De föreslagna krisåtgärderna räcker inte för att styra upp euroområdets ekonomi, befarar finansexperten Peter Nyberg. Nyberg anser att Finland hamnat på efterkälken i förhållande till de övriga nordiska länderna.
Som bäst pågår intensiva förhandlingar om ett paket för att styra upp EU:s ekonomi efter coronakrisen.
På bordet ligger bland annat ett förslag till en återhämtningsfond som skulle fördela resurser till krisdrabbade länder i form av bidrag och lån.
Tanken är att EU-kommissionen skulle låna pengar från marknaden för att finansiera återhämtningen i krisländerna.
Tidigare överdirektören vid Finansministeriet Peter Nyberg ser att beslutet om återhämtningsfonden har stor principiell betydelse för EU:s framtid.
– Att kommissionen har valt det här sättet visar att det inte enbart är frågan om ekonomisk solidaritet utan också att bygga upp en ny typ av institution som enligt vad jag kan bedöma i det långa loppet är avsedd att leda till en ny statsbildning.
Temporärt arrangemang kan bli permanent
Enligt EU-kommissionen är återhämtningsfonden ett sätt för unionen att tackla den oförutsedda och temporära kris som coronapandemin innebär.
Förslaget utgår från att coronalånen till en del ska finansieras genom skatter och avgifter som EU samlar in.
Peter Nyberg tror ändå inte att arrangemanget kommer bli temporärt.
– Som EU fungerar är det mycket sannolikt att det här bara är början och att skuldsättningen och den del av budgeten som står under EU:s eget förfogande bara kommer att öka i fortsättningen.
Så du är inte övertygad om att det är engångsföreteelse?
– Jag är helt övertygad om att det inte är det. Den som följer med det som har hänt inom EU och inom euroområdet under de senaste tio åren skulle ha ganska lätt övertyga sig om att så är fallet.
Handlar om att rädda euroområdet
Tanken är att samtliga medlemsländer ska bidra till återhämtningsfonden. I första hand handlar det ändå om att rädda den gemensamma valutan, säger Nyberg.
Om krispaketet kommer att få önskad effekt är en annan fråga.
– Problemet är att det finns ett antal länder som inte riktigt klarar de krav som euroområdet ställer på sina medlemmar. Ingenting tyder på att det hjälppaket som håller på att sys ihop skulle ändra på de här ländernas ekonomiska prestationsförmåga.
Att Tyskland för första gången öppnar för gemensamt skuldansvar inom EU har setts som principiellt betydelsefullt. Enligt Peter Nyberg handlar Tysklands agerande om att värna om marknaderna i Sydeuropa.
– Tyskland har ju varit EU:s exportmaskin. Italien, Grekland, Spanien, Frankrike har köpt av dem. Allt som hjälper de här länderna hjälper indirekt också tyskarna och de tyska bankerna.
– Så jag tror inte att det här är en speciellt stor grundläggande förändring från hur det har varit utan det är en anpassning av Tyskland till den situation deras kunder befinner sig i.
Finland släpar efter resten av Norden
Av tradition har Finland stått nära Tyskland i ekonomiska frågor inom EU. Frågan är om jämförelsen till Tyskland tål närmare granskning.
– Jag skulle tro att pratet om Finland som nära Tyskland är föråldrat, säger Nyberg.
– Finland är enligt min uppfattning Nordeuropas sjuka ekonomi, vi är så att säga Sydeuropa i Nordeuropa.
Enligt Nyberg lider Finland i likhet med många andra länder av en oförmåga att anpassa den interna kostnadsnivån i syfte att möjliggöra en konkurrenskraftig export.
– Finland har ända sedan början av (den föregående) finanskrisen levt på lån och det är ett mycket dåligt tecken.
– Jag ser det som ganska naturligt på något sätt att Finland under sådana omständigheter börjar närma sig de ståndpunkter som EU:s skuldsatta och ekonomisk-politiskt mindre funktionella länder har.
Solidaritet krävs av samtliga parter
Diskussionen om återhämtningsfonden kretsar till stora delar kring frågan om solidaritet mellan medlemsländerna.
Nyberg ser för egen del inget problem i att hjälpa krisdrabbade länder om dessa i gengäld använder den tid som därmed erhålls till att försöka avskaffa orsakerna till sina svårigheter.
– Men det finns egentligen ganska lite tecken på att det här händer nu eller tidigare. Istället ropar man på inkomstöverföringar och gemensamma skulder.
Att styra upp ekonomierna i de sämre presterande länderna är en smärtsam process såväl för politiker som för väljare, konstaterar Nyberg.
– Men det är någonting som man tyvärr inte kan undvika på längre sikt ifall man vill undvika permanenta inkomstöverföringar.
Är centralbanken räddaren i nöden?
I tider av kris riktas mångas blickar mot Europeiska centralbanken ECB. Banken har en i princip ändlös kapacitet att skapa nya pengar då det är kris. Men det finns också risker kopplade till centralbanksfinansieringen varnar Nyberg.
– Det finns en obestämd men det oaktat definitiv gräns för hur mycket folk tål när det gäller statsskulder och centralbankspengar.
– Om det finns för mycket och det går över den gränsen så är risken att människor mister förtroendet för penningväsendet helt och hållet. Det är någonting som man ska vara mycket noga med att undvika.
Kopplingen till realekonomin försvinner alltså?
– Ja, den kopplingen borde absolut hållas kvar på ett eller annat sätt. Det innebär tyvärr också att man måste acceptera en del konkurser och arbetslöshet som en stramare penning- och finanspolitik kan föra med sig.
Peter Nyberg följde även med den föregående finanskrisen i Europa på nära håll: Först i egenskap av överdirektör för Finansministeriets finansmarknadsavdelning och därefter som utredare av den irländska bankkrisen.
Har man lärt sig något av den föregående krisen?
– Jag tror inte att de tidigare lärdomarna har tagits ad notam. Men det överraskar inte för i regel är det ovanligt att man på finansområdet speciellt länge kommer ihåg lärdomarna av det som gått snett tidigare.