Emmeth Törrönen

“Jag tänkte att jag hellre skulle dö än skämma ut min familj”: Världens starkaste tjej känner sig inte som en kvinna – nu vågar Emmeth Törrönen äntligen berätta om sin könsidentitet

Hon krossade flickvärldsrekord och tog dam-VM-guld som 20-åring – men kände sig egentligen aldrig som en kvinna. I tio år hemlighöll styrkelyftaren Susanna Törrönen sin ångest och vilsenhet. Nu har hon hittat hem som Emmeth.

Artikeln är över 5 år gammal
Emmeth Törrönen njuter av vårsolen utomhus.

Under det senaste året har Emmeth Törrönen vuxit sig tillräckligt stark för att möta de reaktioner hennes ickebinäritet sannolikt skulle leda till.

– Det här gav jag ju inte tillstånd till för sjutton!

I dag kan den 22-åriga Sibbotjejen skämta om sin reaktion då brösten började växa i 11-årsåldern.

– Då kändes det helt fel. Att gå från neutral till att kroppen började se allt kvinnligare ut för varje dag som gick… Det var tufft.

Som barn hade det inte spelat någon roll hurdan kropp hen hade eftersom alla såg ungefär lika ut.

Eftersom utvecklingen trots allt var normal för en flicka, vågade dåvarande Susanna Törrönen inte tala med någon om hur hen kände. Varken med kompisar eller sin familj.

– Jag var rädd för reaktionerna, rädd för att bli övergiven. Då jag var som mest deprimerad tänkte jag att jag hellre skulle vara död än skämma ut min familj med en sådan här sak.

Barndomsbild på Emmeth Törrönen
Tävlingskarriären började tidigt. Bild: Privat

Idrottskarriären har varit väldigt framgångsrik. Hen hade tidigt börjat friidrotta tillsammans med sin storebror och med pappa som tränare. Och trivts bra hemma i familjens styrketräningsrum.

Som Susanna Törrönen har hen vunnit flera FM-guld i kulstötning i juniorklasserna, men främst gjort sig ett namn som styrkelyftare. Ett VM-guld i klassisk bänkpress hittills i damklassen, totalt nio i juniorklasserna och därtill ett otaligt antal förbättrade juniorvärldsrekord.

Trots framgångarna började hen längs vägen må allt sämre.

För ett år sen blev ångesten och depressionen övermäktiga och Törrönen bestämde sig slutligen för att söka professionell hjälp.

Som ett resultat av den processen byttes namnet Susanna ut i slutet av förra året. Under flera år hade Susanna känts som någon annan person. Det nya namnet Emmeth kopplas i Finland inte direkt till någotdera könet, men känns lämpligt maskulint för dess bärare.

I samband med namnbytet bestämde sig Emmeth också för att öppet berätta sin historia. För att hjälpa andra som känner sig vilsna i sin könsidentitet.

Se Sportlivs minidokumentär om 22-åringens väg från Susanna till Emmeth.

Det var en lättnad att märka att det finns andra som jag

Då Sportliv träffar Emmeth Törrönen hemma i Nickby i Sibbo är det svårt att begripa vad hen gått igenom under de senaste åren. Vårsolen lyser in i lägenheten och de två katterna Kiti och Misha ser ut att sova, men öppnar då och då ett öga för att se vad "mamma" håller på med.

Första gången Törrönen överhuvudtaget berättade för någon om sina känslor var då hen träffade sin nuvarande sambo för fem år sen.

Törsten efter information och något slags förklaring till könsdysforin var stor. Hen vågade fortfarande inte kontakta någon utomstående utan googlade på nätet. Så småningom gav det resultat.

– Jag fann till slut några artiklar som beskrev precis det jag kände. Det var en lättnad. Att det finns andra personer som jag. Att jag kanske inte är onormal trots allt.

På nätet hade Törrönen stött på rikligt med information om transpersoner, men inte känt igen sig i beskrivningen. I någon bisats här och där hade det också talats om ickebinäritet – och det var där hon fann svaret.

En ickebinär person upplever sig själv som varken kvinna eller man.

Emmeth Törrönen på promenad i Sibbo.

"Jag upplever kanske inte könsfrågan som så definierande som många andra. Jag tänker inte att könet behöver påverka hur man klär sig eller vilka saker man gillar. Däremot kan könsdysfori vara en enorm sak att gå igenom."
-Emmeth Törrönen

En persons könsidentitet kan beskrivas som det psykologiska könet, det kön som en person själv uppfattar sig som, till skillnad från det juridiska, biologiska eller sociala könet. Känner man att den egna kroppen inte överensstämmer med den upplevda könsidentiteten lider man av könsdysfori.

I Törrönens fall är det endast brösten som känns fel.

– Det gör situationen lättare för mig än många andra. Samtidigt var det just det som övertygade mig om att jag är ickebinär och inte transsexuell.

– Då jag fann svaret bestämde jag att då jag känner mig redo ska jag genomföra någon förändring som får mig att känna mig mer hemma i mig själv.

I början av april kommer Emmeths bröst att opereras bort, men inte på grund av könsdysforin, utan på grund av att hen har en genmutation som kan förorsaka bröstcancer. Även om orsaken är krass, är ingreppet precis det hon önskat.

Fortsätter idrotta som kvinna

Till skillnad från många andra ickebinära personer känner Törrönen inget behov av hormonella eller andra förändringar, vilket innebär att hen i idrottssammanhang är kvinna också i fortsättningen.

