När fåglarna häckar dyker mårdhundar och minkar upp för att förstöra bon och äta vad de kommer åt. Därför kan också ortsbor och sommargäster i Östnyland hjälpa till att fånga skadedjuren.
- Nog jagas dom och skjuts bort ganska mycket, men nog finns det av dom.
Det säger Joa Bergqvist, verksamhetsledare för Borgå jaktvårdsförening och hänvisar i första hand till mårdhund.
Mink, bisam, mårdhund, sumpbäver och tvättbjörn, som tidigare klassades som viltarter i jaktlagen, omklassades 1.6 2019 till invasiva främmande arter.
Fångst av dessa är inte längre jakt, utan dödande och utrotande. Det innebar samtidigt att fredningstiderna för de här arterna har avlägsnats och de får fångas året om.
- Det är svårt att säga på ett så stort område som Borgå om de har minskat eller ökat, men på många håll har de synts till mindre och de har inte heller gått i fällorna, säger Bergqvist.
Mink och mårdhund förekommer både i de östnyländska skogarna och i skärgården, men ses också allt oftare i tätorter.
- Nu på våren har de börjat röra sig igen och det har kommit många observationer i synnerhet inne i Borgå centrum. Jag var där senast igår och tog bort en ganska skabbig mårdhund. Det tycks finnas mycket skabbiga djur inne i centrum.
Mårdhunden söker sig till platser där det finns föda och trivs bra i skydd under byggnader.
- Förra veckan tömde jag en utebastu där det var ett mårdhundspar och de var skabbiga de också.
I Östnyland jagas mårdhund regelbundet och strävan på lång sikt är att eliminera stammen helt och hållet, men populationen är fortfarande kraftig.
Bergqvist har inte uppgifter på hur stort beståndet är eller hur många som årligen fälls i Östnyland.
Men enligt Naturresursinstitutet var fångsten av mårdhund cirka 138 000 individer och mink cirka 38 000 individer år 2019 i hela landet. Det är något mindre än föregående år.
Inom ramen för skärgårdsprojektet SOTKA är många aktörer engagerade i att värna om den nordiska artmångfalden bland annat genom att minska på antalet minkar och mårdhundar.
I södra Finland är insatserna störst i Västnyland och Åboland där man jagar dessa med hjälp av hundar, lövblåsare och judasdjur med GPS-halsband.
Så kallade judasdjur är infångade, steriliserade mårdhundar som förses med GPS-halsband och som i sinom tid leder jägarna till en utvald partner. Den här metoden används inte av Borgå jaktvårdsförening.
- Här i Borgå har jag inte hört att det skulle ha använts. Nog är det mest med fällor, gryt eller byggnader som vi tömmer. Visst kan man ta från ytan med hundar, sådana som springer fast och nappar och tar livet av dom.
Grythundarna är specialiserade på att hitta gryt, gå ner i dem och där hålla fast bytet. Sedan gräver jägarna upp grytet och lyfter upp både hund och byte.
Rigga fälla och ring jaktvårdsföreningen
I samband med att man öppnar sommarstugan eller fritidshuset för säsongen kan man stöta på en och annan överraskning.
Men det finns åtgärder du kan ta till om du ser spår eller att en mårdhund byggt bo under lidret. Minkar trivs också bra i lantliga miljöer, de söker sig gärna in i hus och kan bosätta sig i trossbottnen.
Det gäller att hålla ögonen öppna, men också ta kontakt med en lokal jägare som kan visa hur du spänner upp en fälla.
- Vem som helst får sätta ut fällor utan att behöva ha jaktkort. Det är ett bra sätt att sätta ut fällor där dom rör sig. Sedan kan det vara lättast att kontakta jaktvårdsföreningen så kan vi rådgöra vad man ska göra när man har dem fångade, säger Bergqvist.
Det är tillåtet att döda dem, men det måste göras på ett sakligt sätt.
- Om man inte har ett jaktkort är det ganska sällsynt att man har jaktlicens och ett passligt vapen då heller.
Mata inte främmande djurarter
Joa Bergqvist betonar också att mårdhundar och minkar kan sprida sjukdomar och att det därför inte är önskvärt att mata dem fast de skulle dyka upp vid husknuten och tigga om rester från dagens fiskefångst.
- Inte ska man mata dem, men på stugor finns det mycket komposter som drar dem till sig. Nog kan mårdhundsungarna se söta ut men de är till problem och gör hurja mycket skada i naturen, i synnerhet fågelbona.
Bergqvist nämner områden i den finländska skärgården där antalet sjöfåglar minskat på grund av skadedjuren, men att de också ger sig på hönsfåglar i skogarna som har sina bon på marken.
- I synnerhet i skärgården men också här nära Borgå centrum finns fina häckningsområden för fåglar och om där är mårdhundar så blir det säkert många bon förstörda.
Lovisabon Magnus Östman är chefredaktör för tidningen Finlands natur, men också styrelsemedlem i Östra Nylands fågel- och naturskyddsförening.
Han nämner att det då och då förekommer mink ute vid Aspskärs fågelskyddsområde och fågelstationen på Enskär i den yttre skärgården utanför Lovisa.
- Det är vissa år som minken har härjat där och det har varit jakt på de här främmande arterna där ute. Ornitologerna har också haft samarbete med lokala jägare, säger Östman.
Både minkar och mårdhundar är goda simmare och bävar inte för att möta måsfåglar långt ute i skärgården.
- Jag vet att så pass ilskna och aggressiva fågelarter som tärnorna nog kan råka ut för att få sina bon plundrade av mink.
Men i till exempel i verksamhetsberättelsen från 2019, nämns varken mink eller mårdhund som hot mot sjöfåglar, däremot att havsörnar och gråtrutar tagit ett drygt hundratal ungar ur andra fåglars bon.
Det totala antalet häckande par vid Aspskär var det året 1665, vilket uppges vara ungefär det samma som två år tidigare.
Nu har våren anlänt och fågelskådare beger sig ut i den östnyländska naturen för att se och höra nya och bekanta arter. Det är bra om man då håller ögonen öppna för de små marodörerna.
- Det är ju viktigt att notera sådana händelser i naturen där naturligt förekommande fågelarter råkar illa ut på grund av främmande arter. Nog kan det vara en idé att meddela angrepp på fåglar till jaktvårdsföreningarna, säger Östman.