E och M. Två bokstäver färgar hela landslagets verksamhet i många månader framöver. Startskottet har gått, kampen om platserna i truppen är i full gång. Och den har blivit tuffare på några veckor.
Nations League. Vad ska vi ha det till?
Landslagsturneringen ligger utslängd som en boj att klamra sig fast vid den här hösten. Vi har inte mycket som är helt normalt just nu – landslagsfotbollen kan inte sorteras in i den kategorin heller – men vi får åtminstone chansen att se, diskutera och dissekera fotboll.
Så, dags att bara prata om fotboll?
Jag tycker verkligen det.
Det är ofrånkomligt att inte se Nations League som en mellanfas – tävlingsmatcher där vi ändå har annat som redan hägrar i horisonten. VM-kvalstarten i mars och EM-slutspelet nästa sommar är närvarande vid varenda samling.
E och M – bokstäver som omgärdar och färgar hela landslagsverksamheten tills slutspelspremiären om åtta månader
Hur förbereder de här matcherna er för EM? Hur känner du kring dina EM-chanser? Hur många EM-drömmar slocknar? Finns det någon EM-skräll?
E och M – bokstäver som omgärdar och färgar hela landslagsverksamheten tills slutspelspremiären om åtta månader.
Den här landslagshösten har dessutom gläntat på fler dörrar som gör en EM-nyfiken. Han, han och han ... är du aktuell för EM?
Kanterna ett "positivt problem"
Dagen efter 2–0-segern mot Bulgarien sken solen bokstavligen över landslaget. Spelarna joggade runt i höstvärmen i Helsingfors, skämtade och skrattade i omgångar.
En gammal fotbollssanning: Vinn matcher och problem försvinner.
– Matchen mot Bulgarien var en nyckelmatch för oss. Nu är vi där vi ska vara. Vi har allt i egna händer och det skulle vara en jäkla stor grej att sluta etta i gruppen, men vi ska inte titta så långt fram än. Vi har fokus på onsdagens match mot Irland, säger Tim Sparv.
Det kan väl vi också ha.
Det finns ju spännande, nya namn att notera i häftet. Startskottet för kampen om biljetterna till EM-truppen har gått – och konkurrensen har verkligen accelererat på flera positioner.
Kanterna har ofta varit en finländsk akilleshäl. Nu är det framför allt där som Markku Kanervas ”positiva problem” växer.
Behövde inga januariläger
Markku Kanerva fick prata om den allt skarpare konkurrenssituationen efter Bulgarien-segern.
Tidigare i höst har Nikolai Alho och Nicholas Hämäläinen visat sig vara fullgoda namn för ytterbacksrollen och längst fram har Fredrik Jensen varit så högeffektiv att han redan borde vara EM-klar. Mitt emellan finns två andra, tydliga utropstecken.
Ilmari Niskanen behövde inga januariläger för att acklimatisera sig till landslaget. Hans företagsamma och flödande spelstil har gett honom en stämpel i Kanervas bok och en plats på många landslagssupportrars personliga favoriter-lista.
Robert Taylor har också ökat sina chanser i höst. In och ut i landslagsmiljön i flera år, nu en spelare som kan ta hand om offensiva lösningar och fylla på med kraft i boxen.
Efter Lod, Lappalainen, Soiri och Skrabb kan vi foga namnen Niskanen och Taylor. Det är plötsligt lite trängsel på kantspåret.
– Assist mot Irland, mål mot Bulgarien. Jag kan inte neka till att jag är glad över det här. Det känns skönt att ha fått ansvar i de här matcherna, säger Taylor.
Landslagets struktur sitter och ramen är stabil – tack vare veteranernas rutin och Glen Kamaras elegans i centrallinjen. Det bådar gott, och den tillspetsade konkurrensen gynnar hela truppen.
Den kollektiva styrkan är lagets största stjärna. Då kanske vi för åtminstone ett kort tag kan försöka blunda för att lagets största profilnamn Teemu Pukki har varit ur slag stora delar av det här året.