Det är enkelt att kritisera julen med dess överflöd av kommersialism och gåvoberg. I juletider lurar man de intet ont anande hemmafruarna med förjugna idealYwe Jalander rör sig i varuhusens julpyntade salar med berg av onödiga prylar och glitter.
Julgatan visar sig också bara dölja inbjudan till köp. Och vi hör ironiska voice overs som talar om vad man bör köpa.
Barnen är förstås de oskyldiga offren när de vill ha och får julklappar: Monopolspel och andra kapitalistiska gåvor. Men är Revolutionsspelet där du kan välja att vara Mao, Che Guevara eller Lenin bättre?
Också redaktörerna för aktualitetsmagasinet Veckans puls vill komma åt den stora kommersialismen. Det nya fenomenet heter kundkredit, det innebär att man kan köpa julklappar i december och sedan betala dem först i februari-mars. Om man kan.
I det här kritiska inslaget intervjuas inga aningslösa kunder konsumenter. I stället får vi höra chefen på Finlands Bank, Rolf Kullberg, och Pauli Paaerma från Handelsmännens centralförbund om vad det innebär för Finlands nationalekonomi och medborgarens privatekonomi att köpa på kundkredit.
Om man verkligen vill slösa sin skatteåterbäring på en importerad, brummande leksaksbjörn kan man skuldsätta sig genom att köpa den på kredit.
Redaktör Greger Grönqvist
I ljudklippet kritiserar man på samma linje julgatans kommersialism och de onödiga förpackningarna som skapar sopberg. Konsumentombudsman Gun Hemming-Väyrynen talar om julens och julgatans förljugna kommersialisering.
Eva Vikstedt tar upp den ökade mängd sopor som bildas under julen i samband med förpackningshysterin och de särskilda julförpackningarna.