Det finns flera statyer och minnesmärken runt om i Borgå. Genom en guidad tur, där man besöker statyerna och hör deras berättelser, kan man få en inblick i stadens historia.
Från Kyrkotorget, i Borgå, börjar en guidad tur, statyerna berättar. Under turen besöks olika statyer och minnesmärken i staden. Statyerna och minnesmärkena berättar om Borgås historia.
Den guidade turen ordnas av Borgå Turistguider rf, och dagens guide är Kirsti Sund.
Franz Ludvig Schauman står utanför domkyrkan
Turen börjar med statyn över Franz Ludvig Schauman (1810–1877), som finns precis utanför domkyrkan. Schauman var professor i teologi och biskop i Borgå.
Det sägs att innan Borgå domkyrka brann år 2006, så var statyn vänd mot väst men att biskopen efter branden hade vänt blicken mot den norra porten, som för att vakta om personen som brände ner kyrkan skulle komma tillbaka.
Frihetsmonumentet kom till Borgå efter inbördeskriget
Efter Franz Ludvig Schauman är det dags för Frihetsmonumentet, som också finns på domkyrkans gård. Monumentet är rest för de som dog i Borgå under inbördeskriget. På monumentet står det "Föllo för Finlands frihet".
Albert Edelfelt blickar mot sitt barndomshem
Nästa staty på tur är statyn för Albert Edelfelt (1854–1905), som var en av Finlands mest framstående konstnärer. Ungefär tre kilometer från statyn hittar man hans födelsehem Kiala Gård. Statyn är placerad så att Edelfelts blick är vänd mot gården.
Den statyn som finns utanför Kyrkotorget i Borgå i dag, är inte samma staty som kom till Borgå på 1930-talet. Den första statyn stals två gånger och försvann den andra gången, på 1980-talet. Senare, år 1990, gjordes en ny staty när det hittades en gammal gipsavgjutning av den ursprungliga statyn.
Fredrika Runeberg hittas i sin egen park
I Fredrika Runebergs park, står Fredrika Runebergs staty. Fredrika Runeberg (1807–1879) var en en känd skribent, men de flesta känner henne från att ha varit gift med Johan Ludvig Runeberg. Fredrika Runeberg har hamnat i skuggan av sin man.
Tidigare stod statyn på gården till Runebergs hem, men 2004 flyttades den till parken, som fick sitt namn därefter. Orsaken till att statyn flyttades är att i det vita huset bredvid parken, bodde Johan Ludvig Runeberg, innan han och Fredrika flyttade till sitt välkända hem på Alexandersgatan.
Johannes Linnankoski står i Stadsparken
Den sista statyn som hör till turen, är statyn över Johannes Linnankoski (1869–1913) som finns i stadsparken. Han föddes som Vihtori Peltonen, men numera känner folk till honom efter hans författarnamn, Johannes Linnankoski. Han var chefredaktör för tidningen Uusimaa, när den grundades på 1890-talet.
Linnankoski var också en mycket initiativtagande person och grundade den första finskspråkiga skolan i Borgå. På den tiden fanns det bara svenskspråkiga skolor i staden.
Den första skolan var i ett litet trähus på Kyrkogatan, som genast fick arton finskspråkiga elever. Senare byggdes gymnasiet Linnankosken lukio, vid hörnet av Biskops- och Rådhusgatan.
En intressant statyvandring
Med på turen är Ingalill Tuomolin, från Borgå. Hon är mycket nöjd med den guidade vandringen.
– Det är jätteintressant att besöka de olika statyerna. Även om man går här i flera år så kommer man knappast att se alla, säger Tuomolin.
Vissa av statyerna står gömda under trädgrenar eller halvt bakom buskar något som gör att de kan vara svåra att få syn på om man inte vet att de finns där.
Tuomolin tycker att statyn på Johannes Linnankoski är den mest intressanta.
– Vi fick så mycket information om Linnankoski. Vi brukar gå genom stadsparken nästan varje dag. Linnankoski känner jag nog lite till men att höra lite mer, det var intressant.
Få kvinnor står staty
Det är få kvinnor som står staty. Fredrika Runebergs staty är den enda som finns med på den guidade turen.
Borgåguide och magister i filosofi, Kirsti Sund, säger att det som statyerna har gemensamt är att de flesta är män.
– Det beror på att det var få kvinnor som var värda en staty under den tiden som personerna (som det gjorts statyer på) levde. Samhället dominerades då av män. Kvinnor var mestadels hemma för att sköta om sina barn och hemmet, säger Kirsti Sund.
Sund tycker inte att det finns en staty, som är viktigare än de andra, utan säger att alla minnesmärken och statyer är mycket viktiga.