Vildkaniner och fältharar observeras ofta i Sibbos tätorter, men har populationen blivit så stor att den utgör ett besvär för invånarna? Nej, säger både kommunen och jägarna.
Det senaste året har antalet observationer av både vildkanin, också kallad citykanin, och fältharar ökat nämnvärt i hela huvudstadsregionen.
Populationen av vildkanin minskade under 2015 och 2016 när ett virus tog kål på omkring 90 procent av stammen.
Men nu skriver Sibboborna i sociala medier att ser vildkaniner och fältharar så gott som varje dag.
- De finns nog i Nickby, så pass mycket vet jag nog. Jag ser ju ganska ofta i sociala medier när folk undrar vad det är för djur. Några tror även att det är harar men det är nog kaniner, säger Mika Laatikainen från Nickby jaktförening.
Laatikainen kan inte uppskatta hur stor populationen är men ger ett fingermått.
- Den måste ju vara stor om folk ser dem. Jag har hört talas om att om man ser en råtta så finns det en tiofaldig mängd. Så säger man om råttor men jag vet inte om man kan använda samma mått för citykaniner, säger Mika Laatikainen.
Lasse Karjalainen, verksamhetsledare vid Sibbo jaktvårdsförening har också observerat vildkaniner i Nickby, men ser inte dem som ett problem om inte populationen blir för stor.
- Jag har inte riktigt insikt i hur stor populationen är, men nog ser man av dom på gräsmattorna på morgnarna.
Kommunen har en rådgivande roll
Miljötillsynschef Christel Kyttälä bekräftar att kommunen då och då får samtal om observationer.
- Det har varit några observationer på privat mark och då är det markägaren som är ansvarig. Om observationerna sker vid kommunens fastigheter är det lokalitetsförvaltningen som undersöker den specifika fastigheten, säger miljötillsynschef Christel Kyttälä.
Eftersom ingen hittills har klagat över till exempel skadegörelse i odlingar eller trädgårdar är kommunens roll i första hand rådgivande.
Ilari Myllyvirta, teknisk direktör i Sibbo, framhåller att det trots allt är en skillnad på fältharar och vildkaniner. Den förra hör till vår fauna, medan den senare är en främmande art.
- Skador och åtgärder på egen tomt faller först och främst på markägaren, men om det blir för svårt, som med råttor i tätorter, får vi fundera om. Och vi har inte heller haft kaniner som grävt och förstört delar av infrastrukturen, säger Myllyvirta.
Fälthare eller förvildad tamkanin?
Enligt Kyttälä är de som ringer inte alltid säkra på om det är fråga om vildkanin, fälthare eller möjligen skogshare, men i praktiken är det ganska lätt att se skillnaden.
- Vildkaninen är mycket mindre, säger Laatikainen.
Vildkaninerna i huvudstadsregionen är alltså förvildade tamkaniner som uppskattas härstamma från en population som upptäcktes vid strandparkerna i Hermanstad och Majstaden kring 1985.
Vildkaniner finns också i Åbo.
Vildkaniner finns inte i jaktkalendern
Jakten på harar och vildkaniner inleddes den 1 september och pågår in på nästa års sida.
Trots att jaktsäsongen är i full gång, finns viltet varken prioriterat bland jägarna i Sibbo eller i kommunen.
- Nej, inte för tillfället i alla fall. Det är problematiskt när de bor vid centrum så kan man inte skjuta dem. Det måste vara minst 150 meter från byggnader för att skjuta med vapen. Det enda jag skulle kunna tänka mig är någon typ av fällor och folk använder också frett, säger Laatikainen.
Laatikainen menar att vildkaninen är rätt ointressant ur ett viltvårdsperspektiv, men att stammens storlek kan vara betydande ur ett samhällsperspektiv.
Jaktvårdsföreningen har inte sökt om lov för att fälla vildkaniner och i likhet med Nickby jaktförening har kommunen inte heller frågat efter jägarnas tjänster.
- Det besvärliga här är ju också att de befinner sig mitt i bosättningen.
Karjalainen är också fundersam över hur jakten skulle gå till och nämner att man i Helsingfors använt sig av hagelgevär med ljuddämpare.
Vildkanin har också jagats med pil och båge, nät och fällor varefter de klubbas.
Vid Sibbo jaktvårdsförening ligger fokus dessutom på fälthare för att minska risken för att harpest sprids.
Inga fall av blödarfeber eller harpest
År 2015 och 2916 strök uppskattningsvis 90 procent av vildkaninerna i Helsingforstrakten med på grund av det dödliga RHD-viruset (Rabbit hemorrhagic disease), även kallat blödarfeber.
Populationen har nu åter ökat markant, tillika med virusepidemin som verkar ha brutit ut igen i huvudstadsregionen.
I somras observerades döda citykaniner i bland annat Dickursby i Vanda som sannolikt drabbats av RHD-viruset.
Viruset har också konstaterats i fältharar och kan därför också utgöra smittorisk för tamkaniner som vistas utomhus.
Enligt Christel Kyttälä och Ilari Myllyvirta har varken vildkaniner eller fältharar som drabbats av viruset rapporterats av kommunens veterinärtjänster.
Viruset smittar varken människor, hundar eller katter.
Harpest bland fält- och skogsharar
Fast jaktvårdsföreningarna gärna fäller fältharar för att minska risken för harpest har inget fall rapporterats i Sibbo i år, men Mika Laatikainen betonar att harpest bland vildkaniner inte är en önskvärd utveckling.
- Om de bär på harpest och sedan smittade fältharar och skogsharar så skulle det vara problematiskt.
I augusti konstaterade Livsmedelsverket många fall av tularemi eller harpest bland fält- och skogsharar.
Dessa har bland annat upptäckts i landets sydöstra del, i områden kring Kouvola, Kotka och Fredrikshamn.
Harpest orsakas av bakterien Francisella tularensis och kan smitta flera djurarter, också människor via blodsugande insekter, sår och luften.