I Boktid träder den här gången en riktig djurvän fram. Låt oss presentera Tuomas Kyrös romanfigur Vatanescu i Tiggaren och haren. Han har kommit till detta kalla och ogästvänliga land från det fjärran Rumänien för att tjäna ihop till ett par fotbollsskor åt sin son.
Men arbetsvillkoren för tiggare är fördelaktigare för arbetsgivaren/människosmugglaren, än för arbetstagaren så Vatanescu finner sig snart vara en fredlös man på flykt i det finska samhället.
Som en hyllning till Arto Paasilinnas roman Jäniksen vuosi låter Kyrö två varelser som var för sig närmast betraktas som skadedjur (en tiggare och en citykanin) mötas och förlita sig på främlingars vänlighet. Medan Kaarlo Vatanen i Paasilinnas roman försöker ta sig ut ur systemet vill Vatanescu komma in och bli betraktad som en människa. Det är en saga och en skröna där en av huvudingredienserna är ett begrepp som Kyrö kallar positiv populism.
- Varför är det alltid så att när ett parti utger sig för att tala till folket, så börjar man med att hitta fiender till folket. Varför kunde det inte vara tvärtom, så att man börjar med att acceptera att alla som bor i ett land hör till folket, frågar sig Kyrö. Mitt mål i hela min produktion har varit att få läsaren att se andra människor som individer, inte grupper. En tiggare är inte bara en tiggare, utan också en medmänniska med egna drömmar.
text: Anna Dönsberg