Arbetslösheten ökar i Italien som en direkt konsekvens av coronapandemin. Närmare en miljon arbetstillfällen har försvunnit, i stort sett alla i tjänstesektorn.
Det har drabbat kvinnor och unga allra hårdast. Den totala sysselsättningsgraden för kvinnor går bakåt. Färre än en av två kvinnor arbetar.
I Italien störtdök antalet arbetande personer med 840 000 under årets andra kvartal jämfört med samma period i fjol. Det visar färska uppgifter från det italienska statistikinstitutet (ISTAT), en motsvarighet till finländska Statistikcentralen.
– Det är en mycket kritisk situation för landet, säger Linda Laura Sabbadini, central chef på ISTAT.
Turismrelaterade branscher mycket hårt drabbade
I princip finns alla de jobb som försvunnit inom tjänstesektorn, såsom hotell- och restaurang, andra turistrelaterade arbeten samt hushålls- och omvårdnadsarbeten i hemmen.
Inom de här sektorerna arbetar många av de italienska kvinnorna. De flesta har tidsbestämda kontrakt eller säsongsarbetar, och är nu de stora förlorarna.
Cirka 48 procent av kvinnorna i Italien är aktiva på arbetsmarknaden. Samma siffra i Finland är cirka 73 procent
– Vi hade redan en kritisk situation innan coronapandemin med den näst lägsta sysselsättningsgraden för kvinnor i hela EU. Nu går vi bakåt. Färre än en av två kvinnor arbetar, säger Sabbadini som även är pionjär inom jämställdhetsstatistik.
Sammantaget är 48 procent av kvinnorna i Italien aktiva på arbetsmarknaden, enligt Sabbadini. Samma siffra i Finland är runt 73 procent.
När Italien i början av mars stängde ner all samhällsaktivitet för att förhindra smittspridning var det i praktiken en komplett nedstängning.
Många skolor och dagisar förblev stängda - och då kunde mammorna inte jobba
Skolor och daghem förblev även stängda när andra aktiviteter så småningom öppnades upp. Det ledde till att många mammor inte hade möjlighet att ens tänka på att söka ett arbete.
De här mammorna ingår därför inte heller i de färska siffrorna över arbetslösa, som endast omfattar dem som aktivt letar efter arbete.
Andra grupper som drabbats hårt av den ekonomiska krisen som coronapandemin lett till är de unga, utländska medborgarna och befolkningen i det så kallade Mezzogiorno, vilket är Italien söder om Rom, inklusive Sicilien och Sardinien.
Ojämlikheten i Italien växer. Mellan män och kvinnor, unga och gamla samt mellan Nord och Syd
– Just de delar av befolkningen som redan låg dåligt till på arbetsmarknaden innan coronapandemin är också de som har drabbats värst. I södra Italien hade folket inte ens fått tillbaka de arbetstillfällen som försvann i samband med finanskrisen 2008, säger Sabbadini.
Hon tillägger:
– Många utländska kvinnor, som arbetade som hemvårdare hos äldre, förlorade jobben när människor blev rädda för att smittas av corona.
Hur EU-pengarna används avgör framtiden
Det här innebär i sin tur att ojämlikheten i Italien växer. Mellan män och kvinnor, mellan unga och gamla samt mellan Nord och Syd.
Men ännu vet ingen hur stora effekterna på ekonomin kommer att bli.
Regeringen har försökt motverka de värsta konsekvenserna genom en rad ekonomiska åtgärdspaket.
– Regeringen har infört tillfällig arbetslöshetskassa och stopp för uppsägningar, vilket är åtgärder som främst riktades mot den tunga tillverkningsindustrin, där företag även fått finansiellt stöd för investeringar, säger Sabbadini.
Det innebär att fabriks- och byggnadsarbetare får arbetslöshetsersättning under den tid de tvingas vara hemma från arbetet på grund av arbetsbrist eller då fabrikerna stängde helt. Beslutet gäller fram till årsskiftet.
Många har återgått till arbetet, men inte alla.
– Vi såg en viss ljusning i juli i samband med att fabrikerna drog igång produktionen igen, och då ökade antalet sysselsatta. Nu avvaktar vi siffrorna för augusti för att se om det är en trend som håller i sig, säger Linda Laura Sabbadini.
Men, menar Sabbadini, det är av yttersta vikt att de krispengar som Italien får från EU används på rätt sätt.
Vi måste ta tillfället i akt att äntligen göra något för att bygga upp välfärden i Italien
– Vi måste ta tillfället i akt att äntligen göra något för att bygga upp välfärden i Italien - ett område som aldrig har ansetts centralt.
Familjerna måste få hjälp med den överlast av vård- och omsorgsarbete som ligger helt i händerna på dem, och som nästan alltid blir kvinnornas ansvar, dels genom att arbetet distribueras inom familjerna, dels i samhället.
Sabbadini menar att det krävs satsningar på den sociala infrastrukturen.
Italienska familjer behöver dagis, möjlighet för barn och ungdomar att vara på eftis på eftermiddagen efter skolan och så vidare. Inte minst för att kvinnorna ska kunna arbeta.
Än så länge har regeringen prioriterat byggsektorn, där de ger pengar till familjer för husrenoveringar som är klimatsmarta och jordbävningssäkra.
Att nedgången i sysselsättningen drabbar fler kvinnor än män, skiljer den här krisen från exempelvis finanskrisen 2008, som främst drabbade tillverkningsindustrin där många män arbetar.