Vi har levt i ett slags ständigt coronalarm det senaste halvåret och många saker har förändrats. Det kan till exempel leda till ihållande oro, utmattning eller nedstämdhet. Psykolog Pilvikki Absetz förklarar att känslorna är normala och att det finns hjälp.
De positiva coronanyheterna är få och de sticker ut ur mängden. Med hösten har de negativa nyheterna blivit allt mörkare igen.
Den dystra känslan och en massa rekommendationer och regler som avviker från det vi en gång såg som normalt påverkar psyket.
– Man blir trött på att man inte får träffa bekanta och släktingar, vänner och kollegor. Arbetslivet har förändrats och det finns olika sorters osäkerhet. Allt det här är vi trötta på, vissa mer och andra mindre, säger psykolog Pilvikki Absetz när hon besöker tv-programmet Yles morgon.
Uppgivenheten tar sig olika former i olika människor. Någon blir likgiltig, någon känner frustration, någon blir nedstämd och någon vill glömma allt och låter bli att tänka på situationen.
Vissa blir frustrerade av rekommendationer, andra av att så få följer dem
Hela situationen påverkar uthålligheten. Det kan delvis bero på att vi är så vana vid att nyheterna vanligtvis snabbt byts ut mot nya ämnen.
– Man ser det när det sker ett jordskalv, en översvämning eller något annat. Till att börja med är människor mycket intresserade, men få orkar följa med längre tider. Pågår det här fortfarande? Kan vi inte gå vidare till nästa ämne? Men med coronaepidemin har vi inte kunnat gå vidare, säger Absetz.
Sommaren gav en välkommen stiltje i den värsta coronastormen. Under hösten har smittspridning tagit ny sats och nya rekommendationer har införts.
– Det förvärrar säkert situationen för dem som är mest oroliga, det vill säga de som själva hör till en riskgrupp eller har en närstående som gör det. För dem blir det en stor frustration när det kommer nya rekommendationer som andra människor sedan inte ens följer. Det kan leda till irritation och till och med ilska.
Tydliga regler ger hjärnan tid att vila
Just de många rekommendationerna är något som Pilvikki Absetz kritiserar. Inte innehållet i sig utan snarare hur rekommendationerna är utformade.
Den som är insatt i beteendevetenskap ser ett tydligt problem i att individen hela tiden måste fatta olika beslut.
– Om rekommendationen vore att alla alltid ska ha munskydd i affären, då behöver ingen stanna upp och fundera “håller jag tillräckligt stort avstånd, måste jag ta på mig munskyddet, har jag ett munskydd, har jag tillräckligt rena händer, var finns handspriten?”.
En enkel och tydlig rekommendation, till exempel att alla ska ha på sig munskydd när man går till affären, skulle göra slut på vankelmodet.
Reglerna kan sedan ha undantag för någon som till exempel har astma och inte kan använda munskydd, men för de flesta leder tydliga regler till att besluten blir färre och hjärnan kan ta det lite lugnare.
Kampen mot tobak som förebild för coronafejden
När det inte finns tydliga regler har mycket av ansvaret för att använda munskydd lagts på individen.
Absetz påpekar att när det gäller hälsobeteende så måste man påverka på många plan. Att påverka individen är ett av de sista stegen.
Hon nämner ett exempel där Finland har lyckats bra.
– Vi har fått ner tobaksanvändningen tack vare lagstiftning, skatter och samarbete mellan olika samhällsfunktioner. Visst har individens inställning och motivation haft en roll, men definitivt ingen huvudroll.
Men det finns hopp och det går att blicka framåt.
Om sinnet känns tungt ger Absetz tipset att man kan fundera på vad det är som känns mest ansträngande i hela situationen och bemöta det.
Om det är oron som tynger så kan försöka tänka på vad det är som kan lätta på oron. Det finns sätt att skydda sig själv.
– Man kan fundera på vad det finns för motvikt som kan ge både en själv och närstående kraft att orka och sedan förlita sig på det. Vi klarar oss nog ur det här, det finns vård och vaccin är på kommande, tröstar Pilvikki Absetz.