Vem har sagt att man själv måste åka utomlands för att få ut något av ett utbytesår?
Hur många av oss har inte drömt om ett utbytesår? Hur många gånger har du inte föreställt dig att bo på den där pittoreska vingården i närheten av Bordeaux i Atlantkustens Frankrike? Eller det hippa året i USA där du skulle få uppleva High School helt i enlighet med regelboken i Hollywood? För att inte tala om den gången Down Under då du skulle lära dig surfa och jaga krokodiler med bumerang? Om än jag rekommenderar att du överlåter det sistnämnda åt aboriginerna och Crocodile Dundee.
Tyvärr var det ju bara så att för en stor del av oss förblev de där drömmarna precis vad de är –drömmar. Orsakerna må vara många. Brist på pengar, tid, eller möjligheter. Hur som helst så blev det bara inte av. Den stora världen får vänta några år längre på din debut, din fantastiska entré. Men det hindrar väl inte världen från att komma till dig?
Utbyteselever bidrar till att skapa en fräsch fläkt av det okända i de mest unkna av skolvrår, de kommer med något nytt in i den gamla, grådaskiga skolvardagen, de kommer med världen till dig. Kanske inte fullt så euforiskt, men något åt det hållet upplever jag i alla fall närvaron av utbyteselever i mitt gymnasium. Precis som de är nyfikna på vår kultur kan vi vara nyfikna på deras och ömsesidigt få ut det bästa av året.
Karis-Billnäs gymnasium har haft turen att få ha rätt många utbyteselever hos sig de senaste åren, sin storlek till trots. Vi är långt ifrån störst bland våra gelikar men har ändå haft nöjet att ha fyra utbyteselever de senaste fyra åren. De har kommit från Kanada, USA, Frankrike och nu senast från Tyskland. Såvitt jag vet har det åtminstone uppskattats av de flesta, om inte av alla, och sätter en liten internationell prägel på den skolarbetstyngda vardagen. Och ifall du fortfarande drömmer om den franska vingården, så kan jag trösta dig med att jag har hört att livet inte alls tar slut efter gymnasiet. Det är då livet fullt av möjligheter börjar på riktigt!
Alfred Eriksson
Karis-Billnäs gymnasium
Den här texten är skriven av en skolelev i projektet Veckans skola. Läs mera om projektet på Svenska.yle.fi/skola