Det är fredagen den 3 september år 1976 och Aimo Leikas står utanför sitt tivolitält på Finlands största jordbruksmarknad i Gustav Adolfs.
Han är trött och i stort behov av semester, men ännu kvarstår några stopp på den fyra månader långa tivoliturnén innan han kan pusta ut och ta det lugnt några veckor innan nästa turné drar igång.
Kvällens sista föreställning lockar endast sju åskådare, men Aimo beslutar sig trots allt för att genomföra sitt program.
Den olycksbådande orgelmusiken drar igång och Aimo lägger sig tillrätta i giljotinen. Hans flickvän Eeva assisterar och spänner fast honom med kedjor och lås. Eeva drar för gardinen och låter bilan falla. När gardinen öppnas kan publiken se Aimos huvud ligga stilla på ett fat. Strax öppnar Aimo ögonen och ler mot den lättade publiken.
Därpå följer ett trick som Aimo haft på repertoaren i knappt ett år: rysk roulette.
Aimo drar fram en Herbert Schmidt .22 och låter en man i publiken fylla revolvern på måfå med såväl skarpa som tomma skott medan Aimo vänder ryggen till.
De skarpa skotten ska han skjuta mot en glasskiva på väggen, de tomma mot sin egen tinning.
Han lyfter revolvern mot sitt huvud och säger det han alltid brukar säga:
– Detta skott kan vara mitt sista.
Från pjäs till bok
Dramaturgen och manusförfattaren Are Nikkinen har nyligen gett ut en bok om Aimo Leikas liv, Haukivuoren Houdini – Aimo Leikkaan elämä ja kuolema, och jag ber honom berätta vem Aimo var:
– Aimo Leikas var en akrobat, utbrytarkung och illusionist hemma från Haukivuori i södra Savolax. Aimos professionella karriär ägde rum på 1960–70-talet när han reste Finland runt och uppträdde på otaliga arbetarhus och ungdomsföreningshus. Han uppträdde också på så gott som alla tivolir som fanns i Finland vid den här tiden.
Första gången Are Nikkinen hörde talas om Aimo Leikas var i tv-dokumentären ”Riemuruhtinaat” (2009) där regissören Jaakko Kilpiäinen porträtterade en handfull cirkusartister, utbrytarkungar och estradartister som reste land och rike runt under 1960–70-talet.
När S:t Michels stadsteater för några år sedan hörde av sig för att kolla om Are Nikkinen var intresserad av att skriva en pjäs om Aimo Leikas liv tackade han ja på stående fot:
– På en efterfest på teatern hade man snackat om vilka föreställningar som gjort stort intryck på en. Scenografen Aimo Laukkanen hade berättat om den gången i Taluskylä då han sett Leikas uppträda med sitt berömda rysk roulette-trick. Ett halvår senare läste han i tidningen att Leikas hade dött under en föreställning och han var mycket förvånad över att Leikas faktiskt använde sig av skarpa skott på riktigt.
Pjäsen om Aimo Leikas hade premiär på S:t Michels stadsteater i september 2018, och följs nu upp av en brett upplagd populärvetenskaplig bok om den självlärde akrobaten och illusionisten som arbetade hårt för att nå sina drömmars mål som en av Finlands främsta estrad- och cirkusartister.
Självlärd konstnär
När Aimo Leikas var tonåring i slutet av 1950-talet och början av 1960-talet var det många trollkonstnärer, fakirer och akrobater som reste runt och uppträdde på så gott som varje föreningshus i Finland - från öst till väst och från norr till söder.
En kväll uppträdde den berömda akrobaten Antero Lagström i Haukivuori, och Aimo och hans kompisar blev mycket imponerade av Lagströms skicklighet att gå, stå, ligga och gunga på lina. Ja, han kunde till och med sitta på en stol på lina och spela mandolin.
– Genast efter föreställningen letade Aimo och hans vänner reda på klädstreck som de fäste i träd på gården och började öva. De andra gav upp rätt snart, men Aimo tränade träget och så småningom lyckades han hålla sig kvar på linan, berättar Are Nikkinen, och konstaterar att Aimo var envis och påhittig. Snart började han utveckla egna tricks och blev en mycket skicklig akrobat.
Aimo Leikas kom att kallas för ”Haukivuoren Houdini” och enligt Are Nikkinen var den ungersk-amerikanska utbrytarkungen Harry Houdini en av Aimos stora förebilder:
– När man talar om rysk litteratur brukar man säga att alla ryska författare krupit ut ur Gogols kappa. När det gäller trolleri och illusionism kan man kanske säga att alla trätt fram ur Houdinis skugga, konstaterar Are Nikkinen.
