Trots att valborgsmässoafton och första maj kommer se mycket annorlunda ut i år så är det inte första gången finländarna får fira högtiden under undantagstillstånd. Men hur mycket skiljer sig firandet nu från hur det gick till under andra världskriget?
Första maj-firandet är en av de äldsta offentliga tillställningarna i Helsingfors. Högtiden har firats åtminstone sedan början av 1800-talet då universitetet flyttade till staden.
- I över 200 år har ungdomen firat vårens ankomst ute på stan. Det enda undantaget är krigstiden, berättar Laura Kolbe, professor i europeisk historia vid Helsingfors universitet.
Polis patrullerade vid Havis Amanda
I slutet av 1800-talet hade arbetarna anslutit sig till traditionen att fira första maj och de första arbetarmanifestationerna gick av stapeln just den första maj.
Men på 1930-talet förbjöds arbetarnas tillställningar på grund av politiska skäl. Studenterna fortsatte fira.
Efter vinterkriget förändrades ändå det politiska läget och landet var i viss mån enat.
Arbetarna fick ta upp traditionen igen och det var faktiskt främst arbetarna som offentligt och kollektivt firade första maj år 1940.
- De firade på Tallbacken med tal och musik. Men inga studentmanifestationer skedde det året. År 1941 firade alla däremot för fullt igen, berättar Kolbe.
Också glädje, kärlek och erotik hör ihop med kristillstånd
Men 1942 och 1943 rådde undantagstillstånd igen och alla offentliga tillställningar fick ställas in.
- Polisen patrullerade vid Havis Amanda för att förhindra folksamlingar, precis som i år, säger Kolbe.
Orsaken till polisernas patruller var att det under undantagstillståndet var förbjudet med politiska manifestationer.
- Men så var det också krigstid och människor hade andra intressen. Många var på fronten. Studentkörerna uppträdde visserligen men inte som vanligt utan på krigssjukhus.
Men hur var det då med alla "vanliga människor"? Enligt Kolbe ordnades det en hel del privata fester i Helsingfors.
- Man ordnade privata fester och träffade varandra på restauranger, kaféer, teatrar och i parker. Studenterna firade tillsammans på nationer och i studenthusen med dans och mjöd, berättar Kolbe.
Viljan att leva normalt är större i kristider
Trots att livet idag vänts upp och ner för många, drömmer ändå många om en normal vardag. Så var det också under kriget, berättar Kolbe.
- Viljan att leva normalt är om möjligt ännu större under krigs- och kristider. Man vill behålla sin vardag och rutiner som skapar trygghet, säger Kolbe.
Enligt Kolbe behöver inte undantagstillstånd göra livet så värst svårt och ansträngande, utan tvärtom.
- Behovet av det normala växer fram. Saker som vila, matlagning och att baka blir viktigt för många. Man går tillbaka till grundvärderingarna. Också glädje, kärlek och erotik hör ihop med kristillstånd. Man har ett behov av att känna glädje och starka postitiva känslor också.
Kriser kan öka sammanhållningen
Om vinterkriget lyckades ena ett kluvet Finland, kan då också coronaviruset föra med sig något positivt?
- Åtminstone antyder retoriken det, anser Kolbe.
- Många historiker och forskare har lagt märke till hur mycket militär terminologi som används just nu. Man talar om att "inte lämna kompisen bakom" och "tillsammans klarar vi det". Det är väldigt mycket samma retorik som användes under krigstiden.
Huruvida Finland kommer ut ur denna kris som mera enad eller inte återstår att se, men åtminstone tror Kolbe att viljan att hålla fast vid våra traditioner och fortsätta fira valborg, om än på distans, är något som de allra flesta har gemensamt.