Ack och ve. Olycklig kärlek. Alla har vi drabbats någon gång, och det gör ju så förbaskat ont.
Hur ska man hantera obesvarad kärlek? Det är ingen lätt fråga att besvara, men Relationspoddens lyssnare delar igen frikostigt med sig av sina erfarenheter och insikter.
"Jag accepterar och skiljer på vad som var och vad som är, och blickar framåt" skriver signaturen 23.
För många andra verkar det vara lättare sagt än gjort att gå vidare efter att ha fått nobben
Förnuftet och självbevarelsedriften försvinner och också den mest sansade människan förvandlas till en gråtmild amöba.
Att helt bryta kontakten till personen som man blivit kär i kan vara en förståndig idé. Och då gäller det också att radera telefonnumret och dölja personen på alla sociala medier.
Ofta är det bara tiden som kan läka såren. Många av dem som svarar på vår förfrågan rekommenderar olika slags mentala övningar eller terapi.
Att återfinna kärleken till sig själv även då du blivit nobbad och tilltufsad är viktigt.
Här publicerar vi några av de många berättelser vi fick in. Tusen tack till alla er som delade med er!
Jag inser att jag levt i förnekelse
Det värsta är när man själv är den mera pådrivande parten och det resulterar i att man kanske faktiskt blir ihop fast den andra är osäker.
Sen lever man i förnekelse. Egentligen är det bara man själv som är kär, medan den andra hänger på mest för att det är trevligare än att vara singel ...
Window Witch 39
Småningom började jag se hennes brister
För ett par år sedan blev jag kär i en av mina närmaste vänner, men hon hann inleda ett förhållande med en annan.
Jag kände mig först nedstämd men nu håller jag på att komma över det eftersom jag allt mer har fått upp ögonen för hennes brister.
Och ja, jag känner avundsjuka men det jag egentligen avundas är nog deras förhållande i sig. Jag saknar en annan människas närhet och bekräftelse.
Erik 23
Det enda som fungerade var att byta jobb
För några år sedan blev jag kär i en kollega och det var en delorsak till att jag valde att lämna jobbet. Han var gift och hade familj och hade inget intresse för mig.
Jag har lätt för att bli kär i män som jag inte kan få.
Det enda som kapar mina känslor är att helt enkelt sluta på den skola eller arbetsplats där personen finns.
Jag hoppas iallafall att jag får det lättare när jag blir äldre med att t.ex. jobba med personer som jag är olyckligt förälskad i.
23-åringen
Jag jämför alla med honom, han var perfekt
Matchade med en kille på Tinder. Vi var på en drömdejt som varade i flera timmar. Vi snackade som om vi känt varandra hela livet.
Killen hade hela paketet: utseendet, personligheten och rätt livssituation.
Vi träffades en gång till men när jag föreslog fler träffar blev det nej. Uppenbarligen var han inte intresserad.
Med facit på hand skrämde jag nog iväg honom eftersom jag var så på. Gillar inte själv heller när killar är för på i dejtingvärlden. Men jag var tokkär.
Har varit på andra dejter efteråt men mitt problem är att jag jämför alla med denna kille.
Olyckliga dejtaren 27
Jag gjorde en lista på alla hans elakheter, så en tredje gång trillar jag inte dit!
Jag blev i våras lämnad av en man jag haft en affär med för att han hellre ville vara med sin sambo.
Jag bröt ihop totalt för jag hade verkligen trott att det skulle bli vi.
Jag flyttade hem till mamma i en vecka för att slippa att vara ensam med min sorg.
Jag försökte också aktivt att göra saker som stärkte mitt självförtroende, som att träna och ta selfies (bara för mig själv), och försökte mig på olika kreativa uttrycksformer som dikter, teater och målning.
Jag grät varje dag men hade stöd från mina syskon och en terapeut jag fick samtalsstöd av.
Allt gick så bra tills det kräket började närma sig mig igen bara för att han ville ligga.
Jag fick bygga upp mig själv på nytt. Denna gång med en lista på hans oattraktiva egenskaper och de elaka saker han gjort.
