Ett gram av grundämnet polonium-210 kan i teorin döda omkring 10 miljoner människor. Så lite som 0,1 mikrogram polonium, ett litet dammkorn, räcker för att döda en människa. Dessutom är det ett ämne som är svårt att upptäcka.
Ändå finns det ingen orsak att vara rädd för ämnet. Det är ett sällsynt, högradioaktivt grundämne som finns naturligt i atmosfären och i jordskorpan. Det goda är att alfastrålningen som polonium avger inte kan tränga genom huden.
De finns flera dussin polonium-isotoper. Den vanligaste är polonium-210 som avsöndrar högradioaktiva partiklar. Just den här isotopen upptäcktes när nyhetsbyrån al-Jazeera lät undersöka Arafats personliga tillhörigheter. Och nu har alltså också schweiziska forskare hittat ämnet i kvarlevor som 2012 grävdes upp ur Arafats grav i Ramallah på den ockuperade Västbanken.
Tarja K. Ikäheimonen är direktör vid Strålsäkerhetscentralen. Hon säger att problemen börjar om man förtär polonium. Dessutom är ämnet lätt att transportera.
- Polonium-210 är en farlig isotop om det i större mängder läggs avsiktligt i mat eller dryck, men det är ett radioaktivt ämne som förekommer i naturen i små mängder överallt omkring oss och där är det helt ofarligt, säger Ikäheimonen.
- När det finns i ett slutet kärl är det inte farligt. Det blir det egentligen först om det hälls i mat eller dryck och kommer in i kroppen, berättar Ikäheimonen.
Enligt Ikäheimonen är ämnet inte alldeles lättillgängligt, bland annat i naturen är det relativt sällsynt. Men har man tillgång till exempel till en forskningsreaktor, går ämnet lätt att tillverka.
Spiongiftet
Enligt de schweiziska forskare som i dag presenterade sin obduktionsrapport dödades Yasser Arafat med 83 procents sannolikhet av poloniumförgiftning. Däremot tar forskarna inte ställning till om palestinierpresidenten mördades, än mindre till vem som gjorde det.
År 2006 dog den tidigare ryska spionen Aleksandr Litvinenko av poloniumförgiftning i Storbritannien. Han hade riktat hård kritik mot Vladimir Putins regim och anklagade, sedan han hade insjuknat, Ryssland för att mörda honom med polonium. Senare bekräftades det att man hade upptäckt ämnet i hans kropp.
Polonium är svårt att upptäcka också till exempel vid säkerhetskontroller vid gränsen om man inte vet att leta efter det. Håller man det i en tillsluten förpackning är det också lätt att transportera. Till råga på allt är radioaktiviteten svår att uppmäta i kroppen när man väl har fått ämnet i sig. Det dröjer alltså länge innan man misstänker att någon har utsatts för poloniumförgiftning.
Symptomen för strålsjuka är illamående, diarré och låga halter av vita blodkroppar. Man tappar också håret. Men då måste man alltså ha ätit poloniumet. Ämnet tränger då snabbt in i blodet och radioaktiviteten börjar förstöra vitala organ som levern och njurarna. Slutligen angrips hjärtat.
På grund av sin radioaktivitet har polonium använts som en utlösare i kärnvapen, liksom en kraftkälla i satelliter och andra rymdfarkoster.
Polonium gav nobelpris
Det var den polskfödde franska medborgaren Marie Curie som upptäckte grundämnet polonium i slutet av 1800-talet. För att ära sitt hemland Polen döpte hon ämnet till polonium. Curie är känd framför allt för sin forskning om radioaktivitet och radioaktiva ämnen, något som gav henne Nobelpriset både i fysik (1903), och i kemi (1911). Utöver polonium upptäckte hon också radium.
Hon var den första kvinnan som erhöll Nobelpriset, och är ännu i dag den enda kvinna som har belönats två gånger med ett Nobelpris.
Men den framgångsrika forskarkarriären fick ett beklagligt slut när Curie 1934 avled av aplastisk anemi. Det är sannolikt att det här var en följd av dejoniserande strålning som hon utsattes för i sitt forskningsarbete. På grund av höga strålningshalter förvaras hennes papper och böcker fortfarande i blylådor och man får hantera anteckningarna bara om man är klädd i skyddskläder.
Läs också:
Sanningar ur gravens gömmor - förgiftades Arafat?