Speciellt utanför storstäderna kan det vara svårt att hitta en talterapeut, som kan ge den talterapi man är berättigad till. För barnen kan det innebära problem med kompisrelationer och att hänga med i skolan.
Treåriga Frej Lemström har en hörselnedsättning som gör att han behöver stöd för att kommunikationen ska utvecklas. I somras beviljades han därför talterapi, som finansieras av Folkpensionsanstalten (FPA).
Men det var inte en helt lätt sak att hitta en terapeut som kunde börja jobba med honom i Ingå, säger hans mamma Cecilia Montén.
– Det var meningen att talterapin skulle börja i augusti, men det gjorde den inte eftersom det inte fanns någon talterapeut.
Tack vare ett tips från daghemmet lyckades familjen hitta en terapeut som i oktober kunde börja jobba med Frej. Men vid årsskiftet meddelade terapeuten att hon skulle börja trappa ner och rekommenderade i stället en annan terapeut.
– Det gick så pass bra att den nya terapeuten kunde ta emot Frej och börja träffa honom på dagis en gång i veckan.
Även om det har varit en del svängar för att hitta en lämplig talterapeut, tycker Cecilia Montén att familjen har varit lyckligt lottad.
– Jag vet att det råder brist på talterapeuter och jag är helt säker på att man gjorde sitt bästa för att hitta en. Jag har förstått att det finns andra som får vänta mycket längre än så.
Hur kändes det att vänta på terapin?
– Visst är det frustrerande att behöva vänta. Man har en oro och osäkerhet över när ens barn kommer att få talterapi. Det är ju väldigt viktig att terapin inleds så fort som möjligt och då är det stor skillnad om man får den när barnet är två och ett halvt eller tre år.
Stor brist i hela Finland
Det har länge funnits en brist på talterapeuter i Finland - både på svenskt och på finskt håll.
I dag utbildas svenskspråkiga talterapeuter både vid Helsingfors universitet och vid Åbo Akademi.
Utbildningen i Åbo startade år 2005 för att råda bot på det skriande behovet av talterapeuter i Svenskfinland. I början antogs tio studerande per år, men eftersom det inte räckte till höjdes antalet till 17 per år.
Bristen på talterapeuter finns både inom den kommunala sektorn och på den privata sidan, säger akademilektor Pirkko Rautakoski vid Åbo Akademi.
– Behovet har ökat under åren, bland annat för att det har kommit nya klientgrupper som talterapeuterna tar hand om. Vid Åbo Akademi har vi utbildat över 100 talterapeuter sedan år 2005, men vi vet att det fortfarande finns en brist på dem, säger hon.
Svårt att locka talterapeuter till Västnyland
I Raseborg har situationen på den kommunala sidan förbättrats sedan staden i våras äntligen lyckades besätta alla fyra talterapitjänster för barn. Dessutom finns det en talterapeut som jobbar med vuxna.
Men det har inte varit lätt att hitta yrkeskunnigt folk, säger talterapeut Sonja Tuxen Borlaug.
– De flesta talterapeuter blir kvar på sin studieort. I Helsingfors finns dessutom stora firmor som drar till sig talterapeuterna och det blir svårare att locka dem hitåt.
I Hangö är situationen ännu jobbigare. Det säger socialkurator Nina Hällström, som försöker koordinera så att någon talterapeut kunde börja jobba med de barn och unga som behöver stöd i språkutvecklingen.
– Vi hade en talterapeut i vårt team för flera år sedan, men efter att hen slutade så fick vi trots flera försök inte någon ny, säger hon.
Extra svårt att hitta tvåspråkig terapeut
Nina Hällström gissar att det geografiska läget är en orsak till att det är svårt att hitta talterapeuter som vill jobba för Hangö stad. En annan orsak är att hen måste behärska både svenska och finska.
– Det är svårt att hitta en tvåspråkig terapeut, när det redan är svårt att hitta någon som behärskar ena språket, säger Hällström.
