Att Haavisto som öppet homosexuell kom vidare till andra omgången har enormt symbolvärde, anser statsvetaren Åsa Bengtsson. Valresultatet visar ändå att toleransen har en gräns.
- Visst ligger också kandidaternas politiska målsättningar bakom valresultatet, men vi ska inte bortse från Haavistos sexualitet. För många är det en omöjlighet att rösta på en homosexuell, särskilt bland äldre generationer och på landsbygden, säger Bengtsson.
Bengtsson får medhåll av Göran Djupsund, professor i statskunskap. Enligt Djupsund var Haavistos sexuella läggning en stor orsak till att han gick vidare till andra omgången. Men i slutskedet var det också homosexualiteten som hindrade honom från att bli president, anser Djupsund.
Lyft för hbt-rättigheter
Även om hbt-personers (homosexuella, bisexuella och transpersoner) rättigheter inte har lyfts fram som en specifik fråga i valkampanjerna, har Haavistos homosexualitet ändå fått en hel del synlighet, säger Roh Petas, verksamhetskoordinator för Regnbågsankan.
- Hbt-frågor har under de senaste veckorna diskuterats vid alla kaffebord. Människor har blivit tvungna att ta ställning, säger Petas.
Roh Petas jämför Haavistos kandidatur med Elisabeth Rehns framgång på 1990-talet. Det var enligt Petas då som människor fick upp ögonen för att Finland verkligen kunde ha en kvinnlig president.
- Att vi nu kom så här nära att få en homosexuell president gör det lättare att i fortsättningen driva på hbt-personers rättigheter. Det blir säkert lättare för dem som vill berätta åt mamma och pappa om sin sexuella läggning, säger Petas.
(Av Lotta Staffans)