Traumat efter sexuellt våld kan påverka offret resten av livet. Det säger fotografen Meeri Koutaniemi som vill bryta den tystnadskultur som råder kring incest och sexuella övergrepp.
– Vi saknar fortfarande en offentlig diskussion kring det här. Genom tystnad tolererar man det.
Incest är inte något som bara förekom förr i tiden, eller som förekommer inom sekter eller på andra håll i världen, incest förekommer också i dagens Finland. Antagligen oftare än vi vill förstå, och offren får sällan ett ansikte på grund av skam och rädsla. Den mångfalt prisbelönta fotografen Meeri Koutaniemi försöker nu förändra den tystnadskultur som råder, och hon har ett budskap till oss alla: Genom tystnad tolererar man det.
Tillsammans med journalisten Ann-Mari Leinonen har Meeri Koutaniemi valt att bryta tystnaden. I deras nyutgivna bok Vahvaksi rikotut (Siltala 2020) berättar tretton kvinnor och en transsexuell om sina erfarenheter av sexuellt våld. En av dem är Anna, 29, som blev incestoffer som 0-1,5-åring:
"Min pappa började utnyttja mig då jag vara bara några månader gammal. Det pågick i över ett år, ända tills min mamma började läsa situationen rätt. Jag hade lekt på ett sexuellt sätt, rört vid mig själv och var ett oroligt barn som grät mycket. Min mammas vaksamhet räddade mig från min pappas gärningar."
Precis som i Annas fall är gärningsmannen i 90 procent av fallen en person som offret känner.
– Jag kommer att tänka på hur man som barn och tonåring varnades för främlingar och fula gubbar i parken, men vi blev aldrig varnade för att faran kan lura bland den egna familjen eller i framtida förhållanden.
“Ett av de största tabuna”
För största delen av offren i boken är det första gången de överhuvudtaget berättar om det de utsatts för.
Den tystnadskultur som råder i samhället kring incest och sexuellt utnyttjande är enligt Meeri Koutaniemi ett av de största tabuna i Finland.
– Vi saknar fortfarande en offentlig diskussion kring incest och sexuellt utnyttjande, en sådan diskussion som på riktigt skulle försöka ändra på omständigheterna.
Meeri Koutaniemi ser det också som problematiskt att medierna ofta anonymiserar offren som överlevt sexuellt våld och lyfter fram dem på samma sätt.
– Eftersom många inte vill eller vågar träda fram med eget namn och bild använder medierna illustrationer. Det gör att man samtidigt fjärmar läsarna från temat istället för att visa att det handlar om riktiga människor. Det här gör att igenkänningsfaktorn blir svagare.
Offren i boken Vahvaksi rikotut har därför valt att träda fram med eget namn och bild för att vi ska förstå konsekvenserna av det de upplevt.
Livslånga konsekvenser
Finland lyfts fram som ett modellexempel i jämställdhetsfrågor men samhällets tysta medgivande och skuldbeläggande av offret vittnar om en helt annan verklighet. Enligt Amnesty faller 50 000 kvinnor varje år offer för sexuellt våld i Finland, men bara drygt 1200 av fallen kommer till polisens kännedom. Ännu färre fall leder till en dom.
Gärningsmannen kommer ofta undan men för offret blir konsekvenserna av våldsdådet livslånga. I boken berättar Raili, 82, som blev sexuellt utnyttjad av sin styvfar som tonåring, om de konsekvenser som följt henne i sjuttio år.
– Hennes mamma lärde henne på 50-talet att en flicka ska tiga och acceptera det som skett.
Våldtäkter och sexuellt utnyttjande kan marginalisera kvinnan och följden kan bli att hon inte utnyttjar sin potential i samhället.
Traumat efter en våldtäkt eller sexuellt utnyttjande kan påverka vilka drömmar offret vågar försöka uppnå, hur kvinnan klarar sig i karriären, vilken levnadsstandard hon uppnår, hennes ekonomi och pension, säger Meeri Koutaniemi.
– Medierna lyfter ofta fram hur brutalt våldsdådet varit men det talas inte om följderna som finns närvarande i alla livsskeden. Traumat efter en våldtäkt eller sexuellt utnyttjande kan påverka vilka drömmar offret vågar försöka uppnå, hur kvinnan klarar sig i karriären, vilken levnadsstandard hon uppnår, hennes ekonomi och pension, säger Meeri Koutaniemi.
Egna erfarenheter
Sexuellt våld är ett tema som Meeri Koutaniemi jobbat med sedan början av sin karriär. Hon har också egen erfarenhet av det, och också i hennes fall var gärningsmännen personer som stod henne nära.
– I mina första parförhållanden fanns mycket våld och påtvingande, men som tur inga våldtäkter. De här erfarenheterna påverkade länge min syn på kärlek, eftersom våldsdåden maskerades som något som gjordes i kärlekens namn.
Eftersom Meri Koutaniemi hade två sådana här relationer efter varandra förstärkte det hennes uppfattning om att det är normalt. Hon önskar att hon då fått stöd utifrån att lämna de här männen.
Hur fortsätter man efter att ha blivit utsatt för sådana grymheter som offren i boken?
– Många får hjälp av att gå i terapi. Kärleken är en annan gemensam faktor som syns i flera av de här kvinnornas berättelser. Många upplever att de inte är värda något, därför är kärlek och stödet från närstående oerhört viktigt.
Meeri Koutaniemi medverkar i Efter Nio, måndagen den 23 mars 2020, kl. 21.00 i Yle Fem och Yle Arenan.