Aimo Leikas var självlärd, och han slukade alla böcker han kom åt som handlade om magi och trolleri, utbrytarkonst och akrobatik, illusionism och hypnos:
– Aimo ägnade sig också åt hypnos och en av hans stora förebilder var Olliver Hawk, dvs. Olavi Hakasalo, och Timo Tuomivaara var en förebild vad gäller utbrytarkonst.
Förutom att Aimo läste böcker såg han så många föreställningar som han kunde och försökte klura ut hur trollerikonstnärerna gjorde sina tricks.
– Utövaren äger ju rättigheterna till sina tricks, men jag har fått den uppfattningen att det finns en stor solidaritet mellan konstnärerna i branschen. När karriären började ta fart umgicks Aimo flitigt med olika kolleger och man lärde sig olika tricks av varandra. Men det som gör Aimos tricks unika och speciella är att de är hans egna, de är inte tagna ur en lärobok, utan han har själv klutrat ut hur tricket skall göras, och det gör dem intressanta, säger Are Nikkinen.
Kom och se: i dag hänger man en man!
Aimo Leikas började sin bana genom att gå på lina, men snart utvidgade han sin repertoar till att omfatta såväl hypnos och utbrytarkonst, som giljotinering och hängning.
– Faran är ett starkt element i cirkustraditionen, och Aimo var inte den enda som utförde dessa häpnadsväckande och sensationella tricks. Det fanns en nisch och en efterfrågan på marknaden för dessa farofyllda element, konstaterar Are Nikkinen.
– Aimo förstod tidigt att akrobatik var intressant, men om man verkligen ville fylla salarna var hängningsuppvisningen ett dragplåster som hette duga. Han hade också en bra marknadsföringsslogan: ”I dag hänger man en man”.
Are Nikkinen säger att dessa farofyllda nummer å ena sidan var en ung mans vilja att visa vad han kan och vågar, men också en konstnärs vilja att överträffa sig själv:
– Att göra något som ingen annan kan, att göra det fint och bra, och mer äkta än de andra.
Rysk roulette – en lek med döden
Sommaren 1975 hade Aimo börjat fundera på att förnya sin repertoar.
Aimo hade en trogen publik, men också de tröttnade så småningom på att se hans gamla nummer – hur skickligt utförda de än var.
Med jämna mellanrum måste Aimo utveckla nya häpnadsväckande och sensationella tricks som år efter år lockade folk till tivolitältet eller till det lokala föreningshuset.
– Aimo hade funderat på att två olika vapentricks: det ena tricket gick ut på att fånga avfyrade kulor med tänderna och det andra var rysk roulett. Han valde rouletten, ett trick som väckte stor uppmärksamhet. Tricket gjorde honom unik, han var den enda i Finland som ägnade sig åt rysk roulette, berättar Are Nikkinen, som också noterar att Aimo hade planer på att utveckla nummer som inbegrep ett bål och en elektrisk stol.
Sommaren 1976 reste Aimo Leikas runt i Finland tillsammans med Tivoli Suurosten surmanajo.
Sedan våren hade Aimo uppträtt flitigt med roulette-numret där han på måfå blandade lösa och skarpa skott om vartannat i revolverns cylindermagasin.
Hur kunde Aimo skilja mellan lösa och skarpa skott?
Are Nikkinen säger att han har hört en hel del teorier om hur tricket gick till, men det är svårt att veta vad som är sant och vad som är falskt.
Jordbruksmarknaden i Gustav Adolfs var den nästsista anhalten på sommarturnén, och Aimo längtade efter ro och vila.
När Aimo ställde sig på scen framför den sjuhövdade publiken den där fredagskvällen i september uttalade han de olycksbådande orden ”Detta skott kan vara mitt sista” och avfyrade vad han trodde var ett löst skott.
– Aimo sköt sig själv i tinningen på scen inför publik, och kort senare avled han på hälsovårdscentralen. Han var 29 år gammal när han dog, en man i sina bästa år. Han var en professionell konstnär med över tio års erfarenhet av branschen och han hade goda kontakter till alla inom cirkusvärlden. Han hade säkert fortsatt sin karriär framåt och mot nya höjder om inte den ryska rouletten blivit hans öde.
Enligt Centralkriminalpolisens undersökningar hade revolvern fått ett tekniskt fel:
– En mycket tragisk händelse. Ett ödesdigert misstag.
Lyssna på intervjun med Are Nikkinen:
