I Tritonus skildrar Westö inkännande såväl den enskilda människans som samtidens smärtpunkter och dissonanser i en tid präglad av konflikter och konfrontation, oro och osäkerhet. Men trots allt finns det hopp och förtröstan, vänskap och värme – inte minst tack vare musiken.
På en strandtomt med utsikt över Pungviken (!) i den fiktiva skärgårdskommunen Ravais har den världsberömde dirigenten Thomas Brander låtit uppföra ett monumentalt hus på 400 kvadratmeter i tre plan. Det är bara kyrkan i byn som når högre upp mot himlen.
Här, i Casa Tritonus, har Brander för avsikt att tillbringa tiden mellan olika engagemang runt om i världen. Och i takt med att det blir allt glesare mellan spelningarna och uppdragen verkar det som om Brander kommer att ha gott om tid att sitta i den svindyra Åskbollen-fåtöljen i panoramasalongen på tredje våningen och se ut över kobbar och skär.
Engagemangen runtom i världen har gett Brander ekonomisk stabilitet, social status och privilegier, men nu känner han sig ensam och övergiven, avdankad, arm och grå.
Thomas Brander närmar sig 60-årsstrecket och den tidigare så uppburne och eftertraktade flöjtisten och dirigenten har allt oftare fått se sig omsprungen av yngre förmågor – både på konsertpodiet och i sänghalmen.
Förhållandet med den betydligt yngre Krista har nyss tagit slut, och Brander får finna sig i att följa hennes framgångsrika violinistkarriär från kulisserna. Att Krista också allt oftare figurerar i skvallerpressens bildreportage tillsammans med det unga dirigentstjärnskottet Kallasmaa gör inte saknaden eller sveket lättare att bära.
Thomas Brander framstår inte som en särdeles sympatisk person: han är självcentrerad, självupptagen och självömkande på ett sätt som gör det svårt för honom att närma sig andra människor.
Ravaisborna bemöter honom ömsom med njugg nyfikenhet, ömsom med avog misstänksamhet. I ortsbornas ögon är Brander en självupptagen sprätt i skräddarsydda kostymer, en outsider, en tillfällig sommargäst, en mygga:
”Ni kommer till midsommar och så försvinner ni när det börjar blåsa och kyla av i augusti. Precis som myggorna.”
Den enda som verkar bry sig om hur Brander har det är grannen Reidar Lindell. De två männen är i samma ålder och i likhet med Brander är Lindell ensamstående sedan hans fru gått bort i cancer.
Förutom att Thomas och Reidar förenas av ensamheten har de musiken gemensamt – där Thomas lyssnar, spelar och dirigerar allt från Mahler och Mozart till Sibelius och Gorecki är Reidar gitarrist i det lokala bandet Rainbow som spelar rock- och countrycovers på olika hak i trakten.
Till en början ger Thomas uttryck för ett visst förakt för Reidars och Rainbows musiksmak, men så småningom växer det fram en ömsesidig respekt och förståelse grannarna emellan, mellan proffset och amatören.
Musiken har alltid spelat en stor roll i Westös böcker, men här går författaren all in och spelar ut hela registret. Läsaren fullkomligen översköljs av musik och man lockas verkligen att spela upp verk och låtar som flimrar förbi i texten i synnerhet som varje stycke förknippas med en känsla, ett minne, en upplevelse.
Själens disharmonier
Handlingen i romanen växlar mellan Thomas och Reidar – i mångt och mycket är de varandras lite suddiga spegelbilder, men det finns givetvis också en hel del som skiljer dem åt.
Där Thomas levt ett kringflackande och vidlyftigt liv med hela världen (eller snarast Europa) som spelplan har Reidar stått stadigt med stövlarna i fiskebåten i viken.
Thomas är tvivlaren, tänkaren och grubblaren, den introverta och asociala iakttagaren, medan Reidar är den lösningsinriktade lyssnaren.
Till vardags jobbar Reidar som skolkurator och hans vilja att hjälpa och stödja dem som halkat snett i tillvaron begränsas inte enbart till arbetstid.
Tritonus är en musikalisk term som betecknar en intervall som spänner över tre heltoner – tritonus har en dissonant klang och är framför allt populär inom skräckfilmsmusiken.
Att Thomas Brander väljer att kalla sitt ståtliga palats för Casa Tritonus signalerar att han är medveten om de smärtpunkter och de skevheter, de misslyckanden och dissonanser som kommit att prägla hans liv.
Han tvingas rannsaka sig själv och gå till botten med vem han är, vem han varit och kanske viktigast av allt – vem han vill vara. Vill han stänga in sig i sitt elfenbenstorn eller vill han vara en del av lokalsamhället.
I backspegeln kan Thomas dra sig till minnes en lång rad av tillkortakommanden och besvikelser – sin musikalitet till trots har han inte lyckats nå den allra högsta nivån eller sin fulla potential:
”Sinne för detaljer, det hade han. Det var bristen på vision man allt oftare klandrade honom för, bristen på djärvhet, avsaknaden av något som han inte längre hittade i sig själv hur han än sökte.”
Brander sörjer sin döda halvbror Gustav - en begåvad och musikalisk kille som inte förmådde ta vara på sin talang utan gick ner sig i alkohol och droger.
Bakom sig har Brander också två kraschade äktenskap och en son som inte visar något större intresse av att träffas. De få gånger sonen kommer på besök till Casa Tritonus har far och son svårt att förstå varandra – deras värderingar och livssyn skiljer sig åt alltför mycket.
Thomas Brander och Reidar Lindell förenas i själens obotliga ensamhet, i en längtan efter sinnesfrid och samhörighet, i en vilja att leva ett meningsfullt och bra liv.
Samtidens smärtpunkter
Handlingen i romanen utspelar sig under åtta-nio månader i en nära framtid då coronapandemin mattats av och folk återvänt till pubar och restauranger, konsertsalar och kyrkor.
I ett öppet brev till författarkollegan Juha Itkonen som publicerades på Svenska Yles webb den 25 april 2020 berättar Kjell Westö att romanen Tritonus låg färdigredigerad i januari, dvs. innan coronaviruset hade nått Finland och Europa.
Romanen utspelar sig i gränszonen mellan nutid och en nära framtid, och i Westös ursprungliga tankevärld slutade romanen sommaren 2020. När coronapandemin tog fart under våren insåg Westö att han var tvungen att göra något åt tidsaxeln i romanen eftersom det inte gick att förbigå pandemin, och han valde att sträcka ut tiden i berättelsen till en vag postpandemisk tid.
Coronapandemin har inte satt nämnvärda spår i livet i Ravais, men också i en liten skärgårdskommun drygt fyra timmars bilfärd och tre bilfärjor från Helsingfors kan man känna av samtidens vingslag.
Kjell Westös romaner kretsar i hög grad kring brytpunkter i enskilda människors liv lika väl som i samhället i stort. Ofta spelar krigsårens konflikter en central roll och krigserfarenheter och trauman påverkar familjers liv i generationer.
I Tritonus är det varken inbördeskriget eller andra världskriget som utgör navet i berättelsen. Här tar Westö istället fasta på ett antal dagsaktuella samhällsfrågor, hotbilder och konflikter som påverkar och delar invånarna i skärgården, från klimat- och miljöförändringar till flyktingfrågan och ökat hot från högerextrema grupperingar.
Också terrorhot och #metoo-rörelsen sätter sina spår i handlingen.
Thomas Brander råkade till exempel befinna sig på flygplatsen Zaventem i Bryssel i mars 2016 när två självmordsbombare utlöste varsin sprängladdning i avgångshallen och sedan dess drabbas Brander då och då av flashbacks från detonationerna.
Kjell Westö lyfter också in #metoo som ett sidotema i berättelsen – Thomas Brander har varit på förslag till såväl posten som chefdirigent för Filharmonikerna i Stockholm som konstnärlig rådgivare för stadsorkestern i Helsingfors, men sedan en kvinnlig musiker vid Akademin gått ut och anklagat Brander för maktmissbruk och sexuella trakasserier finns det inte en chans att Brander skulle komma på fråga för någotdera uppdrag.
Själv avfärdar Brander händelserna som bagateller och galanterier och framhåller att kvinnan ifråga minsann var med på noterna och njöt av det när det begav sig.
Här verkar det som om Westö vill nyansera den svartvita diskussion som ofta uppstår när drevets vågor går höga.
I Tritonus skildrar Westö inkännande såväl den enskilda människans som samtidens smärtpunkter och dissonanser i en tid präglad av konflikter och konfrontation, oro och osäkerhet.
Men trots allt finns det hopp och förtröstan, vänskap och värme – inte minst tack vare musiken.
Lyssna på Kulturpodden om hur jämställdhet kan ta sig uttryck i fiktionen - bl.a. om Kjell Westös roman Tritonus:
