Brunbergs gamla godisfabrik i Borgå utsätts regelbundet för ofog. Väggarna har klotter, fönster har krossats och lokalen har satts i brand. Ägaren vill fortfarande riva den skyddade byggnaden, medan Borgå museum vill bevara den för eftervärlden.
Fastigheten i hörnet av Stadshusgatan och Linnankoskigatan gapar tom. Så gott som alla fönster är krossade och uppe i andra våningen syns spåren efter en liten brand som räddningsverket släckte fredagen den 26 mars.
Det är den andra branden i den tomma byggnaden inom ett år. Ägaren Seppo Castrén, verkställande direktör för AW-Kiinteistöt, har inga avsikter att nu plötsligt inleda byggnadsarbeten på tomten.
- Det här projektet står nog helt stilla. Den gamla byggnaden står där som en propp och jag har inte kommit på någon lösning som skulle fungera för Museiverket och detaljplanen i fråga. Nog är jag säkert villig att göra mig av med den i något skede, säger Castrén.
Ödehuset var en gång i tiden Brunbergs gamla sötsaksfabrik, varefter musikinstitutet huserade i byggnaden i 30 år. Musiken tystnade när man upptäckte inneluftsproblem och institutet flyttade ut.
När fastigheten sedan köptes av Seppo Castrén 2011 var den inte skyddad i detaljplanen. Den nya ägarens avsikt var att riva alla byggnader och bygga ett nytt bostadshus.
För det krävdes en ändring i detaljplanen och i samband med att det behövdes ett myndighetsutlåtande fick Borgå museum upp ögonen för den kulturhistoriskt värdefulla fastigheten.
Kulturhistoriskt värdefull fabriksbyggnad
Byggnaderna skyddades i den nya detaljplanen, och trots deras nuvarande skick ser Borgå museum ingen orsak att ändra sin ståndpunkt.
- Ödehusets kulturhistoriska värde har inte minskat överhuvudtaget fast huset är i dåligt skick. Visst har vi varit oroliga och vi har också varit i kontakt med byggnadstillsynen om att fönster är krossade och att människor varit inne i byggnaden, säger byggnadsforskare Kirsi Toivonen.
Museet följer regelbundet med byggnadens skick och beaktar konditionsundersökningar, men på grund av det dödläge som har uppstått kan museet inte ta ställning till dess framtid.
Toivonen nämner att fastighetsägaren enligt markanvändnings- och bygglagen har en skyldighet att underhålla byggnaden och det är byggnadstillsynen som övervakar.
Dess kulturhistoriska värde har inte minskat överhuvudtaget fast den är i dåligt skick.
byggnadsforskare Kirsi Toivonen
- Det är synd att det gått så här för det är en kulturhistoriskt viktig fabriksbyggnad för oss och för Borgåborna. Brunbergs är utan tvivel stort här i Borgå och ett känt företag även nationellt, säger Toivonen.
I detaljplaneutkastet från 2013 nämns att fabriksbyggnaden har industrihistorisk betydelse och tomten representerar ett viktigt skede då centrumområdet i Borgå bildades.
I fabriken tillverkades Brunbergs sötsaker i över fyra decennier och tomten ligger delvis i en byggd kulturmiljö av riksintresse.
Dödläge i många år
Dödläget som har lett till att byggnaderna stått tomma och förfallit uppstod alltså i samband med den nya detaljplanen från 2014.
Fastighetsägaren Castrén fick inte längre riva hela byggnadsbeståndet, men fick bygglov för att sanera fabrikshuset och bygga ett nytt bostadshus med totalt ett 30-tal bostäder.
Castrén konstaterade snabbt att det skulle bli för dyrt att sanera fabriksbyggnaden, tomten och de övriga byggnaderna. Efter det har fastigheten stått tom och orörd.
- Vi har inte kommit på någon förnuftig lösning så att vi skulle kunna bygga i enlighet med detaljplanen, säger Castrén.
Dyr sanering efter inneluftsproblem
När musikinstitutet tvingades flytta på grund av inneluftsproblem betonade hälsoskyddstillsynen att problemen måste åtgärdas innan fastigheten omvandlas till bostäder.
Det var i synnerhet olägenheter i källarvåningen som skulle avlägnas så att byggnaden inte längre var farlig för hälsan.
- När vi ursprungligen gjorde en grundlig konditionsundersökning var byggnaden inte i det skicket att man skulle ha kunnat bygga bostäder där. Vi hade varit tvungna att gräva upp marken runt hela huset för att isolera, säger Castrén.
Saneringen hade varit mycket dyr, vilket hade trissat upp priserna på de nya bostäderna och gjort dem alltför dyra i förhållande till rådande bostadsmarknadspriser.
- Det skulle behövas en attitydförändring bland stadens tjänstemän, museifolket och kanske i staden överlag om vad som är värt att bevara eller inte.
Castrén poängterar att om man i dag byggde i enlighet med den nuvarande detaljplanen skulle den gamla fabriksbyggnaden oberoende täckas av det nya bostadshuset.
- Det skulle inte vara till glädje för många fastän det stack ut där på innergården.
Fastigheterna förfaller år efter år och utsätts ständigt för ofog. I fjol förstördes trähuset på Stadshusgatan i en brand och i fredags anlades en ny i fabriksbyggnaden.
- Vi måste bara se till att lokalerna är låsta, men som alla bra vet så är det lätt att bryta sig in med rätt verktyg, oberoende vilka lås man än har.
Castrén tror inte heller på att staden är beredd på att anlita övervakning dygnet runt.
I och med att företaget AW-Kiinteistöt upphört med att bygga hus och enbart ägnar sig åt fastighetsförmedling är tomten snarast en belastning i balansräkningen.
- Varje år betalas fastighetsskatt och olika sorts underhåll. Tomten kostar och nog skulle vi gärna bli av med den.