Amatörarkeologer har gjort två mycket sällsynta fynd vid utgrävningar i Ånäs i Vanda den här veckan. I tisdags upptäcktes en mindre leridol, formad som ett foster. På onsdagen grävde amatörarkeologerna fram en ännu större leridol på samma stenåldersboplats.
- Det är helt fantastiskt att hitta två unika leridoler! Men det är kanske bra att grävningarna tar slut nu - det är dags att andas lite och reflektera, säger Jan Fast, som ledde utgrävningarna.
Jan Fast säger att man nästan får fysiska symptom av att hitta något väldigt unikt.
- Hon som hittade den större leridolen började gråta av glädje. Jag är inte riktigt så sentimental, men visst ger det ju extra hjärtklappning och säkert ett lite löjligt flin i ansiktet, skrattar Fast.
De sällsynt välbevarade leridolerna har troligen använts av schamaner i ritualer, menar Jan Fast. Stenåldersboplatsen har legat vid en havssstrand och folket som bodde där jagade bland annat säl.
Vill bidra till kunskapen om vår förhistoria
Sammanlagt deltog tiotals frivilliga amatörarkeologer i utgrävningarna som pågick i tio dagar. En av dem är Mervi Kuula.
Hon torkar svetten ur pannan under en paus i grävarbetet. Det är stekhett vid utgrävningsplatsen, och Mervi Kuula säger att det har gått åt en hel del vatten under dagen.
Men hettan stör inte så mycket när man gräver efter något riktigt speciellt, som nu här vid stenåldersboplatsen i Ånäs, menar Mervi Kuula.
- Det har varit väldigt spännande. Utöver vanliga fynd, som krukbitar, benbitar och flintsten, så har vi ju hittat jättefina och mycket ovanliga fynd, leridolerna.
Som medlem i amatörarkeologernas förening Ango deltog Mervi Kuula i utgrävningarna i Ånäs i tre dagar. Hon var på plats bägge gånger en leridol upptäcktes och berättar ivrigt hur det gick till:
- Jag var på en meters avstånd när Kyllikki hittade den mindre leridolen i tisdags. Vi hade hunnit gräva i en kvart och sen blev det total hulabaloo. Vi kramades och skrattade och var nästan mållösa av fyndet.
Vad betyder det för dej som amatörarkeolog att vara med och hitta forntida föremål?
- Bara det att man bidrar till kunskapen om vår förhistoria är fint. Sen blir det som bonus när man hittar extra fina och unika figurer, som någon människa har format av lera för 5-6000 år sedan.
- Det är ju väldigt spännande att tänka att det finns någon medsyster eller medbroder som för många tusen år sedan med sina egna händer har skapat något, som ligger en halv meter under jordytan och så har vi den plötsligt där, bland oss.
Ska alla fynd sparas?
Arkeolog Jan Fast säger att man inte kan mäta värdet av föremålen i pengar.
- Nej, det går inte, för vartenda föremål är unikt. Särskilt de här leridolerna, som hör till en större helhet och inte bara är plockade från någon mullhög.
Utgrävningarna fortsätter nästa sommar och då ska området i Ånäs utvidgas betydligt. Men samtidigt finns också frågan som gäller utgrävningar överlag - vad man gör med eventuella fynd.
- Ska allt sparas och tas tillvara? Ska varenda liten smula dokumenteras? Det här debatteras av arkeologer. Kanske vi nångång i framtiden måste börja fundera på att ta tillvara bara en del av fynden, trots att alla de här föremålen är unika, konstaterar Jan Fast.