Före 2014 dök nyheter om otäcka enstaka epidemier av ebolafeber i Afrika upp nu och då, t.ex. i Zaire 1995. Men ebolaepidemin i Västafrika 2014 spreds sig rapidartat och också västerlänningar avled. Då steg rädslan och viljan att lära sig något om ebola också i Europa och Väst.
Ebolautbrott i Zaire 1995
Blödarfeber är en sjukdom som smittar via ett virus. Det finns olika typer av blödarvirus. Det mest omtalade är ebolaviruset. Och i synnerhet ebolaviruset av typ Zaire. De första dokumenterade fallen av ebolavirus hos människor upptäcktes i augusti 1976 i Zaire, nuvarande Demokratiska republiken Kongo eller Kongo-Kinshasa, och fick namnet efter floden Ebola. Ett närbesläktat virus bröt ut i Sudan i juni samma år. Det fick namnet sudanvirus.
1995 bröt en ebolaepidemi ut i Zaire. En epidemi kan utvidgas berättar Läkare utan gränser. WHO slog larm och varnade för att det kunde bli en större epidemi. Människor flydde för sina liv från staden Kikwit och kunde bo flera veckor på dammiga vägar.
Zaire upprättade vägspärrrar vid Kingshasa och endast de friska släppes in. I denna epidemi insjuknade 318 människor, av dessa avled nästan 90%.
Ebolautbrottet i Västafrika 2014
I december 2013 dog en pojke av ebola i Guinea, efter att han lekt med en död fladdermus. Guinea hade aldrig tidigare drabbats av ebola. Våren 2014 spreds det ebolaviruset till andra länder i Väst-Afrika: Sierra Leone och Liberia. Viruset var av Zaire-stammen.
Läkare Nina-Maria Tigerstedt berättar om viruset, sjukdomen och spridningen i Min morgon i april 2014.
Den 8 augusti 2014 klassade WHO ebolautbrottet som ett internationellt nödläge för folkhälsan
I synnerhet Sierra Leone drabbas hårt, man införde drastiska åtgärder, utegångsförbud och stängde sjukhus. Forskaren Mika Salminen påpekar att de drastiska åtgärderna kan ge också negativa följder, bl.a. kan barndödligheten i andra vanliga barnsjukdomar Sierra Leone öka p.g.a. bristen på hälsovård. Hela hälsovården har kollapsat i Sierra Leone och Freetown.
Mika Salminen menar att WHO gjort fel i början av epidemin, för att spridningen blivit så snabb.
Antalet drabbade ökar också för man inte vill eller vågar söka vård på grund av att sjukdomen skrämmer många. Och mörkertalet på hur många som faktiskt är smittade är stort på grund av dessa orskar. Det är också svårt att begränsa spridningen eftersom flera områden är drabbade. Också i Mali har man hittat ebola.
Sjukdomen kan sprida sig vidare till större delar av Afrika, menar Mika Salminen. Däremot behöver man inte vara orolig i Finland.
Västvärlden och ebolaepidemin
I Finland och Västvärlden oroade man sig förstås mest över om ebolasmittan kommer att sprida sig till det egna landet Det är första gången som personer utanför Afrika avlidit i ebola. Alla de som avlidit har hjälpt smittade i Afrika.
Vem vågar hjälpa de ebolasmittade, med risk för att själv bli smittad?
Ferdinand Garoff reste som krispsykolog till Sierra Leone. Han utbildade volontärer. Han berättar om hur man förbereder sig mentalt i Efter nio. Garoff var nog rädd för ebola och smittan, men Röda Korset tog väl hand om dem. Förberedelserna för att bli hjälparbetare, om det så gäller i eboladrabbade eller krigsdrabbade områden är rigorösa.
Att hjälpa ebolasmittade handlar mest om att hjälpa dem att dö. Men forskarna kämpar för att hitta medicin. Medicinen zmapp har använts en del. Sierra Leones ambassadör Eddie Turay i London säger att de som smittats av ebola vill vara försökskaniner för nya mediciner om alternativet är att dö.
Obs debatt diskuterar ebolaepidemin tillsammans med krispsykolog Ferdinand Garoff, politiker Pekka Haavisto, forskare Mika Salmininen och läkare Åsa Lehtinen. Man tar upp vilka följder sjukdomen har för de drabbade länderna. Varför hjälper inte västvärlden tillräckligt?
Man räknar med att 20 000 personer blivit smittade och omkring 10 000 avlidit under 2014. I mitten av november verkade spridningen av smittan ha saktat av Guinea och Liberia, men i Sierra Leone fortsätter den att spridas.