Likaså mors dag. Och namnsdag. Vad är det för trams? Ibland känner jag till och med att födelsedagar är löjliga. Varför ska man fira att man fyller 32?
Missförstå mig inte, jag har inget emot glada fester och goda middagar. Det får man gärna ordna varje dag. Men skulle jag ringa till min pappa och önska glad fars dag skulle han antagligen bara fnysa i luren och säga att vi inte firar sådant. Och jag drar en lättnadens suck över att vi i vår familj aldrig någonsin brytt oss om farsdagar och morsdagar och över att vi för länge sedan slopat presenterna.
Jag var 14 år gammal och pryade på Nya Åland när jag för första gången insåg det. Jag följde med en jämnårig flicka till Sittkoff gallerian i Mariehamn för att shoppa. Hon letade efter en farsdagspresent och frågade råd av mig. Jag tyckte att det bara var märkligt.
Det är väl pappor som köper presenter till sina barn och inte tvärtom?
Efter en stund hittade min kompis en tvål som hon köpte till sin pappa. En tvål! Varför skulle hennes pappa vilja ha en tvål av sin dotter?
Jag köpte en tvål till mig själv från samma butik med min pappas pengar. Tvålen var gul och liknade en banan.
Än i dag har jag kompisar som suckar över att de inte vet vad de ska köpa till sina pappor. Och då har de redan gett gåvor på både julafton och på födelsedag. Hur mycket ska de här papporna egentligen ha?
Andra stressar över farsdagsmiddagar och ser storögt på mig när jag föreslår att vi ska hitta på något på söndag.
- Det är fars dag, säger de.
Sedan konstaterar de att jag kommer från en familj där man aldrig firar någonting.
Det stämmer inte. Vi kalasar också i vår familj; på julafton, på midsommar, när vi har kräftskiva, när någon fyller sextio, för att det är lördag eller för att jag eller något av mina syskon blir sugna på biff och vitlökspotatis och den rätten smakar bäst hemma hos mamma och pappa.
Men jag förstår inte varför jag ska hylla och fira min pappa bara för att han är en pappa. Det har han faktiskt varit varje dag i mitt liv hittills.
Jag tycker om honom, han är snäll, hjälpsam och rolig och så har han en stor näsa. Men det måste jag inte säga till honom på en viss speciell dag. Det vet han redan. Och framför allt vet jag att han vill köpa sina tvålar själv.