– Fysiskt är jag kvinna och i styrkelyft finns det dam- och herrklasser just för att de hormonella skillnaderna mellan män och kvinnor är så stora att resultatnivån skiljer sig markant mellan könen. Fysiskt är jag kvinna och tävlar i damklassen.

– Förutom vad brösten beträffar är min kvinnliga kropp ändå helt okej för mig, men det betyder inte att jag skulle känna mig som kvinna för det.

Även om sambon Nico redan i flera år vetat vilka spöken Emmeth fajtats med, har hen dragit sig för att berätta om det för sin familj.

Styrkelyftaren Emmeth Törrönen och tränaren Jari Törrönen i gymmet.

"De kände till min ångest och att det var något som inte stod rätt till i mitt liv, men hur skulle de ha kunnat veta vad det handlade om – att jag inte såg mig själv som flicka? Frågan är alltför komplex för att någon skulle ha kunnat räkna ett plus ett i det skedet."
-Emmeth Törrönen

Pappa Jari Törrönen har delat dotterns idrottsvardag i 18 år och verkat som hennes tränare ända sedan hon var barn.

Det var först då Emmeth sänt iväg sin ansökan om att byta namn som hen slutligen tog mod till sig och berättade om saken för sin familj.

Det är bara att konstatera att man fått växa en del som människa

Jari Törrönen

Några månader senare är Jari Törrönen med på Emmeths träning i gymmet i Kervo, precis som han alltid varit.

– Med den mentalvårdsutbildning jag har skäms jag verkligen över att jag inte sett vad det handlar om. Panikattackerna har jag förstås sett och då försökt ge den hjälp jag kunnat som pappa och proffs på området, men könsdysforin har jag inte haft en aning om.

– Via mitt yrke har jag varit medveten om att frågan om könsidentitet kan vara väldigt komplicerad, men min egen inställning har nog inte varit den bästa. Det är bara att konstatera att man fått växa en del som människa.

För Emmeth har det varit en lättnad att äntligen kunna vara öppen.

– Min familj tog det överraskande bra. Alla i min närmaste krets har förstått och stannat kvar. Och visst är det mycket lättare att tillbringa tid tillsammans nu då jag inte behöver vara någon annan än den jag är.

Emmeth Törrönen i gymmet.
Bild: Yle / Marianne Nyman

Beslutet att söka hjälp för ett år sen var ett avgörande steg. Tack vare ångestdämpande medicinering och regelbunden terapi känner hen sig i dag mentalt betydligt starkare än tidigare.

– I något skede kändes det som att jag aldrig kommer att kunna berätta hur jag känner. Att jag aldrig kommer att må så bra att jag kan möta alla kommentarer och följder i övrigt. Tack och lov har jag hållits ihop någorlunda bra.

Under den värsta tiden var det idrotten som gav vardagen struktur. Efter att hen blivit klar med merkonomstudierna var det inget annat som tvingade hen att gå ut, och att söka jobb kändes till en början övermäktigt.

– Emellanåt var jag så deprimerad att jag knappt kunde koncentrera mig på träningen, men det kändes ändå viktigt att genomföra passen. Samtidigt tänkte jag att kanske nästa träning går bättre. Och plötsligt kom det dagar då jag gjorde nytt rekord.

Mystiskt FM-strul ledde till missat VM – och klubbyte

Emmeth Törrönens officiella rekord i klassisk bänkpress är 132,5 kg, vilket är gällande juniorvärldsrekord i 84-kilosklassen. Det lyfte hon då hon tog sitt första VM-guld i damklassen i hemma-VM 2018. Nu är målet att förbättra världsrekordet även i damklassen.

Det kan dock ske tidigast nästa år.

Efter ett missförstånd om hur Törrönen borde ha meddelat sin klubb IF Sibbo-Vargarna om att hen vill delta i årets FM, anmäldes hen inte till tävlingen. Det innebar i sin tur att hen enligt Finlands Styrkelyftförbunds regler inte heller kan väljas till det landslag som deltar i höstens VM.

Törrönen står på en helt annan nivå än sina finländska medtävlare och upplevde att hon blivit diskriminerad. Hen tog ärendet till Idrottens rättsskyddsnämnd, men fick back.

Till följd av anmälningsdebaclet har Emmeth Törrönen bytt förening och representerar hädanefter Jakobstads Kraftsportare.

Det är så lätt att slänga ut skrattemojier och elaka kommentarer

I dag är det inte bara idrotten utan även ett jobb som ger vardagen struktur.

Men efter allt som hänt är lyckan störst över att få ha en egen liten familj som stöder och uppmuntrar i vått och torrt. Fästmannen Nico och "barnen", de två katterna.

Emmeth Törrönen med katten Misha.
Katten Misha har Emmeth fått av styrkelyftarkollegan Fredrik Smulter. Bild: Yle / Marianne Nyman

– Det är en lycka att ha någon som alltid finns där för en. Då jag fått en ångestattack har Nico genast kommit till hjälp. Och råkar man se en elak kommentar på nätet hjälper det att tillsammans kunna skratta och säga “vilken dum typ”. Att man inte är ensam med sina känslor.

För visst har hon fått elaka kommentarer.

– Det är så lätt att slänga ut skrattemojier och elaka kommentarer i sociala medier. Jag önskar att folk skulle tänka efter och inse att också den som det gäller kan se kommentarerna som ibland kan vara mycket sårande.

– Många förstår inte skillnaden mellan könsidentitet och fysiskt kön. Jag försöker förklara så gott det går och det tycks faktiskt finnas människor som kan ta in det här och vara öppna för nya perspektiv. Jag skulle önska att dom var fler.