Så fort det finns mer än ett språk av betydelse i ett samhälle, blir det en politisk fråga. Hur och när vi använder oss av ett språk i kombination med attityder styr den språkpolitiska utvecklingen betydligt mer än lagar och förordningar. Vill man slå vakt om ett språk ska man använda det. Det säger språkforskaren och professorn Olle Josephson vid Stockholms universitet. I höst är han stationerad i Helsingfors för att insupa språkklimatet där och lära sig av finländarna för sin nya bok.
- I den finska grundlagen står det att finskan och svenskan är nationalspråk. Sverige fick en språklag så sent som 2009, dessförinnan fanns ingen lagstiftning om språk. I Finland har man diskuterat språkpolitiska frågor i nästan 150 år, i Sverige bara i 15, säger Josephson.
Finländarna vet mycket bättre vad språkpolitik innebär i och med tvåspråkigheten. Här har det väldigt mycket handlat om förhållandet mellan svenskan och finskan. Men det handlar också om en massa andra saker, säger Josephson.
- I Sverige handlar språkpolitik mycket om förhållandet mellan svenska och de stora minoritetsspråken, där finska är det största med 250 000 talare. Det handlar om förhållandet till engelska: Ska engelska ersätta svenska som arbetsspråk i en del viktiga verksamheter som forskning till exempel?
Josephson säger att det också handlar om vilken ställning de många invandrarspråken ska ha i det svenska samhället. Vad är rent språkligt rätt och fel, vem ska bestämma hur standardnormen ska se ut?
Bubblar under ytan
Det är rätt likadana språkfrågor som dyker upp oberoende var i Europa man rör sig. Det ena är frågan om mångspråkigheten.
- Vi har inte längre ett eller två språk i Sverige utan kanske 200. Hur ska man hantera det mångspråkiga samhället? Alla språk kan ju inte ha samma ställning.
Det andra som enligt Olle Josephson bubblar på många håll är nationalspråkens förhållande till engelskan. Engelskan håller på att ta över som det styrande och dominerande språket.
Jag lär mig någonting varje dag om hur det är att tillhöra en språklig minoritet.
- Varhelst man träffar en europeisk språkpolitiker så är detta ett problem som upptar hens tankar, för att använda ett annat politiskt laddat pronomen i svenskan, säger, tillägger han.
Övar sig i att tillhöra en språklig minoritet
Just nu bor och verkar Josephson i Helsingfors. Han är här för att forska och samla ihop material till sin kommande bok om språkpolitik och språkvård i Sverige. Här får han expertkunskap och ett lagom perspektiv till det språkklimat han vanligtvis vistas i.
- Det är väldigt intressant att komma som svensk till Helsingfors, till den flerspråkiga staden där finskan är dominerande. Att få uppleva de dagliga förhandlingarna om vilket språk man ska använda. Jag lär mig någonting varje dag om hur det är att tillhöra en språklig minoritet, säger han.
Roligt med finlandismer
De finlandssvenska särdragen i svenskan som talas i huvudstaden roar språkvetaren.
- Det är roligt att se hur svenskan kan användas på så många olika sätt. Det blir ett roligt tillskott till den svenska jag redan kan. Jag kan förstå att det för finlandssvenskar ibland kan vara problematiskt särskilt när man ska skriva, i mer formella sammanhang.
Som sina favoritfinlandismer nämner Josephson ordet råddig (rörig, stökig) och ibland säger han skämtsamt ordet simkostym (baddräkt) till barnen. Han gillar också finlandismen muntur (syl i vädret) för att det är så träffande.
Mer om finlandismer blir det på torsdagen (11.9) i Språkväktarna.
Professor Olle Josephson från Stockholms universitet medverkar tillsammans med språkvårdare Charlotta af Hällström-Reijonen från Språkinstitutet. Skicka dina frågor och funderingar kring finlandismer och andra språkfrågor till expert@yle.fi eller ring numret 0600-11 12 13 under sändningen kl. 19:30-21.
Ställ frågor till språkväktarna i kommentarfältet nedan.