Black lives matter-demonstrationerna ger ringar på vattnet i Belgien. I centrum av kontroversen står den tidigare belgiska kungen Leopold II som inrättade ett skräckvälde i nuvarande Kongo. Många belgier ser det som anstötligt att minnesmärken efter kolonialkungen fortfarande finns kvar runtom i landet.
Bryssel/Antwerpen/Oostende
På söndagen trotsade omkring 10 000 demonstranter coronapandemin för att visa solidaritet med black lives matter-demonstranterna i USA. Man ville peka på att polisvåld och rasism inte är ett problem som är förbehållet USA, utan även en realitet i europeiska länder som Belgien.
- Vi ville visa att det är ett problem man måste rikta uppmärksamhet mot, säger en av arrangörerna Stephanie Collingwoode Williams.
Enligt Collingwoode Williams lider Belgien av samma typer av strukturella problem som i USA. Som svart har man till exempel svårare att ta sig fram i arbetslivet, säger hon.
- Om man ser till organisationer är personer i högt uppsatta positioner oftast vita medan de som exempelvis städar ofta är mörkhyade.
Kolonial historia ger särprägel
Belgiens koloniala historia ger manifestationerna en särprägel. Såren efter kolonialtiden har inte läkt helt och hållet.
Den centrala gestalten i Belgiens kolonialhistoria är kung Leopold II som regerade åren 1865-1909. Under sin tid vid makten lade Leopold under sig ett område i Afrika över 60 gånger större än Belgien.
Syftet med Leopolds koloniala ambitioner var att utvinna gummi som hade blivit en eftersökt råvara kring sekelskiftet. Intäkterna användes bland annat för att finansiera ståtliga byggprojekt på olika håll i Belgien. Därför blev Leopold känd som byggarkungen.
Grymma metoder resulterade i skandal
För invånarna i Kongo var Leopolds regim däremot en katastrof. Senare forskning visar att folkmängden i Kongo minskade drastiskt till följd av de omänskliga förhållanden som rådde i fristaten.
Leopold tvingades sedermera ge över Kongo till den belgiska staten efter att grymheterna i Kongo uppdagats med en internationell skandal som påföljd.
Men i dag finns fortfarande monument och statyer som restes till Leopolds ära i hans hemland. Under den gångna veckan har statyer ändå avlägsnats i Belgien efter krav från allmänheten.
Museum bättre plats för statyerna, säger borgmästare
I Ekeren, en förstad till Antwerpen, placerades stadens Leopoldstaty på museum efter att statyn vandaliserats.
Nu kommer statyn att restaureras, men det är osannolikt att statyn kommer att återställas på sin gamla plats, menar borgmästaren Koen Palinckx.
- Jag tror att statyn kommer att förbli på museet där man kan ge den ett sammanhang och förklara vem Leopold var och vad han representerade i Kongo. Chansen att statyn återvänder till Ekeren är liten, säger Palinckx.
Han visar gamla svartvita bilder där invånare i Ekeren uppvakta Leopoldstatyn i samband med en ceremoni. Traditionen fortgick till början av 2000-talet. Men inställningen till Leopold II och Belgiens koloniala förflutna har förändrats under de senaste åren, säger Palinckx.
Kuststad byggdes med intäkter från Kongo
I kuststaden Oostende har man däremot inte för avsikt att göra sig av med stadens Leopoldmonument, berättar biträdande borgmästaren Silke Beirens.
Många av de centrala byggnaderna och parkerna finansierades med intäkter från Kongo.
- Om vi skulle flytta på statyn så borde vi också samtidigt montera ned hälften av staden. Man kan inte radera det förflutna, men vi måste kunna bearbeta det som var, säger Beirens.
För att gå demonstranterna till mötes planerar Oostende att inrätta en "motbild" som ska väga upp budskapet i det ursprungliga monumentet. Informationstavlan i anslutning till monumentet kommer också att ses över.
Gammal propagandainrättning ömsar skinn
Afrikamuséet i Tervuren utanför Bryssel hade länge den tvivelaktiga äran att kallas världens sista kolonialmuseum.
Museet uppfördes ursprungligen för att visa upp den av Leopold II styrda Kongostaten vid världsutställningen i Bryssel år 1897 och sågs länge som en plattform för kolonialistisk propaganda.
Vi förhåller oss kritiskt till vårt koloniala förflutna och det faktum att hela generationer vuxit upp med en bild av Afrika som de fick från detta museum och de stereotypier det bidragit till.
Guido Gryysels, direktör för Afrikamuseet
Under de senaste 20 åren har museet genomgått en omfattande renovering som syftar till att avkolonisera samlingarna och skaka av sig prägeln från det förflutna, berättar museidirektören Guido Gryseels.
Bland annat görs samtliga utställningar på museet i samarbete med personer med afrikanskt ursprung.
Sympatiyttring möttes av misstro
I samband med black lives matter-demonstrationerna i Belgien gick Afrikamuseet ut med ett meddelande att man stöder demonstranternas målsättningar. Men alla övertygades inte av museets utspel.
- Då vi visade solidaritet med BLM-rörelsen möttes vi av bittra reaktioner. Man sade att Afrikamuseet är en symbol för rasism och ett kolonialt förflutet. Vi beskylldes för att vara skenheliga och opportunistiska, berättar Gryysels om reaktionerna.
- Men jag vill säga att vi förändrats dramatiskt under de senast 20 åren. Vi förhåller oss kritiskt till vårt koloniala förflutna och det faktum att hela generationer vuxit upp med en bild av Afrika som de fick från detta museum och de stereotypier det bidragit till.
Stereotypier bottnar i kolonialistiskt arv
Primrose Ntumba, vars föräldrar kom till Belgien från just Kongo, säger att uppfattningar från kolonialtiden fortfarande präglar människors synsätt trots att det gått 60 år sedan Kongo blev självständigt.
- Det koloniala förflutna är en av de främsta orsakerna till rasism i Belgien. Många stereotypier som är förknippade med färgade människor är direkt kopplade till den koloniala tiden, säger Ntumba som jobbar för regionparlamentet i Bryssel.
Vi kunde ersätta Leopoldstatyerna med andra statyer, med människor som åstadkommit goda saker och som borde lovordas för det.
Primrose Ntumba
Enligt Ntumba handlar diskussionen om Leopoldstatyn inte enbart om att avlägsna monument som uppfattas som anstötliga. Hon hoppas att man också på offentliga platser kunde uppmärksamma människor som haft en annan roll i den koloniala historien, till exempel den kongolesiska frihetskämpen Patrice Lumumba.
Överlag skulle Ntumba gärna se fler monument för personer som förenar belgierna och får dem att känna sig stolta.
- Vi kunde ersätta Leopoldstatyerna med andra statyer, med människor som åstadkommit goda saker och som borde lovordas för det.
Trycket på en offentlig ursäkt för övertrampen under kolonialtiden ökar, framför allt den senaste veckan. Enligt Primrose Ntumba är tiden mogen för det.
- En ursäkt är nödvändig och den skulle inte komma en dag för tidigt.
