Lee och Jim åkte ut på en skogsutfärd till Koskö med Ragnar Sandelin för att lära sig hur man tar spånor till spånkorgar enligt gammal traditionell hantverksmetod. Det här är en tradition och en konst som funnits sedan länge i Koskö och också på andra håll i Finland men numera finns det inte många som behärskar hantverket. De gamla korgarna är gjorda just av handgjorda spånor och därför starka och hållbara. Förr gjordes allt från små bärkorgar till stora vedkorgar och bykkorgar på det här sättet.
Det är inte helt lätt att se vilka träd som duger, det ska helst ha växt på ett speciellt sätt. Tallen ska vara rakvuxen, helst ha växt vid en myrmark eller backsluttning för då har det växt långsamt och har täta årsringar. Det får inte ha vridit sig mot solen för då går det inte att använda till spånor.
Förr kunde så gott som varje tall ha ett litet hack nertill eftersom det var ett sätt att göra provtagning för att se om man kunde använda trädet till spånor. Även om Ragnar ser hur trädet växt och de täta årsringarna så kan man inte vara helst säker förrän man fällt trädet och provat göra spånor.
När trädet styckas upp bestäms samtidigt längden på spånorna så då gäller det att veta hurudana korgar man har tänkt sig. Spånorna kan tas närsomhelst på året men de ska användas färska. Så har man inte möjlighet att göra sin korg i skogen så får man ta hem materialet (vilket är lättare på vintern) och bevara det i vatten, med barksidan neråt. Förut använde man sig av olika vattendrag för att hålla spånorna färska.
Ragnar styckade vant upp trädet och visade hur man gör spånor. Träbiten delades i fyra delar och så avlägsnades kärnan. Det är den delen som kallas splint som används till spånor. Att prova på var mycket intressant, det var inte alls så enkelt utan kräver många års erfarenhet att få rätt tjocklek på spånorna.
Ragnar gjorde snabbt en korg på plats av spånorna och virade skickligt till ett handtag av en vidja.
(Expert: Lee Esselström)