Helsingfors stad gick år 2012 in för att bojkotta företag med kopplingar till skatteparadis. Det var särskilt Thomas Wallgren (SDP) som drev frågan. Men åtta år senare har inte mycket konkret hänt. Wallgren låter sig inte nedslås utan är beredd att driva saken till sin spets, till domstol.
I snart 10 års tid har lokalpolitikern Thomas Wallgren i Helsingfors fört en kamp mot skatteparadis i stadens fullmäktige.
- Det läcker pengar från Helsingfors stads skattebetalare till skattefifflare genom vår upphandling; det läcker särskilt via social- och hälsovården.
Det blåste förliga vindar i kampen mot skatteparadis hösten 2012. President Tarja Halonen varnade för skatteparadisen och finansminister Jutta Urpilainen uppmanade kommunerna att undvika företag med kopplingar till skatteparadis.
På lokal nivå - i Helsingfors - röstade ett nästan enhälligt fullmäktige för en “Strategi för globalt ansvar”. Där stod det, svart på vitt att “staden anser det viktigt att bekämpa skatteparadis och undvika samarbete med företag som har kopplingar till skatteparadis”.
“Det har inte gått som på räls”
Projektets primus motor Thomas Wallgren kände sig optimistisk:
- Det var bra stämning, jag trodde det skulle bli konkreta åtgärder.
Men det skulle visa sig vara en alltför optimistisk tolkning av fullmäktiges beslut. Åtta år senare konstaterar Wallgren med facit i hand:
- Nå, inte har det gått som på räls.
Så frågan måste ställas: var det här ännu ett i raden av till intet förpliktigande beslut? Ett beslut som närmast fattades för att utåt manifestera en god vilja.
Verkligheten kom emot
Jonna Törnroos är jurist på Kommunförbundet. Hennes specialitet är offentliga upphandlingar. Det är uttryckligen via de kommunala upphandlingarna som det var tänkt att Helsingfors och andra kommuner skulle skrida från ord till handling.
- Verkligheten kom emot, konstaterar Törnroos.
Hon undertstryker att frågan är viktig, att det är viktigt att kommunerna bekämpar skatteparadisekonomin. Samfundsskatten är avgörande för kommunerna; alltså den skatt som företagen betalar till det allmänna
på sin vinst
Men verkligheten ställer till det för kommuner med goda avsikter.
- Regelverket kring upphandling är omfattande. Flera EU-direktiv ska följas, förklarar Kommunförbundets Törnroos.
Det var det som var problemet för Helsingfors efter det att man fattade sitt beslut om att undvika företag med kopplingar till skatteparadis. Hur gå tillväga?
- Kommunerna kan inte vara moraliska väktare. Det ska vara fråga om tydligt lagstridig verksamhet eller brottslig verksamhet för att man ska kunna utesluta ett sånt företag, säger Jonna Törnroos.
Hon menar att viljan nog finns i kommunerna att bekämpa skatteparadisekonomin, men verktygen saknas.
Skatteparadisutredning
Det var också den slutsatsen som tjänstemännen och politikerna i Helsingfors kom fram till när de började utreda frågan för några år sedan.
Helsingfors gjorde faktiskt en Skatteparadisutredning år 2013 och konstaterade i den att stadens egna möjligheter att undvika företag med kopplingar till skatteparadis var mer eller mindre obefintliga utgående från rådande lagstiftning.
Året därpå - 2014 - presenterade regeringen sitt handlingsprogram mot internationell skattesmitning. I det uppmärksammades också Helsingfors ansträngningar att tackla skatteparadisfrågan i samband med upphandlingar. Men slutsatsen var densamma; det skulle krävas en förändring av EU:s upphandlingsdirektiv för att komma åt problemet.
Det gjordes efter det ännu ett konkret försök. Stadens upphandlingsenhet gick år 2015 in för ett pilotprojekt i vilket man frågade anbudsgivarna om ägar- och koncernstrukturer. Men det byggde på frivillighet.
Kortlivat pilotprojekt
Spotlight kontaktar via mejl Jorma Lamminmäki; han är chef på stadens enhet för upphandlingar och konkurrensutsättning. Vi frågar huruvida staden ännu kräver eller ber företagen om dylik information.
Svaret är nej; det förblev vid ett experiment. Förklaringen till att staden inte kräver bolagen på dessa uppgifter är enligt Lamminmäki att man utgående från upphandlingslagen inte kan göra det till ett obligatorium.
Många experter har krävt att företagen borde göra en så kallad landvis rapportering om sin verksamhet. Med andra ord att koncernens resultat öppet skulle redovisas. Då skulle bolagets resultat framkomma offentligt före skatterna, och dessutom kunde allmänheten och beslutsfattarna se vilka skatter som betalats i det land där verksamheten bedrivs.
Det här borde uttryckligen vara öppen information för allmänheten. Då skulle också Matti och Maija Meikäläinen kunna se vilka bolag som eventuellt undviker skatter, säger Reijo Kostiainen, sakkunnig på Reilu vero - Rättvis skatt föreningen.
Svårt hänga med
Kostiainen jobbade länge som ekonomichef på Metso. Under de åren lärde han sig det mesta om både aktiv och aggressiv skatteplanering. Han avundas inte beslutsfattarna på lokal nivå.
- En fullmäktigeledamot har ytterst svårt att hänga med i de här frågorna. Internationell skatteplanering är till och med svårt för experterna, fastslår Kostiainen.
Jorma Lamminmäki på Helsingfors stad säger sig personligen vara av samma åsikt som Kostiainen, att det skulle vara bra om skatteuppgifterna vore offentliga. Men han tillägger i sitt mejl till Spotlight: “den här frågan borde göras obligatorisk via lagstiftning”.
Stadens tolkning är att upphandlingsenheten inte kan kräva sådan information av bolagen och inte heller publicera den.
Kryphål i skattelagstiftningen
Det resonemanget för oss till medborgarorganisationen Finnwatch, som har specialiserat sig på skattefrågor och grå ekonomi.
Verksamhetsledare Sonja Finér visar upp rapporten “Kohti veroparatiisivapaita ostoja”; i den har man nagelfarit just upphandlingslagen och hur den kan tillämpas för att ta sig an skattesmitning och aggressiv skatteplanering.
- Lagen erbjuder inte så stora möjligheter, slår Finér fast.
Istället riktar hon och Finnwatch blickarna mot dem som beslutar om vår skattelagstiftning på nationell nivå, alltså riksdagen. Och i förlängningen EU.
- Det finns kryphål i vår skattelagstiftning som borde åtgärdas.
Finér tänker främst på de möjligheter som finns för företagen att skatteplanera via räntor; med andra ord att de vinster som görs i ett land - till exempel Finland - via skatteplanering och interna lån trollas över till länder med lägre skatt.
Hundratals miljoner går förlorade
Det finns inga exakta uträkningar över hur mycket kommunerna går miste om på grund av den aggressiva skatteplaneringen. Men på nationell nivå är Finnwatch uppskattning att det årligen rör sig om 400 - 1400 miljoner euro.
- Men det är svårt att utesluta ett företag från en upphandling om man undviker skatter på ett lagligt sätt, konstaterar Finér torrt.
Aggressiv skatteplanering är nämligen inte nödvändigtvis olaglig.
Ursprungslandsprincipen
För initiativtagaren Thomas Wallgren har det varit en lång och stundtals frustrerande resa. Hans förslag under åren har för det mesta röstats ner och han har inte heller fått bifall av stadens tjänstemän. Men han är långtifrån villig att kasta in handduken.
- Det finns en juridisk fight som jag tror vi kan vinna.
Wallgrens plan ser i stora drag ut så här: Helsingfors gör en förhållandevis liten upphandling på ca 5 miljoner euro. Man utesluter bolag med kopplingar till skatteparadis och blir stämda utgående från den så kallade ursprungslandsprincipen.
Ursprungslandsprincipen som finns inskriven i den finska upphandlingslagen och som bygger på EU-direktiv säger att våra kommuner inte kan utesluta globala företag med säte i så kallade skatteparadis. Enligt Wallgren förlorar våra städer och kommuner minst tiotals miljoner euro, som “pumpas in i den globala finansvärldens svarta hål”.
- Vi kan åberopa FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, som kommunerna i Finland har stort ansvar att se till att det förverkligas, förtydligar Wallgren.
Han säger sig ha varit i kontakt med affärsjurister för att testa sin idé och vill att den här frågan sker inför öppen ridå i EU. I slutändan handlar det om att ställa mänskorna ovanför företagen. Överlag menar Wallgren att EU prioriterar fel; att EU har gjort det lätt för stora företag att undvika skatt.
Realism möter idealism
Europaparlamentariker Nils Torvalds (SFP) i Bryssel är föga imponerad av Wallgrens strategi att utmana EU.
- Vi har ett litet större ansvar att bära och vi måste åstadkomma beslut som har möjlighet att bli majoritetsbeslut, säger Torvalds.
Torvalds satt själv i stadsfullmäktige år 2012 när beslutet om skatteparadis togs och röstade den gången för initiativet. Men han säger sig ha märkt hur svårt det är att i praktiken nå resultat i en så här komplicerad fråga.
Till saken hör att Torvalds och Wallgren hade ganska långt gående planer på att samarbeta kring skatteparadisfrågan, men de kunde inte komma överens om hur man ska ta sig an problemet rent konkret.
- Jag tror jag förstår Thomas och hans goda föresatser. Jag hoppas han förstår min realism också, säger Nils Torvalds.
De båda finlandssvenska politikernas meningsskiljaktigheter reflekterar skatteparadisproblematiken i ett vidare perspektiv. Praktiskt taget alla säger sig vara emot systemet som gäckar världens kommuner och nationer. Men det är svårt - näst intill omöjligt - att komma överens om en effektiv lösning.