Det allra svåraste med att åka utomlands för ett år är att komma tillbaks hem igen. När man åker dit har man helt öppna ögon och förväntningar. När man kommer hem är allt likadant, men man själv har förändrats. Det menar Sanya Schubak, som i somras kom hem från ett år i Uruguay.
Det är ett stort steg för en 17-åring att åka till andra sidan jorden för ett helt år. Också Sanya Schubak hade blandade känslor inför året. Alla hennes fyra äldre syskon hade varit utbyteselever och hon säger att det fanns en viss press på att hon också skulle åka.
- Ingen tvingade mig att åka. Innerst inne ville jag åka, men jag tycker inte om förändringar. Nu efteråt är jag är otroligt glad att jag åkte.
Problem i första familjen
Livet i Urugay var inte helt lätt till en början. Sanya bodde hos en ensam mamma som hade en dotter som var jämnårig med Sanya.
- I Finland hade jag redan fått mycket eget ansvar och kunde röra mig fritt. Men i Uruguay blev jag plötsligt den lilla flickan igen. Föräldrarna där är mycket mer beskyddande och rädda att det ska hända en någonting.
Sanya och flickan i familjen var väldigt olika till personligheten och det var svårt att få familjelivet att fungera.
- Det är nog inte helt lätt för ett barn att plötsligt få ett slags syskon från andra sidan jorden till familjen.
Fick byta familj
Till slut beslöt familjen att Sanya skulle skickas tillbaka till organisationen i huvudstaden Montevideo för att kunna byta familj.
- Det var nog ganska tufft för en 17-åring som är första gången borta hemifrån. Jag grät hela vägen i bussen till Montevideo. Men jag tänkte att det nog ska ordna sig. Jag känner många som har fått byta familj.
Småningom hittades en ny familj åt Sanya som hon genast trivdes i. Det var från början betydligt lättare - också för att hon efter några månader i Uruguay kunde uttrycka sig på spanska.
- Jag hade också hunnit fylla 18, vilket gjorde att de förhöll sig helt annorlunda till mig. Jag fick de friheter som jag redan hade haft hemma.
Hemlängtan
Sanya åkte till Uruguay i augusti. I mars kom hemlängtan.
- Det hade att göra med att jag inte var så upptagen av saker. Det hade varit sommar och jag hade inte gjort så mycket. Jag ville bara krama mamma och vara med min egen familj.
Sanya tog lite mer kontakt hem, men menar att det inte är den bästa medicinen mot hemlängtan. Att aktivera sig och träffa människor hjälper bäst.
- Men när jag behövde avreagera mig på något i Uruguay ringde jag till mamma och pratade. Det kunde vara riktigt små men irriterande vanor hos värdfamiljen, som att de grälade om wc-pappersrullen.
Svårt komma hem
Att komma hem igen var betydligt svårare än att åka iväg.
- Jag bara lämnade det liv jag hade lärt mig njuta av och visste att jag inte skulle få tillbaks det någonsin mera. Hemlängtan hade jag inte vid det laget heller längre.
Sanya säger att hon ser världen och vardagen på ett annorlunda sätt. Pengar och saker känns inte viktiga längre. Det är erfarenheter och upplevelser som räknas.
- Jag har förstått vad som på riktigt är viktigt för mig. Det är framför allt min egen familj. Jag värdesätter dem på ett helt annat sätt när jag har tagit avstånd från dem och fått lite perspektiv.
Sanya säger att föräldrar inte ska tveka att skicka iväg sina barn utomlands, i rädslan för att barnen ska fjärmas från dem.
- Det går precis tvärtom och ni kommer efter barnets år utomlands närmare varandra än förut.
Vi vill gärna höra dina tankar och erfarenheter av utbytesåret. Hur var det att plötsligt bo i en familj med helt andra regler och system? Hur förändrades din relation till de egna föräldrarna? Familjeliv gör i början av år 2015 ett program om när barnet åker utomlands och berättelserna kan användas i programmet. Uppge din e-postadress om vi får kontakta dig!