För president Kekkonen var relationerna till Sovjetunionen de viktigaste. Efter kriget åstadkom nattfrosten 1958 och notkrisen 1961 stor oro och turbulens.
I riksdagsvalet 1958 fick kommunisterna en stor valseger. De stora partierna ville dock inte ha kommunisterna i regering.
Sovjetunionen uttryckte på hösten 1958 sitt missnöje med regeringen som leddes av socialdemokraten K-A Fagerholm. Sovjet drog bort sin ambassadör från Helsingfors och började också dra in på handeln.
Situationen mildrades i december då landsbygdsförbundet, med Johannes Virolainen i spetsen lämnade regeringen.
Nattfrostkrisen avslutades i januari 1959 då Kekkonen och generalsekreterare Nikita Chrusjtjov samtalade. Under president Kekkonens ledning utnämndes en minoritetsregering under V.J. Sukselainen, med många av Kekkonens närmaste män, för att de kyliga relationerna till öst skulle tina.
Notkrisen fick sin början 1961 då Sovjetunionen skickade en not angående VSB-pakten och den ökande militarismen i Östersjöländerna. Att Olavi Honka ställde upp i presidentvalet var också enligt Sovjetunionen ett hot mot relationerna mellan Finland och Sovjet.
Honka ställde inte upp i valet, och Sovjetunionen drog tillbaka sin not. >