Att det är regeringskris är inget ovanligt för den som följer italiensk politik. Men att det sker mitt under coronapandemin väcker både ilska och indignation hos stora delar av befolkningen.
När Matteo Renzi och hans relativt nybildade parti Italia Viva igår officiellt drog sig ur regeringssamarbetet lämnade även partiets två ministrar, Teresa Bellanova (jordbruksminister) och Elena Bonetti (familjeminister) in sina avskedsansökningar.
Matteo Renzi som var rekordung premiärminister under åren 2014 till 2016 lämnade efter sin avgång även partiet, det Demokratiska partiet, som i dag är ett av partierna i koalitionsregeringen
tillsammans med Femstjärnerörelsen. Kort därefter bildade han Italia Viva, som beräknas ha ett stöd på cirka tre procent, och vars stöd behövdes för att nå en knapp majoritetsregeringen.
Sedan dess har han bidat sin tid för att göra ett större politiskt utspel. Tillfället han valde blev osämjan kring antagandet av det historiska coronastödpaketet.
Ett illa valt tillfälle enligt de flesta.
Enligt en opinionsundersökning gjord av Ipsos anser 70 procent att den tidigare premiärministern Matteo Renzi brutit med regeringen på grund av personliga intressen snarare än med landets
bästa för ögonen.
Den politiska filosofen och forskaren Giorgia Serughetti menar att det värsta i hela situationen är att det tycks handla om en regeringskris som inte har något med den djupa kris i övrigt som landet befinner sig i.
– Politikerna visar stor brist på ansvar just nu. De agerar som om de vore helt avskilda från medborgarna och deras behov under den pågående pandemin, säger hon.
Enligt Serughetti är det egentligen ingen som förstår vad Renzi är ute efter.
– Att kritisera regeringen kan vara ett uttryck för en hälsosam och fungerande demokrati, men när en politisk ledare, som i det här fallet, ger intryck av att agera utifrån egna intressen i den situation
som råder, kan man fråga sig i vilken verklighet han lever i.
Serughetti menar att visst får man diskutera och blottlägga konflikter även under en pågående nödsituation i en demokrati.
– Men en konflikt som i det här fallet ingen utanför regeringsbyggnaden förstår innebörden av förlorar all sin kraft. Och ger snarare upphov till en känsla av avsky, inte minst eftersom det sker medan flera hundra människor fortsatt dör varje dag på grund av den pågående pandemin.
Renzi såg sin chans i förhandlingar om miljardfond
Bara ett par dagar innan regeringskrisen var ett faktum hade ett historiskt ekonomiskt stödpaket antagits efter påskyndad behandling. Den så kallade återhämtningsfonden uppgår till 222 miljarder euro och är den största ekonomiska injektion som någonsin förvaltats av en italiensk regering.
Och det var i förhandlingarna kring den som Renzi såg sin chans att sätta hårt mot hårt mot regeringen och premiärminister Giuseppe Conte och hota med att spräcka regeringssamarbetet.
Renzi har under lång tid kritiserat Conte för att centralisera makten, inte minst under coronapandemin, som har inneburit att regeringen fattat dekret efter dekret utan parlamentariska omröstningar. Den senaste som ska gälla från den 16 januari förhandlas i skrivande stund och kommer antas när som helst.
De officiella ursäkterna handlar om felsatsningar av de enorma penningsummor som ska fördelas från EU-pengarna och den så kallade återhämtningsfonden.
Det skulle kunna bli nyval, men det är knappast ett troligt scenario
Den innebär i sin tur ett enormt åtagande. Att se till att allt går rätt till i fördelningen av pengar kommer bli en svår uppgift för alla inblandade.
Frågan är om de mäktar med den?
Det ställer hårda krav på politikerna, inte minst för att våga stå emot de många aktörer som har intresse av att få del av de här pengarna, och se till att det finns transparens i överföringarna. Renzi menar att Conte haft för stor makt att besluta kring utgiftsposterna. Även EU har ställt krav.
Men innan regeringen har tid att ta hand om det, måste den värsta politiska krisen avvärjas.
Det skulle kunna bli nyval. Men det är knappast ett troligt scenario. Det finns nog heller inget politiskt parti som egentligen vill det.
Sannolikt kommer det bli förhandlingar mellan partierna, som i sin tur säkert leder till omförhandlingar, för att förhoppningsvis, slutligen få till en ny regeringskoalition som kan fortsätta arbeta.
Det är inte uteslutet att den tidigare premiärministern och fastighets- och mediemogulen, Silvio Berlusconi, som i år fyller 85 år, återinträder på den politiska scenen. I så fall gör han det som ny koalitionspartner och ersätter därmed Matteo Renzi.
Samtidigt rasar coronapandemin där ute i samhället och människor är trötta.