Radar fick kontakt med en man som har genomgått en sympatisk endoskopisk blockad. Nu över tio år senare säger han att han ångrar operationen. Han fick höra om ingreppet,via ett radioprogram. Vi har sammanfattat hans berättelse.
"Målet var att få bort rodnaden och klara mig bättre i vardagslivet. Jag har alltid haft svårt i sociala sammanhang. Jag hoppades att det skulle bli lättare att umgås med mänskor på arbetsplatsen. Så det var det som drev mig till operationsbordet.
Rodnaden försvann efteråt, så det var bra. Men sedan finns det vissa negativa sidor med det här.
Jag har idrottat en del och om jag skidar eller springer känns det som om jag skulle släpa nåt efter mig. Jag slipper liksom inte loss. Att jag tror att konditionen blev sämre. Eller att jag inte får ut lika mycket av kroppen.
Kände till biverkningsrisken
Innan operationen fick jag en hel del papper där det stod att det finns biverkningar, så jag visste nog om dem. Men exempelvis så svettas jag annorlunda efter operationen. Jag svettas inte alls på huvudet och håret, som förr, men istället svettas jag mer på ryggen och neråt på kroppen. Jag vet inte om det att svettningen är så konstig har en inverkan på fysiken, att det är som därför jag inte fysiskt klarar av lika mycket som förr i motionsspåret.
Jag är inte riktigt nöjd med operationen. Inte ser jag det som någon idealisk lösning att göra en sådan här operation. Åtminstone var det inte det för mig.
Inte kan jag rekommendera det här till någon. Att om det var möjligt att få det ogjort så skulle jag nog göra det. Men det är över tio år sedan, så det är inte möjligt.
Klämmorna sitter kvar
Min läkare här hemma på hälsocentralen säger nog att det inte är värt att ta bort klämmorna längre.
Det är en psykisk störning jag har och det är svårt att säga vad det beror på.
Jag har en medicinering idag och det tycker jag fungerar bättre.
Jag tror de klarar bättre av att tackla problemen som sitter i hjärnan. Att det går väl någorlunda med dem. Det fungerar bättre mot den här så att säga rampfebern i vardagen"