Rex Hartman har Downs syndrom och bor på ett av Kårkullas lägenhetsboenden i Vasa. För honom har coronaviruset bland annat inneburit att han inte kan delta i aktiviteter med sin stödperson. Det är tråkigt att det blev så, säger han.
Rex Hartman har en lila cykel med två framhjul och ett bakhjul. Den brukar han cykla omkring med nu då coronaviruset har satt stopp för mycket av det han vanligtvis gör.
Rex bor på ett av Kårkullas lägenhetsboenden i Vasa sedan snart nio år tillbaka.
Han klarar vardagen rätt självständigt. Men Kårkullas gruppboende i samma hus har besöksförbud på grund av coronaviruset, vilket påverkar också Rex.
- Vi får hållas ute. Jag brukar ringa min mamma och pappa och de kommer hit och vi går ut och går tillsammans, säger han.
Saknar att gå till gymmet
Rex kan inte heller träffa sin stödperson på samma sätt som han brukar.
- Vi får cykla tillsammans men man får inte komma så nära.
Det är två meters avstånd som gäller, vet Rex.
Vanligtvis gör han och stödpersonen olika saker som är roliga. De brukar gå på gym tillsammans och ibland går de på konserter. Rex gillar hårdrock.
- Det är tråkigt att det blev så här. Det är tråkigt att inte få träffa sina vänner, säger han.
Paus från jobbet
En vanlig morgon stiger Rex upp redan vid sjutiden. Han hjälper till på en lunchrestaurang med vad han beskriver som grovjobb.
- Jag sköter om papplådor och skräp, sorterar glas och sådant. Det är mitt jobb.
Nu är restaurangen stängd på grund av coronaläget.
Rex brukar också hjälpa till med skogsarbete. Han gillar att såga och hugga ved bland annat på sommarstugan i Vallgrund.
- Jag är grovjobbare och skogshuggare, säger han.
Nu när Rex inte jobbar unnar han sig att sova lite längre, ända till 10.30. Sen städar han och tvättar kläder, kokar kaffe och lagar mat i sin egen lägenhet.
- Jag behöver inte så mycket hjälp, jag sköter mig själv, säger han.
Virtuellt café varje dag
En ljuspunkt i tillvaron nu i coronatider är ett nätcafé som föreningen Steg för Steg ordnar.
Varje dag klockan 15 samlas personer med intellektuell funktionsnedsättning från hela Svenskfinland till en gemensam virtuell kaffestund via videokonferensprogrammet Zoom.
- En dag var det musiktema. Vi lyssnade på låtar vi tycker om. Det var roligt, säger Rex.
Annika Martin är regional koordinator i Österbotten för föreningen Steg för Steg.
Föreningen är Finlands enda helt svenskspråkiga förening för personer med intellektuell funktionsnedsättning.
Hon säger att nätcaféerna är ett sätt att lindra ensamheten för föreningens medlemmar i coronatider. För ensamheten märks, säger hon.
- Våra medlemmar är ofta ganska självständiga. Många av dem bor i egen lägenhet och är ofta också aktiva kvällstid i olika verksamheter. De kan känna att de är väldigt ensamma nu då de varken kan gå till jobbet eller på kvällarna gå på evenemang eller delta i klubbverksamhet. Det är en jättestor skillnad.
Minskad stödpersonsverksamhet ökar ensamheten
Personer med intellektuell funktionsnedsättning hör inte automatiskt till en riskgrupp för coronaviruset.
Men bor man på ett boende där det finns någon som hör till riskgruppen kan man drabbas av ett eventuellt besöksförbud och den vägen bli mer isolerad.
På grund av coronaviruset har också extra hjälp som stödpersonsverksamhet minskat vilket ökar ensamheten.
- En del behöver ju konkret fysisk hjälp för att komma ut. Man kanske sitter i rullstol och behöver en assistent för att ta sig ut. I dessa tider då också den hjälpen minskat blir man nog väldigt isolerad, säger Annika Martin.
Nätcaféerna har därför varit väldigt uppskattade och deltagarna har tyckt att det varit trevligt att ha de virtuella träffarna att se fram emot.
Coronaläget förekommer i alla diskussioner
På nätcaféerna diskuterar man bland annat frågor som deltagarna själva har på hjärtat gällande situationen just nu, berättar Annika Martin. Coronaviruset kommer fram i alla diskussioner.
- De har frågor om hur länge det här kommer att räcka och hur andra har drabbats. De berättar också om hur de själva upplever det.
En dag i veckan har nätcaféet ett uttalat tema då det också finns möjlighet att dela upp deltagarna i mindre grupper om det behövs. Var och en ska få tala och få den tid man behöver.
- Det är inte desto mer djupgående teman utan ganska lättsamma teman som alla kan uppskatta och delta i, säger Annika Martin.
Inför påsken var det till exempel påsktema på nätcaféet och på valborgsmässoafton firar man valborg tillsammans.
Fint att kunna ses över landskapsgränserna
Tematräffarna brukar ha 15-20 deltagare. De andra dagarna är deltagarna lite färre men antalet varierar.
Att deltagare från hela Svenskfinland kan ses på det här sättet, om än virtuellt, är ovanligt i föreningen.
- Ibland har vi större träffar för alla våra medlemmar men det här möjliggör för fler att träffas oftare, också över geografiska gränser. Det är roligt att få träffa andra som man inte vanligtvis träffar. En del sa spontant att kan vi inte fortsätta med det här också efter corona, säger Annika Martin.
Tekniken inget problem
Annika Martin påpekar att en del av föreningens medlemmar är beroende av färdtjänst och då har man ett visst antal resor beviljade.
- På det här sättet kan man ju delta i fler aktiviteter utan att det begränsar en.
Rent tekniskt har det fungerat förvånansvärt bra att få alla uppkopplade via nätet, säger Annika Martin.
- En del av våra medlemmar är väldigt duktiga på teknik och datorer och klarar det på egen hand. Andra har fått hjälp av föräldrar eller personal. Har man gjort det en gång är det lättare sen.