Diskriminering av svarta är inte bara ett amerikanskt fenomen. I en utredning från diskrimineringsombudsmannen (DO) berättar 286 personer med afrikansk bakgrund om hur allmän diskrimineringen och rasismen är i Finland. DO är oroad över att så få personer med afrikansk bakgrund anmäler fallen.
År 2018 offentliggjorde Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter en rapport som granskat rasism riktad mot personer med afrikansk bakgrund.
Av de tolv länder som ingick i rapporten var Finland värst i klassen i fråga om rasistiskt våld och trakasserier mot afrikanskbördiga personer.
I dag publicerar diskrimineringsombudsmannens byrå en utredning om diskrimineringsupplevelser bland personer bosatta i Finland med afrikansk bakgrund.
286 personer svarade under hösten 2019 på den enkät som utredningen bygger på.
Trots att utredningens syfte inte är att ta fram representativa siffror på hur allmän diskrimineringen och rasismen är i Finland kan några tal fungera som inkörsport.
- 67 procent av de som svarat har stött på diskriminering eller rasism i skolvärlden
- 60 procent har stött på diskriminering i arbetslivet
- Nästan 50 procent upplever diskriminering minst en gång per månad
- 20 procent av respondenterna har stoppats av polis eller väktare på grund av deras utseende (etnisk profilering)
- Diskriminering och rasism existerar i Finland - det är fakta, säger överinspektör Michaela Moua på Diskrimineringsombudsmannens byrå.
Moua ledde arbetet med DO:s utredning.
Få anmäler rasismen till en officiell instans
Jag har bara godtagit det, jag har aldrig anmält någon diskriminering som jag har upplevt
deltagare i DO:s utredning
Trots att personer med afrikansk bakgrund i Finland möter rasism i alla livsskeden och överallt i samhället har ändå 61 procent av dem som deltog i diskrimineringsombudsmannens utredning inte fört fallen vidare.
"Jag har bara godtagit det, jag har aldrig anmält någon diskriminering som jag har upplevt”, säger en av de 286 personerna som medverkade i utredningen.
Michaela Moua berättar att ett av skälen till att DO sjösatte sin utredning var EU:s omfattande undersökning "Att vara svart i EU" där Finland sticker ut som ett land med hög frekvens (63 procent) av diskriminering av personer med afrikansk bakgrund.
- Den oroväckande situation som beskrivs i utredningen syntes inte alls i samma grad i de anmälningar om diskriminering som kommer till oss. Därför ville vi uttryckligen syna frågan om underrapportering.
När du möter diskriminering är rapportering inte din första prioritet, utan det är att överleva
deltagare i DO:s utredning
Ofta förekommande skäl till att inte föra diskrimineringsfall vidare kan till exempel vara upplevelsen av att en anmälan ändå inte leder någon vart och att diskriminering inträffar så ofta att de som utsätts helt enkelt avtrubbas.
- Det är väldigt påfrestande att först utsättas för rasism och sedan på nytt gå igenom traumat när anmälan ska författas. Många kan också tveka och fundera: "Tänk om jag inte blir betrodd, tänk om mina bevis inte är tillräckliga och tänk om jag på nytt utsätts för diskriminering vid anmälningsprocessen", säger Michaela Moua för Svenska Yle.
Också diskrimineringsombudsmannens byrå, men också andra myndigheter, måste nu se sig i spegeln.
DO är en av de instanser som personer utsatta för diskriminering kan vända sig till.
- Vi måste arbeta för att personer med afrikansk bakgrund ska ha ett högre förtroende för oss och att tröskeln att anmäla diskriminering sjunker, säger Michaela Moua på Diskrimineringsombudsmannens byrå.
De som svarade på DO:s enkät hade tydliga åsikter om vad som kunde sänka tröskeln att rapportera fall av diskriminering i framtiden:
- tillgång till mer information om de egna rättigheterna
- mer information om relevanta myndigheter
- att göra själva anmälningsprocessen mer tillgänglig
Det finns flera olika instanser att vända sig till i diskrimineringsfall, men det är inte alltid entydigt vilken myndighet eller instans som är mest effektiv.
Det finns till exempel fem olika mekanismer att ta till då det handlar om misstänkt fall av etnisk profilering från polisens sida.
Diskriminerande attityder i skolan
I en annan del av DO:s utredning synas den diskriminering i Finland som sitter i väggarna - det som i akademiska rapporter kallas strukturell diskriminering.
- Vi ville i vår utredning göra synligt att det finns rasistiska mekanismer och strukturer i vårt samhälle som försvårar livet för människor i vissa minoritetsgrupper, säger Moua.
Överinspektör Michaela Moua berättar att utredningen ville ta en särskilt skarp blick på den strukturella diskrimineringen i skolvärlden och i arbetslivet.
I utredningens avsnitt om arbetslivet lyfte 60 procent av dem som deltagit i utredningen upp att de i arbetslivet eller på vägen in i arbetslivet stött på diskriminering både av kolleger, förmän och kunder.
Det värsta är tystnaden från kollegerna som bara ser på från sidan utan att säga något
deltagare i DO:s enkät
Många av de 286 personer som deltog i utredningen lyfte upp en skevhet i grundskolans yrkesvägledning.
- Ett exempel som flera respondenter nämnde var att väldigt många icke-vita elever rekommenderas att söka sig till vårdbranschen.
Michaela Moua är extra tydlig då hon säger att all erfarenhet av arbetslivet är värdefullt och alla branscher är viktiga, men att det är ett problem om lärare och elevhandledare ger stereotypa tips om elevers vägval.
- I skolvärlden har lärare och elevhandledare en maktposition - då är det viktigt att de uppmärksammar alla elevers unika förmågor och inte per automatik anser att elever med ett visst utseende är lämpade för vissa typers jobb, säger Moua.