Under sovjettiden var miljöfrågor inte aktuella. Istället var produktion och arbete det viktiga. Idag är det ekonomiska intressen som går före miljön. Det visar bland annat det spektakulära gripandet av trettio utländska Greenpeaceaktivister i september i år.
Visst började man redan på nittonhundrasjuttiotalet ta små stapplande miljösteg då man till exempel införde ett slags miljökonsekvensbedömningar liksom också år 1988 senare då man grundade en riksomfattande miljöskyddskommitté. Men då hade faktiskt en av världshistoriens största miljökatastrofer redan inträffat, nämligen härdsmältan i kärnkraftverket i Tjernobyl.
Efter Sovjeteran
Då sedan Sovjetunionen genomgick sin härdsmälta och hela staten upplöstes förde Ryssland vidare ett ganska miljönonchalant arv. Visserligen inrättades ett ministerium för miljöskydd och naturresurser i början av 1990-talet men det fick allt mindre pengar att röra sig med och avskaffades 1996. Istället inrättades en kommitté för miljöskydd och naturresurser, Roskompriroda. Också den kommittén upplöstes liksom också kollegan skogskommittén och deras verksamhet underställdes ministeriet för naturresurser. Antalet anställda minskades och i den politiska diskussionen ställdes miljöskydd och industriell utveckling mot varandra. Miljöskyddet förlorade.
Ministeriet och ämbetsverken
Det ministerium som har hand om miljöfrågor heter idag ministeriet för naturresurser och ekologi. Under ministeriet finns det några ämbetsverk: Den federala tjänsten för meteorologi och undersökning av miljön, Den federala tjänsten för övervakning av användning av natur, Verket för vattenresurser, Verket för skogsbruk och Verket för användning av resurser som finns under jordytan.
Stora rena områden
Inget land i världen kan uppvisa så stora enhetliga områden av orörd natur som Ryssland. Det handlar ju också om världens till ytan största land med en befolkning som inte alls fyller upp hela området. Men samtidigt är det få länder som kan visa upp så stora områden med alldeles eländigt nedsmutsning.
Miljöproblem
Förhöjd radioaktiv strålning, förorenat vatten, läckande problemavfallsanläggningar, oljeutsläpp, smutsig luft och skräp, skräp, skräp så långt ögat kan nå är bara några exempel ur den ryska verkligheten.
Vilsenhet och rädsla
Det är förstås inte så att människorna som bor i nedsmutsade områden bara lutar sig tillbaka och är nöjda. Men det är ofta så att de här människorna dels inte vet tillräckligt om vilka faror miljöförstöringen medför dels inte vet vad de ska göra för att få till stånd någon förbättring.
Dessutom har det inte varit helt tryggt att ta sig för att kritisera myndigheterna i miljöfrågor. Tänk bara hur det gick med Alexander Nikitin, den tidigare sjöofficeren som avslöjade brister i hanteringen av radioaktivt material i den norra flottan. Han anklagades för lansförräderi genom spionage då han i mitten av 1990-talet berättade för den norska miljöorganisationen Bellona om de brister han hade upptäckt. Rättegångarna mot Nikitin avlöste varandra men slutligen frikändes han efter flera år av domstolsbehandlingar.
Skog mot väg
Också senare har det varit riskabelt att vara miljöaktivist i Ryssland. Aktivister som har protesterat mot en planerad väg genom ett skogsområde i staden Chimki väster om Moskva har utsatts för massor av olika tillslag och råkat ut för obegripliga olyckor under de senaste fyra-fem åren. Och vägen dras som planerat, om nu någon trodde något annat.
I fallet med skogsområdet i Chimki stod det väldigt tidigt klart att de häftiga reaktionerna som mötte dem som protesterade inte handlade miljöfrågor utan om stora pengar. Det var inte bara en väg som skulle byggas utan också ett bostadsområde.
Ekonomiska intressen
Pengar och produktion är också det som var avgörande då den finländske miljöforskaren Seppo Knuuttila våren 2012 greps i samband med att han tog vattenprov i närheten av en fosforfabrik vid Finska vikens södra strand.
Seppo Knuuttila är bara en i raden av personer som har blivit bryskt behandlade av ryska myndigheter i situationer då miljövärden har ställts mot ekonomiska värden. Knuuttila fick mera uppmärksamhet utomlands än de ryska aktivister som har råkat illa ut runtom i Ryssland. Och allra mest uppmärksamhet har ju de som greps protesterande mot oljeborrning i Norra Ishavet fått.
Greenpeace
Att trettio utländska Greenpeaceaktivister greps i september i år är bara en naturlig fortsättning på Rysslands strävan att inte låta miljöfrågor störa näringslivet. I det här fallet blev gripandet spektakulärt också av den anledningen att Greenpeace själv också gärna uppträder spektakulärt. Ändå är det anmärkningsvärt att det hela blev så dramatiskt just nu eftersom Greenpeace har genomfört liknande protestaktioner i samma område tidigare utan några följder.