Start
Artikeln är över 9 år gammal

Hur mycket kan man hata ett språk?

Klotter mot finlandssvenskar
Klotter mot finlandssvenskar. Bild: Screenshot, Yle bildband 1982 Bild: Screenshot, Yle bildband 1982

Jag vet, jag vet.... Man borde inte läsa kommentarer på webbforum och artiklar. Men man gör det ändå, och så blir man förbluffad. Över hur folk tänker och hur de kan ösa ut en ilska, ja nästan ett hat.

Stefan Wallin och Dragsviksfrågan Bild: YLE/Janne Lindberg

Stefan Wallin fick fortsatt förtroende, men herregud vilken grej det blev. Och jag undrar: skulle det ha blivit en lika stor grej om det inte hade varit Dragsvik. En svenskspråkig garnison.

Och det mest ledsamma är den inställning man har mot finlandssvenskarna. Och nu talar jag inte om webbforum där man kan hata och skriva vad man vill utan kommentarer på nyhetsforum och i tidningar. Och där man faktiskt skriver med sitt eget namn. Om finlandssvenskar får man säga vad man vill.

Men värre kan det bli. "Folket" ropar efter en folkomröstning. Eller folket och folket...

I sken av att svenskan är ett "onödigt språk" väcks ett hat som känns märkligt och skrämmande. Och som en kompis sade: "Jag är så innerligen less på att ständigt försvara grundläggande rättigheter på ett vuxet och moget sätt. "

Är svenskan bara ett obehagligt tvång?

Argumenten på kommentarerna är ALLTID de samma. Att finlandssvenskarna har det så lätt och kommer in överallt på kvoter. Att man i stället för "tvångssvenska" skulle kunna lära sig vad som helst annat, en drog till med att han kunde ha blivit svetsare om han inte hade varit tvungen att läsa svenska. Nu är han arbetslös.

Men hur känns det att alltid vara en kluven person, man blir en annan på ett språk som inte är ens inte ens modersmål? Att alltid vara tvungen att tänka på ett språk som inte är ens innersta språk. Det må sen gälla att beställa mobiltelefon eller ringa 112.

Klotter mot finlandssvenskar
Klotter mot finlandssvenskar Bild: Screenshot, Yle bildband 1982

Att vara hurri i Finland

Och att alla finlandssvenskar är "svenska talande bättre folk". Det värsta är att varje gång en dryg, snobbig finlandssvensk uttalar sig skäms jag och tänker: "Oj nej, nu tror dom att vi alla finlandssvenskar är såndäna"

Inga alkoholister på min bakgård, säger Grunvor
Inga alkoholister nära mig, säger Gunvor på Brändö Bild: Yle bildband still 1985

Brändödamer gillar inte alkoholister

Finlandssvenska rasister i Sydafrika

Finskspråkiga finländare kanske skäms för ett sannfinländskt uttalande, men det är bara i minoriteter som en persons göranden genast stämplar hela befolkningsgruppen.

Det är klart att det finns snobbiga, dryga, svinrika finlandssvenskar. Och jag tycker att man får skämta om dem också:

Snobbiga finlandssvenskar på begravning
Snobbiga finlandssvenskar på begravning Bild: Screenshot, Yle bildband

Var är min stora ludiga nalle om finlandssvenskar

Men jag är inte sådan!

Jag hävdar inte att vi finlandssvenskar har det värre än en massa minoriteter och flyktingar och andra. Jag är bara så trött på det här jamandet. Och så hemskt och svårt kan det väl inte vara att lära sig svenska heller....

Träff lär tittarna svenska på Viking Line
Till Viking Line 1976 Bild: Screenshot, Yle bildband 1976

Språkkurs i svenska på Viking Line

Radio Bild: yle

Radio Pleppo lär dig finlandssvenska

Läs också Basses bästa! Hans serier säger mycket om vårt samhälle av idag:

Basse om Wallins vacklande

Idas arkivblogg