Tidpunkten för Georg Boldts disputation om ungas delaktighet i institutionellt beslutsfattande är minst sagt lämplig: det är bara två månader till kommunalvalet, det val som ofta anses ha mest inverkan på vår vardag. Samtidigt är det ett val som i decennier engagerat allt färre väljare, allra minst unga. Men för att demokratin ska överleva, är det viktigt den trenden vänder.
Materialet har han samlat in genom att i tre års tid observera minderårigas engagemang i ett ungdomsfullmäktiges verksamhet. Därtill har han att följt med ungas medverkan i s.k. deltagande budgetering.
Deltagande budgetering är en process där unga själva fått vara med och bestämma vad en viss summa pengar används till. Boldt har också intervjuat ungdomar om deras erfarenheter.
Boldt har i sin forskning gjort flera intressanta observationer om vilka unga det är som engagerar sig och på vilket sätt. Hur unga väljer att engagera sig kan bero på vilken stadsdel de bor i.
- Det verkar som om unga i stadsdelar där det finns mera ekonomiska och sociala utmaningar tenderar att vilja planera väldigt konkreta projekt, som filmkvällar eller graffitiväggar, säger Boldt.
Välbärgade ungdomar är mera intresserade av politik
I de stadsdelar där unga kanske har mer pengar att avvara på olika fritidsaktiviteter, som till att gå på bio, finns däremot fler unga med ett mer allmänt intresse för politiska frågor.
- I sådana stadsdelar finns det fler som läser dagstidningar och diskuterar politik med sina föräldrar och som blivit vana att uttrycka sina åsikter i samhällsfrågor mer allmänt, till exempel om hur de förhåller sig till minoritetsrättigheter.
Väl på mötet, där beslut sedan ska fattas, är det nästan alltid så att en vuxen politiker först säger att ’idag ska vi lyssna på de unga’, men sedan i praktiken driver sin egen agenda
Boldt har också observerat att allt fler unga ser sitt engagemang som en del av vad han kallar ett ”personligt livsprojekt”, framom en vilja att genomdriva kollektiva, ideologiskt betingade intressen.
Samtidigt som unga ofta finner en gemensam melodi i konkreta projekt som var en basketplan ska placeras är det mer sällan det är större ideologiska projekt som driver dem att agera tillsammans.
Det som också märks är att de som redan är resursstarka och engagerar sig i ett ungdomsfullmäktige ytterligare stärker sin samhällsposition genom att de lär sig knyta kontakter med partier och tjänstemän. I ungdomsfullmäktige lär de sig hur man agerar inom strukturerna där beslut fattas.
Vuxna vill ofta sätta käppar i hjulen
Hur ska de unga, som redan länge varit mindre engagerade i partipolitik, föreningsverksamhet eller vid vallokalerna, bli mer delaktiga i den demokratiska processen?
- Det måste finnas flera kanaler och sätt att engagera sig. FN:s konvention om barnets rättigheter, som Finland förbundit sig till, förutsätter att vi finner sätt för barn och unga att få sin röst hörd, påminner Boldt.
Den deltagande budgeteringen kan vara ett bra sätt att få unga med, fortsätter han, eftersom unga då faktiskt får besluta om något konkret.
Samtidigt som de unga ofta är samstämmiga, är det de vuxna som kan ha stora svårigheter i att låta unga få sina beslut genomförda.
- Så länge man sitter på en ungdomsgård och bollar idéer håller sig vuxna oftast från att lägga sig i. Men väl på mötet, där beslut sedan ska fattas, är det nästan alltid så att en vuxen politiker först säger att ’idag ska vi lyssna på de unga’, men sedan i praktiken driver sin egen agenda.
Den som röstar tidigt fortsätter sedan gå till valurnan resten av sitt liv
Det här får vissa unga, speciellt sådana som inte är vana att ifrågasätta auktoriteter, att tyst dra sig tillbaka. Samtidigt finns det också modiga ungdomar som tar konflikten och påminner de vuxna om vilka de ungas förslag var. Ofta ger det här inte genast resultat, men de med lite tålamod kan om några år bevittna att förslagen går igenom.
Eftersom de unga ofta inte har formell makt att bestämma om mycket annat än vad de får som mellanmål på mötet, kan givetvis frustrationen bli stor. Många slutar också med sitt engagemang i ungdomsfullmäktige ganska snabbt, fast det inte heller betyder att de passiveras.