Det betyder att all kommunal talterapi i Hangö förverkligas som köptjänster. Oftast sköts terapibedömningen av någon stor firma, medan privata terapeuter har hand om terapiperioderna.
De privata terapeuterna kommer till Hangö från olika orter och de har sällan möjlighet att ta emot nya barn, säger Nina Hällström.
– Det finns också barn som har åkt till andra orter, men det är jättejobbigt för ett litet barn att åka längre bort för 45 minuter av terapi.
Barn kan vänta i åratal på talterapi via FPA
Om kommunens bedömning visar att ett barn är i behov av långvarig och kontinuerlig terapi, skickas det vidare till specialsjukvården. Där utreds sedan behovet av medicinsk rehabilitering, som FPA bekostar.
Den talterapin förverkligas av privata talterapeuter.
– Ofta beviljas man rehabilitering av FPA, men det är väldigt svårt att hitta en privat talterapeut just nu, konstaterar Sonja Tuxen Burlaug.
Det varierar hur länge man kan vara tvungen att vänta på att få FPA-finansierad talterapi. Det finns till och med de som väntar i flera år.
– Där försöker vi också lappa med kommunala tjänster så att ingen ska behöva vara utan terapi så länge.
Som tur är ser situationen lite bättre ut också på den privata sidan, tack vare att allt fler utbildas, fortsätter Sonja Tuxen Borlaug.
Samtidigt är det olyckligt att någon överhuvudtaget ska behöva vänta på den terapi, som man behöver.
– Det är ju tid i barns utveckling, så all väntan är lång. Det optimala är att habiliteringen genast skulle kunna börja och man fick igång stödet och den tidiga interventionen, som är väldigt viktig.
De sociala kontakterna påverkas om kommunikationen inte funkar
Fördröjd talterapi kan påverka barnen på olika sätt beroende på i vilken ålder de är, säger Sonja Tuxen Borlaug.
Det är i den tidiga åldern som språket utvecklas. Om det då finns förhinder, så kan det vara svårt att utveckla kommunikationen och göra sig förstådd.
Det kan i sin tur leda till att barnet utvecklar andra sätt att kommunicera som inte är speciellt önskvärda för omgivningen.
När man blir äldre och börjar skolan blir språket ett redskap för inlärning och dessutom väldigt viktigt i sociala relationer.
Om man inte lyckas skapa kontakt med andra kan det ha ödesdigra följder, säger Tuxen Borluag.
– Det kan lätt bli konflikter och man kan ha svårt att hantera dem. Det påverkar hur man får kompisar och är en i gruppen.
Behovet av talterapi ökar
Det finns flera orsaker till att allt fler barn har behov av talterapi, säger Sonja Tuxen Borlaug. En är att man helt enkelt har blivit mera uppmärksam på olika problem och utmaningar och tar tag i dem.
En annan orsak är det tempo som samhället har i dag. Dels handlar det vardagsstressen, som innebär att det finns mindre tid för samvaro och lek. Dels ställer skolan större krav på barnen i tidig ålder.
Och så finns det apparater och skärmar som tar allt mera tid.
– Det är mycket som plingar och som överröstar talet. Skärmanvändning är bort från växelverkan, som speciellt i tidig ålder är en så viktig del av hur kommunikationen utvecklas, säger Tuxen Borlaug.
Coronapandemin har inte heller gjort saken lättare. Munskydden gör att en stor del av kommunikationen inte syns och barnen har inte haft samma möjlighet att träffa andra barn och leka som tidigare.
– Så jag tror nog att det är något som kommer att synas senare.
Så behovet av talterapeuter kommer att öka ytterligare efter coronatiden?
– Jo. Och också andra i barns omgivning som kan stödja dem. Jag tänker på daghemmen som har en väldigt kunnig personal. Deras roll blir också viktig efter det här.
