Jukka Kajava, C G Willebrand och Lars Biström diskuterar Ingmar Bergmans Tv-pjäs Riten. Är det ett sensationellt och skakande drama eller något obegripligt som såldes enbart med Bergmanetikett? Här är receptionsanalys på 1960-talet.
Lars Biström och C G Willebrand börjar med det mottagande Bergmans pjäs Riten fick och hur man byggde upp förväntningarna.
Pjäsen såldes redan före premiären som ett skandalöst och skakande drama, dessutom med innehåll av sex och våld.
Publiken reagerade inte nämnvärt då den sändes på TV över hela Norden. Och bland kritikerna sades inte så mycket. Man vågade inte kritisera Bergman, påstår Biström. T.om. Borgåbladet, som visade att de inte förstått "ett barr" ville i alla fall hänga med Bergmanfansen. Endast ett fåtal kritiker vågar se pjäsen bakom mannen Bergman. Och märka att den inte är värd den uppmärksamhet den fått.
Gäst i studion är Jukka Kajava, kritiker på Helsingin Sanomat. Till skillnad från många andra kritiker har han, enligt Biström, tänkt på mottagandet av pjäsen och pjäsen i sig, och inte förblindats av att det är en Bergmanpjäs.
Att se på Riten, menar Kajava, är som att röra sig i en mörk grotta tillsammans med Bergman. Riten belyser inga allmängiltiga samhällsproblem om man inte anser Bergman själv vara ett samhällsproblem, påpekar Kajava. Och Bergman har inte förstått att använda sig av TV:n och de möjligheter den erbjuder, att göra något som förändrar världen och kommunicerar med tittaren.
Biström går ännu längre i sin kritik. Han menar att pjäsen passar kommersiella, sadomasochistiska och kristusfixerade människor i västländerna. Det är ett paket s.k. "seriös underhållning" för att tillfredställa världsefterfrågan på samvetskramper och en patetisk bild av den borgerliga konstnärens situation. Den lär oss ingenting annat än om Bergmans egna neuroser.
Av det utdrag ur en intervju med Bergman som gjorts, angående Riten, får man den bilden att Bergman själv önskar att tittare som inte gillar hans pjäs läser en god bok i stället för att se den, och inte ställer frågor och kritiserar den.
Nästa TV-projekt Bergman gjorde var Scener ur ett äktenskap, som nog var en mycket mer kommunikativ pjäs.
(Tyvärr kan man inte se utdragen ur pjäsen).