Alla har vi gått i skola. Där har vi genomlevt många år av kunskap och korvstoppning men också mycket annat som har format oss för resten av livet.
En dag, jag tror jag gick i tvåan eller trean, skulle några elever i klassen gå till tandläkaren mitt under skoldagen. En av dem var min bästis.
Under den dagen begav sig ett litet flickgäng på fyra elever varje rast till flickornas ”veski” för att smida planer. Planen var att även jag skulle räcka upp handen när läraren frågar vilka som var på väg till tandläkaren. Vi var alla upphetsade och tyckte att det var en strålande, vattentät plan. Alla var vi med på noterna. Men snart gick det upp för mig att det ju var jag som skulle utföra brottet. Jag skulle LJUGA!
Stunden kom. Läraren frågade vem som var på väg till tandläkaren. Jag kan fortfarande återuppleva sekunderna just då, känslan av ambivalens, obeslutsamhet, tidspress. Ska jag verkligen ljuga min lärare rakt i ansiktet? Men vi hade kommit överens, jag kan ju inte svika de andra. Ett snabbt beslut, jag sträcker upp handen. Allt går rasande fort. Känslan av olust försvinner. Nästa stund springer vi iväg, fria och glada. Efter tandläkaren har vi framför oss en underbar eftermiddag när vi kan göra precis vad vi vill. Allting har gått enligt planerna.
Nästa dag när jag kommer till skolan möts jag av två lärare på skolgården som tar i mig i båda armarna och leder iväg mig till lärarrummet. En mardröm. Någon hade skvallrat. Var fanns lojaliteten i flickgänget? Vad hade jag gjort? Skolkat, jag skämdes som en hund. I den åldern hade skolk absolut ingen tuffhetsgloria. Det var bara pinsamt och skamligt. Ett brott.
Det betyder kvarsittning. Min väninna sade att hon mådde illa och fick sitta i soffan medan jag fick stå och skämmas utanför lärarrummet. Jag höll god min ända tills alla elever kom inspringande från rasten, bland dem min bror. Då kunde jag inte hålla mig längre utan började gråta.
Den här lilla episoden berör många fenomen i skolvärlden - gruppen, individen, läraren, disciplinen och grupptrycket. Vad är lojalitet och hur tar man ansvar för sina handlingar?
Rivet ur arkivet : Skolan berättar hur vi gått från en skola för ett fåtal till en skola för alla. En lång väg som speglar vårt samhälle. Idag ställer man sig frågan om vi lyckas upprätthålla den nivå av utbildningssystem i världsklass, där både kunskap och värderingar skall kunna utvecklas.
Har du också något minne från skolan som du vet att på något sätt har lämnat spår och som ibland stiger fram i medvetande? Berätta det för oss.