Tidigare spjutkastarässet Mikaela Ingberg är upprörd över hur tränare och föräldrar beter sig vid idrottsplanen. I en kolumn för Svenska Yle oroar hon sig också över bland annat finländarnas dåliga kondition.
Tränare som beter sig osakligt, ointresse för talkoarbete, kostnaderna för hobbyverksamhet, allt sämre kondition bland finländarna. Det är många saker inom idrottsvärlden som nu diskuteras, bland annat i den färska dokumentären Idrottens smärtpunkter på Yle Arenan.
Idrott berör de flesta av oss på något sätt, oberoende av om det gäller tävlingsidrott, skolgymnastik eller bänkidrott. I diskussioner kring idrotten kommer vi in på ämnen som idrottens värderingar, finansieringen av idrotten, tränarnas och föräldrarnas beteende på träningar och i matcher, och mycket mer.
Det viktiga är förstås att det förs en diskussion och att man aktivt lyfter fram olika problem. Vad fungerar inte som det borde? Bryter vi mot idrottens värderingar i vår verksamhet? Spelreglerna borde vara klara för alla och ofta handlar det också om sunt förnuft. Men när vi talar om idrott så spelar också känslorna en stor roll, på gott och ont.
Dålig kondis
Det finns en hel del utmaningar och då gäller det inte endast tävlingsidrotten, utan minst lika mycket det faktum att vi finländare, oberoende av ålder, har för dålig fysisk kondition för att orka med vardagen och våra jobb.
Vem är det då som skall “fixa” det här? Hur kan vi bygga upp ett bättre system? Hur kommer vi bort från den polarisering som för tillfället råder kring de som rör på sig och de som inte gör det?
Det finländska skolsystemet är världsberömt och används ofta som modell i internationella sammanhang. Men det är sällan man lyfter fram den finländska skolgymnastiken i en positiv dager.
Skolidrotten kan ha en otroligt viktig roll och betydelse. I dokumentären Idrottens smärtpunkter lyfter baskettränaren Henrik Dettmann upp skolgymnastiken som en möjlighet vi missat.
Grundskolan är det ställe där vi i princip når alla finländare. Här har vi också den bästa möjligheten att påverka de unga. Därför är projekt som Skolan i rörelse otroligt viktiga. Förhoppningsvis lägger det en bra grund.
Osakligt beteende
När det gäller hobbyverksamhet kommer vi snabbt in på tre områden. Kostnaden för idrottshobbyn idag, tränarnas kompetens och beteende och föräldrarnas beteende.
Som idrottstokig bänkidrottare blir jag alltid lika chockad när jag hör och läser om hur en del föräldrar beter sig på juniorernas träningar eller matcher. Förstår de verkligen själva hur mycket de förstör för många?
Det är som om man lever i sin egen bubbla, där det egna barnets framgång eller möjlighet att lyckas är allt som finns. Ett vettigt beteende glöms bort.
De som lider mest av tränarnas och föräldrarnas osakliga beteende är de unga som utsätts för det. De ungas bild av vad idrott och tävlingsidrott är och vad som är viktigt inom idrotten blir också lätt snedvriden.
Vi gör det tillsammans
Det bästa med idrotten är möjligheten att förverkliga, utveckla och utmana sig själv. Idrotten förenar oss också på många sätt. Men med idrotten kommer också ett stort ansvar.
Vi måste sträva efter att bygga upp en idrottskultur som bygger på värderingar. Att lyckas och att bete sig sakligt är inte motsatser, lika lite som man kan dra ett likhetstecken mellan stora kostnader och kompetens.
Där måste vi alla vara vakna och dra vårt strå till stacken: Vi måste vara uppmärksamma på verksamheten i vår egen omgivning. Det är den enda vägen för att vår idrott ska må bättre, och där kan vi hitta både glädje och framgång.
Mikaela Ingberg