv upplevelse.
Att cykla i vatten är nämligen kul, kan hon avslöja. Om det samtidigt blåser hårt blir det riktigt spännande, men på ett roligt sätt.
- Vinden var så hård att den nästan förde mig till gräsmattan!
Flytten
Medlemmarna i veckans Barnpanel går i Daghemmet Domus på Brändö i Helsingfors. De har för några månader sedan flyttat till en tillfällig byggnad eftersom de gamla utrymmena var för trånga och inte ansågs lämpliga för ett daghem.
De nya utrymmena är rymliga och fina. Visst var det spännande att flytta från den bekanta lokalen, det erkänner barnen, men de upplever att de har det bättre här.
Här finns allt som behövs för ett bra dagis. Lego finns det, och pysselmaterial. Och snälla vuxna.
Det bästa är ändå att de inte längre behöver trängas på en liten gård när de går ut.
- Den här gården är jättestor. Man kan leka var som helst, till och med i klätterställningen, berättar Maya belåtet.
Skum smakar skumt
I veckan har det firats fastlag och då ska man äta bullar. Den eviga debatten, nästan lika gammal som tiden själv, är om det ska vara sylt eller mandelmassa i bullen.
- Inte gott, säger Sophia Audibert och rynkar på näsan när mandelmassa kommer på tal.
De andra två håller med. Så då tycker de alltså att det ska vara sylt i bullen? De ser tveksamma ut.
Inte det heller, visar det sig.
- Jag har en gång ätit bullar som hade bara socker. Dem tyckte jag om, säger Maya drömskt.
Barnen kommer alltså med den revolutionerande åsikten att det inte behöver vara vare sig sylt eller mandelmassa i fastlagsbullar. Inte ens vispgrädde behövs!
- Det skummar i munnen, säger Sophia och Maya om grädde.
Guld och diamanter
Över till nästa nyhetsämne. Havis Amanda ska stå kvar där hon står, tycker Kultur- och fritidsnämnden i Helsingfors.
En tanke var att man skulle flytta statyn och ersätta henne med en kopia för att skydda verket från klättrande festprissar. Men så verkar det alltså inte bli.
I stället ska man utreda hur man kan skydda henne nästa gång Finland vinner något så att ingen ska kunna klättra upp på henne.
Varför får månne folk en impuls att klättra när de är glada? Om det är någon som gillar att klättra är det ju barn, så kanske de har någon teori.
- Man ser ju bättre om man klättrar upp någonstans, säger Sophia enkelt.
Så det kanske är utsikten som lockar. Vad annat med att klättra är kul?
- Man kan hitta saker, funderar Ted, och berättar att hans bror har hittat två euro.
Det var visserligen inte medan han klättrade, men i alla fall.
Maya menar att man kan hitta guld och diamanter om man klättrar. Fast då ska klättrandet ske i berg, förstås, och inte på statyer. Sophia för sin del tänker sig att man kan hitta sockor.
Diskussionen avbryts av ljudet av en skramlande kärra någonstans. En doft av mat sprider sig och tar barnens uppmärksamhet. Det är lunchdags på dagis.