Ibland finner de andra forum att engagera sig och Boldt lyfter fram ett exempel på en ung som fann sitt engagemang i nationalistiska högerkretsar istället.
Men helt utan makt är ett välorganiserat ungdomsfullmäktige inte.
- Ungdomsfullmäktige kan definitivt ha en kommunikativ makt. De kan engagera sig i den offentliga debatten och påverka den vägen.
Det är en helt fantastisk känsla när man ser att en ung som vill engagera sig hittar en plats att göra det
Bicca Olin, ungdomspolitiker
I och med att inställningen till hur unga bör inkluderas har ändrat, har en debatt om att utöka ungdomars politiska rättigheter också varit på ytan en längre tid. Till exempel har man i Österrike sänkt rösträttsåldern till 16 år. Boldt tror att det här också är en fråga om att få unga att binda sig till den demokratiska processen.
- Ungas delaktighet skulle öka om 16-åringar fick rösta. Det finns forskning som visar att det första röstningsgångerna är avgörande för hur man deltar i val efter det. Den som röstar tidigt fortsätter sedan gå till valurnan resten av sitt liv.
Från ungdomsrepresentant till partiets röstmagnet
Många personer som varit aktiva i ungdomsfullmäktige fortsätter efter den erfarenheten på sin politiska bana. Två av dem är Nea Hjelt och Bicca Olin, som båda är starkt engagerade i partipolitiken. Bägge betonar att det i ungdomsfullmäktige råder kamratanda mellan dem som är med och att de mer ideologiska och partipolitiska elementen kommer in senare.
Deras erfarenhet är att ungdomsfullmäktige är en plats där man jobbar tillsammans för gemensamma målsättningar.
Hjelt inledde sin politiska bana redan när hon var 13 år gammal. Efter en period i ungdomsfullmäktige, där hon även fungerade som ordförande, valde hon att ställa upp i kommunalvalet för Samlingspartiet. Hon tvekade först mellan Samlingspartiet och SFP, men är nu övertygad om att hon gjort rätt val.
Den då artonårige Hjelt fick mest röster av samlingspartisterna i Borgå och valdes galant in i fullmäktige, där hon nu vill fortsätta en period till.
- Det har nog varit väldigt givande och det känns naturligt att fortsätta det arbete vi började med för fyra år sedan, säger Hjelt.
Det är inte hemifrån hon primärt fått gnistan att bli politiker.
- Nog har jag ju talat med mamma och min farmor till exempel om vad som sagts på nyheterna, men mina föräldrar har nog inte varit politiska.
Först avrådde Hjelts mamma och pappa henne från att ställa upp, eftersom politiken är så pass tidskrävande. Men när beslutet väl var fattat har hon fått stöd hemifrån, säger Hjelt, som också arbetar som kommunikationskonsult.
Vill stöda andra unga
Också Bicca Olin har goda erfarenheter av ungdomsfullmäktige. Hon anser att det är en bra demokratiskola.
- Man lär sig i ung ålder hur kommunalt beslutsfattande fungerar och då har man definitivt ett försprång till dem som börjar lära sig först som tjugoplussare.
Även hon funderade noga på sitt partival och tvekade om hon skulle välja de Gröna eller SFP. Hon karakteriserar sig som liberal feminist och till slut föll valet på de Gröna.
- Om man måste placera mig in på höger-vänster skalan, så kan man väl säga att jag i till exempel utbildningsfrågor är mer vänster, medan jag i företagarfrågor är mer liberal och på det sättet mer höger.
Olin hör till dem som varit engagerade på många fronter, bland annat som ordförande för Finlands Svenska Skolungdomsförbund och som ordförande för Regnbågsankan. I en tidig ålder insåg hon att det fanns stora problem både på nationell och global nivå. Hon medger att arbetsbördan kan bli tung.
- Ibland känns det som om vi är typ fem svenskspråkiga som är med och gör allt.
Olin, som nu jobbar som förbundssekreterare på Gröna Unga, säger att ungdomsförbunden har ett ansvar i att se till att unga inte bränner ut sig. Hon säger att hon just nu får mycket ut av jobbet att stöda unga som vill vara med och påverka.
- Det är en helt fantastisk känsla när man ser att en ung som vill engagera sig hittar en plats att göra det.
Politices magister Georg Boldts avhandling Citizens in Training. How Institutional youth participation produces bystanders and active citizens in Finland granskas offentligt den 5.3 vid Tammerfors universitet.