Högholmen håller stängt för besökare. Hur har det påverkat djuren? Är de glada över lugnet eller... Saknar de oss?
På asfalten mitt i porten vid biljettförsäljningen ligger en gräsandhona. Just här brukar besökarna passera för att komma till bron som leder till Högholmen, men nu går här ingen så hon har belåtet lagt sig till ro. Inte ruvar hon väl?
I över en månad har Högholmens djurpark varit stängd för besökare. Hur har djuren reagerat? Är de glada över lugnet eller... Saknar de oss?
Nina Rönnberg har varit djurskötare vid djurparken i trettiotvå år.
Hon berättar att det är de skyggaste arterna som mest har reagerat på att det är mindre folk omkring dem. Till de här djuren hör bland annat amurleoparden, rävarna och margai-katten.
- De rör sig mera i sina inhägnader nu. Margaikatten har annars bara setts av skötarna, men nu rör den på sig.
Påfågeln får ha stjärtfjädrarna i fred
Stämningen på Högholmen är helt en annan än man är van vid. Här är inga grupper av skolbarn som överröstar påfåglarna med sina glada rop. Inga dagisbarn i gula västar som är mera intresserade av måsarna än mangusterna.
Nina Rönnberg arbetar för tillfället främst med fåglar och kängurur. Hon berättar att hennes skyddslingar inte egentligen har betett sig annorlunda än vanligt.
Men hon tror att påfåglarna nog kommer att njuta av lugnet när de släpps ut och får gå omkring på ön.
- De kommer att vara lyckliga nu när här inte är folk. Barn brukar ibland springa efter dem och försöka ta i deras fjädrar.
Vildsvinen piper och skriker
Den som har varit på Högholmen en riktigt kall vinterdag eller en regnig höstdag kan lite känna igen stämningen nu. Det är tyst och djuren pysslar med sitt.
En snok i Borealia-huset är väldigt pigg och ringlar omkring i sitt terrarium medan vadarna vadar på i sin egen inhägnad. Kanske de inte ens har märkt någon skillnad.
Alla ljud hörs bättre nu då det är så tyst. Djurens steg hörs. Emun har ett lågt kuttrande ljud, som en gammal utombordsmotor. Det lågmälda ljudet skulle normalt säkert drunkna i besökares prat och rop.
Nina Rönnberg berättar att vissa djur på den här relativt korta tiden rentav har hunnit bli skygga för människor, från att tidigare knappt ha reagerat på besökare.
- När vildsvinen ser en människa blir de nu helt i panik, om det inte är en djurskötare som kommer med mat.
När man närmar sig springer både vuxna och kultingar iväg för att gömma sig så fort deras korta ben bär, pipande och skrikande sina varningsläten.
Så fort har de alltså vant sig vid läget. Rönnberg menar att vildsvinen nog fort kommer att anpassa sig igen när djurparken öppnar.
- Och vi vill ju ha besökare hit. Vi väntar på att kunna öppna igen.
Romantik i luften?
Ett omtalat kärlekspar har nyligen varit de två jättepandor i en djurpark i Hong Kong som har parat sig efter att i tio år ha visat ett påfallande ointresse för den sysslan. Man har gissat att det beror på att de nu känner sig mera avslappnade då de får vara i fred.
På Högholmen har man inte upplevt någon plötslig våg av romantik, möjligen med ett undantag.
- Ökenrävarna har parat sig, men jag vet inte om det beror på det här. Förhoppningsvis får vi små ökenrävungar senare, säger Nina Rönnberg.
Ökenrävarna som är skygga djur är hur som helst nu modigare än normalt.
Saknar de oss?
Saknar några av djuren oss då? Får de tråkigt när de inte har oss att titta på? Nina Rönnberg tvekar, skrattar sen:
- Nej, inte tror jag att de saknar publiken. Men inte tror jag heller att de störs av att publiken kommer tillbaka.