Suck. Det är en process med toppar och dalar. Men nu gör jag inte samma misstag igen.
Den andra kvinnan 25
Jag idoliserade henne
Blev kär i en tjej som 16-åring. Jag är själv tjej och var ännu ganska osäker på min sexualitet, men herregud så hon fick mig att känna mig.
Jag vågade inte be henne på dejt, men vi förblev vänner och jag fortsatte vara bombkär.
Jag försökte trycka ner känslorna. Jag skaffade till och med pojkvänner, men det hjälpte ju inte alls.
En gång skulle hon komma hem till mig över natten. Vi drack lite och jag samlade mod, tog sats och kysste henne. Hon kysste mig tillbaka!
Vi hade sex och jag var övertygad att jag kommit till himlen!
Några dagar senare fick jag ett meddelande där hon berättade att hon tycker om mig men inte är intresserad av något mera än att vara min vän.
Flera år senare pirrade det ännu i magen när bilder av henne kom upp på min Instagram, om jag såg någon som liknade henne eller då hennes namn nämndes.
Jag tror att jag inte lyckades hantera mina känslor så bra. Jag idealiserade henne och målade upp en rosa framtid åt oss utan att ha kollat med henne om hon ville samma sak.
A little lost lesbo 22
Han utnyttjar min kärlek men jag kan inte slita mig
Eftersom jag tycker så mycket om honom bestämde vi oss för att vara vänner fast han inte är intresserad av något mera.
Vi ses ibland och efter lite alkohol händer det också att vi blir fysiska med varandra.
Jag kan väl inte påstå att detta är ett bra sätt att hantera min olyckliga kärlek, eftersom det i längden skadar mig att umgås med någon jag inte kan få.
Jag kan nog inte räkna tårarna jag fällt för denna person och mina vänner säger ofta att jag borde bryta kontakten helt men det går bara inte.
Jag vill hellre ha en liten del av honom än att inte få honom alls.
Jag har försökt träffa andra men det känns onödigt, för ingen är ju han.
Hjärtesorgens kvinna
Jag blir bara ihop med säkra kort och därmed aldrig sårad
Vet ni, jag är en 35-årig kvinna och jag har aldrig varit olyckligt kär. Ibland tänker jag att kan det bero på att jag satsat på för säkra kort. Att jag tillåtit mig att bli kär bara då det är säkert för mig.
Det här betyder att jag fått vara med om att trösta en hel hög med killar som varit olyckligt kära i mig.
Jag tänker att dom är svaga och löjliga. Men kanske det är tvärtom i verkligheten, att det är de som är modiga som vågar kasta sig ut helt och jag är den svaga?
Minna
Bygg upp självkänslan ordentligt innan du går vidare
För några år sedan träffade jag mannen som jag trodde var min soulmate! Gnistorna flög från första stund.
Inget hände eftersom vi båda var upptagna på annat håll men efter ett halvt år var det dags för nästa arbetsresa.
Vi tillbringade kvällen med att dricka prosecco och prata och skratta och kvällen avslutades med att han berättade hur förälskad han var i mig och hade varit sedan vi sågs för första gången.
Han skakade helt om min värld. Vi separerade båda från våra respektive och blev faktiskt ihop. Jag kunde inte fatta att jag hade sådan tur.
Men efter ett halvt år av dans på rosor så var det något som hände. Han började förändras och jag märkte det genast och kände desperat att jag behövde bekräftelse av honom.
Ni kan säkert gissa hur det slutade.
Mitt senaste förhållande var sen den totala motsatsen. Han var så krävande att jag kände mig kvävd.
Tills sist drömde jag mardrömmar om att han var en bläckfisk som kvävde mig med sina tentakler...
Min lärdom är att man nog måste tycka om sig själv och ha hunnit bearbeta det bagage man har från tidigare relationer före man går in i något nytt.
Det var nog så jag gjorde efter att det tog slut med min soulmate, jag jobbade massor på att stärka mig själv och bygga upp min självkänsla.
Kanske bläckfiskkillen borde göra det samma…
Singeltjejejen, 44 år