Ledig söndag. Sen väckning. Långt morgonmål och Österbottens Tidning på surfplattan. Packning av ryggsäck och riktning mot Olympic Park Train Station.
Min resa från Adler till Sotji och tillbaka tog mig in alles nio timmar. En regnig förmiddag övergick småningom i en fantastisk solig eftermiddag och kröntes av en magisk solnedgång bevittnat ur tågfönstret (se video).
Sotji var precis som jag hade väntat mig. Ryskt. Lite som det nät jag nu jobbar från på mitt hotellrum. Fler bilder hittar ni på min Facebook. Hade tänkt skapa ett galleri hit på sidan också, men ibland vill det helt enkelt inte.
Tillbaka till Sotji då.
En blandning av misär och lyxkonsumtion. Tidvis extremt enerverande och ofta behagligt och underbart. Höjdpunkten var onekligen det lilla café vi pausade på efter fyra timmars marscherande runt i staden - defintivt värt ett återbesök eftersom playlisten under vår en timme långa paus innehöll bland andra Dr. Alban, Eiffel 65, Dance 2 Trance och Corona.
En annan höjdpunkt var den "nya" saluhallen som byggts direkt intill den av större arkitektoniskt värde varande gamla saluhallen. Dofter, smaker och färger av alla sorter blandades i ett sorl av söndagskommers. Provsmakning erbjöds även frikostigt.
En sak jag fortfarande stör mig på här i Ryssland är den förbannade bristen på språkligt kunnande. Att jag aldrig lärde mig mer ryska ter sig idag ofattbart...
Under OS återstår ännu ett par lediga dagar, och jag ha på känn att jag troligtvis kommer att återvända till Sotji.
Om inte för annat, så åtminstone för att höra den här Dr Alban klassikern igen och dricka Rysslands hittills godaste kaffe.