För drygt sex år sedan sa journalisten Markku Vento och hans fru Eija tack och hej till Finland. De lämnade hus, släkt, vänner och välbetalda jobb för att ta över en bokhandel i Fuengirola i södra Spanien. På den vägen är de.
I september 2014 besökte jag spanska solkusten. Redan under tidigare vistelser i Fuengirola har jag noterat det finska kvarteret med ett eget litet köpcentrum, bageri, pubar och en liten bokhandel med finsk, svensk, norsk, dansk och jo för all del, spansk litteratur. Det är Markku och Eija Vento som sedan 2008 driver bokhandeln.
- Här finns också böcker på tyska, holländska och arabiska. Totalt har vi böcker och tidningar på sjutton olika språk, men mestadels är det förstås nordbor som besöker vår bokhandel, säger Markku Vento.
Bokhandeln, som finns vid en lugn sidogata en bit ifrån strandpromenaden, grundades för femton år sedan. Markku och Eija driver bokhandeln för sjunde året.
Det var Eija som hittade bokhandeln via nätet. De hade nyss kommit hem från sin bröllopsresa i Mauritius. Under resan hade de suttit och drömt om ett annorlunda liv än vardagsstressen i Finland.
- Ska vi faktiskt leva på det här viset, funderade vi. Femtio veckor som vi sliter för att kunna njuta av sol och värme i två veckor. Det skulle vara så mycket bättre med två veckors lidande och femtio veckor vardagsfint.
Paret Vento återvände hem till Borgå, där Markku jobbade som chefredaktör för tidningen Uusimaa och Eija var chef för Sanoma Magazines internetsidor. Ganska snabbt hittade Eija en annons om en bokhandel i Fuengirola som var till salu. Paret besökte Spanien under ett veckoslut. På måndagen när Markku kom hem från jobbet, meddelade Eija att hon hade sagt upp sig från sitt arbete. Hon var redo för Spanien.
- Eija sade att jag behövde den här lilla skuffen framåt. Och skönt så här i efterskott att hon vågade ta det avgörande steget. Skulle vi väntat en tid så hade vi nog inte vågat.
Markku som bokhandlare
Beslutet fattades våren 2008, strax innan den globala bank- och finanskrisen. Hösten 2008 flyttade Markku och Eija till Fuengirola och blev bokhandlare. Hemma i Finland blev barnen och Markkus barnbarn samt mamma, släkt och vänner.
Den första tiden levde Ventos på skuld eftersom huset i Borgå inte blev sålt med en gång. De gjorde också några missar som nyblivna företagare.
- Genast som vi sålde en bok beställde vi mera av samma bok. Det tog en tid att lära sig att vissa böcker får ta slut och att det är en större och viktigare utmaning att sälja böcker som folk inte genast känner till.
I dag läser Markku mycket böcker. Under åren som journalist i Finland läste han de obligatoriska Okänd soldat och Sju bröder. I övrigt läste han mest bara historie- och faktaböcker. Han skyllde på tidsbrist.
Journalisten Markku
Före flytten till Spanien hann Markku Vento jobba trettio år som journalist. Han jobbade tio år för Ilta-Sanomat, tio år som chefredaktör för båttidningen Venemaailma och tio år som chefredaktör för tidningen Uusimaa.
Markku har mycket gott att säga om sin tid på Ilta-Sanomat. Det var där han lärde sig hantverket, det vill säga att skriva. Han gillar inte att folk talar om sensationsjournalistik.
- Tvärtom är kvällstidningen hela tiden under lupp. Därför är det extra viktigt att det man skriver om verkligen stämmer.
Markku lärde sig skriva skarpt, kort och koncist av dåvarande nyhetschefen Hannes Markkula, också känd som ”Murha-Markkula”. Han minns hur Markkula rev sönder papperet med en artikel som den unge Markku Vento hade slitit hårt med. Sedan skrev ”Murha-Markkula” om rubriken och ingressen.
Den nya rubriken var mycket mer tillspetsad, men helt rätt.
- Då förstod jag hur man skriver en nyhet.
Markku trivdes som journalist, men har också varit med om obehagliga fall. Bland annat skrev han om kvinnan som dränkte sina barn i en brunn i Borgnäs. Han minns leksakerna i sandlådan och kylan.
- Mina egna barn var små då, jag mådde nog ganska dåligt efteråt.
Bäst trivdes Markku som skrivande journalist. Som chefredaktör skrev han enbart ledare och kolumner. I dag är Markku tillbaka på samma ruta som när han i tiderna började på Ilta-Sanomat. Han skriver artiklar till olika tidningar i Finland. Ibland skriver han också för de tre finskspråkiga tidningar som utkommer i Spanien.
Markku om spanska och svenska
När Markku och Eija flyttade till Spanien kunde de knappt någon spanska. Markku visste vad morot är på spanska (zanahoria). Idag kan Markku göra sig förstådd på spanska, men att hålla igång en diskussion är fortfarande svårt eftersom spanjorerna pratar snabbt och alla artikulerar ord lite olika.
- Ibland sväljer de den första bokstaven, ibland den sista. Man får gissa sig fram till vad de säger.
Svenskan flyter däremot bra för den finskspråkiga Markku. Markku har varit gift med en finlandssvenska och han anser att svenskan är en rikedom, ett språk han har haft nytta av som journalist i Finland och som bokhandlare i Fuengirola.
- Men med tvång lär man sig ingenting. Det är lite som jag och min spanska. Och min mammas släkt kommer från Libelits i Joensuu. Släktingarna har aldrig lärt sig svenska och därmed har de inte heller klarat av att skriva studentsvenskan.
Markku om Spanien
En fin sak med Spanien är att folk tar hand om varandra. Spanjorerna tar hand om sin familj och släkt, men de tar också hand om andra. Finland har mycket bättre socialservice men i gengäld hjälper spanjorerna sina medmänniskor. Markku har sett hur folk ger mat och pengar till tiggare, de pratar med uteliggarna och de är inte fientligt inställda till invandrare.
Vardagen som journalist och bokhandlare på den spanska solkusten känns mera som en skön livsstil än som ett arbete man kan leva på. Markku håller delvis med, men säger också att man lär sig leva med mindre pengar. En lön på 800 euro per månad är helt okej i Spanien. Dessutom har paret Vento insett att de måste klara sig utan att lyfta lön under sommarmånaderna när nordborna åker hem till Finland, Sverige och Norge. På hösten, vid månadsskiftet september-oktober kommer nordborna, det vill säga bokhandelns huvudsakliga kunder tillbaka.
- Då är det ett kärt återseende. Våra kunder sticker sig in här på våren just innan de åker hem, men de kommer också hit genast som de har återvänt.
På tal om sol och värme. Är det fortfarande lika vardagsfint och härligt att bo i Spanien?
- Ta en titt på de härliga molnen och bergen. Det är som i Finland, man måste ibland påminna sig själv om hur bra man har det. Annars blir man lätt hemmablind.
Det som Markku saknar är skärgården. Han saknar bastun i Emsalö och svamputflykterna på hösten.
- Ibland säger jag till Eija att vi borde kanske flytta tillbaka till Finland och rusta upp min mammas gamla stuga på Emsalö när vi pensionerar oss från bokhandeln. Men min fru tycker jag är konstig, eftersom det är solen och värmen i Spanien man ska söka sig till sedan när man blir pensionär!
Du kan höra mera om Markku Vento i Samtal om livet torsdagen den 23.10 kl 13.03 eller lördagen den 25.10 kl 20.03.