Jag lekte väldigt lite med dockor när jag var liten. Med dockor menar jag de där som föreställer bebisar, dockor som man ska byta blöjor på, mata och natta. Nej, det var inget för mig.
Barbiedockor däremot lekte jag mycket med. Barbie var ju vuxen, hon behövde ingen speciell omvårdnad och det enda hon krävde var att man klädde henne snyggt och passande för situationen.
Gärna med rätt accessoarer också. Skor och handväskor var viktiga och jag kan ännu se framför mig hennes snygga turkosa pumps med jättehög klack.
Skor och handväskor är fortfarande viktiga i mitt liv och vet du vad? Jag har faktiskt ett par turkosa pumps. Med jättehög klack!
Nu kan man ju då fråga sig om jag har blivit påverkad av Barbie? Har barbiedockan fått mig att älska handväskor och skor och är det Barbie som fick mitt vuxna jag skaffa svindyra, turkosa skor som det är omöjligt att gå i?
Barbie ger sig inte ut för att vara något annat än just det, en docka!
Jag skulle ju gärna skylla just pumpsen på Barbie men sanningen är den att det var jag som påverkade Barbie och inte tvärtom.
Barbie är en docka som man leker med och i leken ger man henne de egenskaper man själv har eller kanske önskar att man hade, man klär henne i de kläder man själv tycker är fina och man tjatar länge på sina föräldrar för att dom ska köpa de där turkosa barbieskorna.
Det är inte för att Barbie vill ha dom utan för att man själv tycker att dom är så himla fina.
Barbie är missförstådd och hon blir orättvist behandlad då man skyller unga flickors kroppsfixering på henne. Barbie som tålmodigt finns där, stirrar rakt fram med ett ansträngt leende dag ut och dag in och låter sig kläs av och på i kreationer som hon själv säkert inte alls gillar. Hon finns där för att små flickor och små pojkar ska få leva ut sina fantasier med henne i huvudrollen.
Barbie ger sig inte ut för att vara något annat än just det, en docka! Och våra barn fattar att hon är en docka och inte en riktig kvinna, lika väl som dom fattar att en docka som ser ut som en bebis inte är en riktig bebis.
Annat är det med de retuscherade bilderna på ”normala” kvinnokroppar som finns i alla tidningar i dag. Bilder som vi matas med och som vi tror att föreställer riktiga, vanliga människor.
Ser dom ut sådär så måste ju jag också kunna se ut sådär. De finns överallt, i tidningar, i TV, i reklamer ser man de där smala, vältränade kvinnokropparna med stora bröst.
Och så skyller vi på Barbie?!