Premier Leagues flitigast använda nymodighet? Tv-skärmen. Skytteltrafiken till sidlinjen är i gång igen – och nu har domarna dessutom med sig en uppdaterad, misslyckad straffskala i bakfickan.
Ett systemskifte. Ett systemfel?
Tre omgångar in i Premier League-hösten känns det ofrånkomligt att inte luta mot det senare. Jakten på millimeterrättvisa har skruvats upp igen och nu är jakten på hands minutiös.
Till och med skoningslös?
Det är sällan som man lider med José Mourinho, men när Newcastle räddade poäng borta mot Tottenham i söndags var man Team Mourinho.
Newcastle fick en straff på stopptid efter att Andy Carroll vunnit en höjdduell mot Eric Dier och nickat bollen på Diers armbåge. Domaren joggade ut till tv-skärmen, tittade och dömde straff, Callum Wilson kvitterade och Mourinho gick rakt ut till omklädningsrummet.
Till och med Newcastles tränare Steve Bruce ställde sig i Mourinhos ringhörna.
– Vi har haft hands i hundra år. Nu har vi tappat greppet. Det måste vara en klar och tydlig linje, säger han enligt BBC.
Ett dygn tidigare hade Crystal Palace-coachen Roy Hodgson mullrat efter Evertons avgörande från elva meter.
– Det här förstör fotbollen. Jag förstår inte hur vi har tillåtit den här regeln att komma in i vår liga. Jag skyller inte på domarna – de följer bara riktlinjerna. När alla – från domare till motståndare – håller med dig efteråt är det synd, säger Hodgson till BBC.
Tröstlöst mörker på vissa punkter
Ny regel?
I korthet handlar det om en ny tolkning av hur spelare blir bestraffade för att toucha bollen med handen och man vill också bestraffa oavsiktliga hands med VAR:s hjälp.
Handen ska vara i en onaturlig position eller hindrar bollen att gå mot mål, spelaren flyttar armen för att stoppa bollen eller gör sig större när man ligger på marken.
Det låter inte så revolutionerande, men slutresultatet med det här rättesnöret är ändå slående.
I den spanska och italienska ligan har den uppdaterade regeltolkningen använts i ett år. Förra säsongen resulterade det i femtio handsstraffar i La Liga och sextio i Serie A, uppger BBC.
Förvänta er liknande siffror i England. I fjol dömdes totalt nitton straffar för hands i Premier League. När inte ens tre omgångar är spelade har sex straffar dömts med den nya straffskalan.
– Jag förutspår att det som kommer att ske är att spelare kommer att lyfta upp bollen på motståndarens arm och ropa för straff, säger Hodgson.
2020-fotbollen, vilket tröstlös mörker det är på vissa punkter.
Nästan dystopiskt
Det upptrissade fokuset på domsluten är en följd av att skicka in fotbollen i en dator och printa ut ett facit. Förra Premier League-hösten var VAR på allas läppar – och den trenden fortsätter.
VAR har lagt sig som ett täcke över fotbollsvärlden de två senaste åren. Under VM i Ryssland sprang domarna i skytteltrafiken till monitorn vid sidlinjen och sedan dess har "videorummet" brett ut sig och tagit allt mera plats i fotbollen.
Domarna på planen avvaktar med de tuffa besluten, sätter fingret mot hörsnäckan och lyssnar på vad man har hittat på videobandet.
Det känns nästan dystopiskt när en gentleman som Roy Hodgson suckar och uttrycker sin frustration.
– Nu för tiden har jag ingen aning om vad som kan vara en hands. Spelet fortsätter, det andra laget anfaller och plötsligt stoppas matchen. Jag måste understryka att jag verkligen inte förstår hur vi i fotbollen har tillåtit det här.
Tv-sändningar och sociala medier fylls av kritik och debatt – komiskt i sig med tanke på att videogranskningen ska kväva frågorna.
Med hjälp av tekniken kan man veva repriser från alla vinklar och till slut hitta en liten förseelse. Det finns ingen återvändo om motkraften inte är tillräckligt stark.
– Domsluten förstör matchen. Vi tränare borde ena oss och säga till ligan att det här måste ta slut, säger Bruce.
Hoppas.
Det här måste få ett slut. Avståndet mellan videobilder och verklighet växer för varje straff som döms efter en titt på tv-skärmen.