Idag handlar det om en teatervän på spaning.
Det började nog på allvar i augusti 2011. Då hade jag bott här i ett par månader och började bli varm i kläderna. Det var också då i augusti dags för de årliga festivalveckorna, då Helsingfors som bekant erbjuder ett dignande smörgåsbord av kulturella läckerheter. Det var nog då det började på allvar. Inte minst för att jag under alla år tidigare varit tvungen att lämna landet just då. Så var det nog.
Vet att jag köpte biljetter till två teaterföreställningar. Först till Nationalteatern, som presenterade ett gästspel med något som visade sig vara ytterst märkligt. Begrep inte mycket, vilket åtminstone delvis berodde på att föreställningen var på franska. Det var det ena.
Det andra var ett lyckokast. Jag upptäckte något som jag inte hade vetat fanns. En teater som vid sidan om Svenska Teatern hade godheten att spela på svenska. Inte nog med det. Här fanns ett gäng unga och kreativa människor som direkt väckte min nyfikenhet. Har återkommit till dem flera gånger sedan dess.
Teatern? Den heter Viirus och ligger längst upp i ett hus vid Sjötullsgatan i Kronohagen. Nu ska de ut på en spännande teaterodyssé som sträcker sig över flera år. Inte nog med det. Viirus blev Årets teater nu 2014. Jag är inte förvånad.
Det började alltså med Viirus och med ett konstigt gästspel. Det var så det började. Sen har det bara fortsatt.
Tidigare:
Talko
Tuota
En skåning i H.fors