Mycket av uppmärksamheten kring Jeb Bushs sannolika presidentkandidatur har handlat om att han är son till USA:s 41:a president George Bush och bror till USA:s 43:e president George W. Bush. För Jeb är familjen både en välsignelse och en förbannelse.
George W. Bush var mäkta impopulär under sina sista år som president och många amerikaner befarar att Jeb är en kopia på sin äldre bror. Det är emellertid inte så enkelt att man kan dra likhetstecken mellan de två bröderna.
Jeb och George W. har en åldersskillnad på sju år och de står enligt uppgift inte särdeles nära varandra. Men som sig bör har George W. sagt uppmuntrande ord om Jebs presumtiva presidentvalskandidatur medan Jeb har hyllat både sin fars och brors insatser i Vita Huset.
George är karismatisk, Jeb introvert
Den största skillnaden mellan Jeb och George W. är deras personlighet. George W. är mer karismatisk än sin bror och han var kända för att ge stora friheter till sin stab både som president och som guvernör för Texas.
Jeb är mer färglös och han har till och med medgett att han är introvert. Hans tidigare arbetskamrater har beskrivit honom som politiknörd. Under sin tid som guvernör för Florida styrde han de politiska processerna in i minsta detalj.
Politiskt nära varandra
Politiskt står Jeb däremot nära både sin bror och far. I de flesta större frågor positionerar sig Jeb i republikanernas huvudfåra. Ja, han är konservativ och ja, han är djupt religiös.
På sistone har Jeb understrukit att han står på egna ben. Under ett utrikespolitiskt tal i Chicago konstaterade han att det gjordes misstag i samband med kriget i Irak. Utöver det uttalandet verkar han ha samma utrikespolitiska linje som sin bror. Han har betonat att USA har kapacitet förändra världen och upprätthålla en stabil världsordning.
I likhet med George W. har Jeb också en pragmatisk syn på invandring. I motsats till republikanernas högerfalang, Tea Party, vill han reformera USA:s invandringslagar och inte endast genom att stänga gränserna. ”De smartaste och bästa människorna i världen vill komma hit, så vi måste fixa vårt immigrationssystem”, konstaterade han i februari.
Jeb har förutsättningar att gå hela vägen
Jeb Bushs inställning till invandrarna kan vara ett trumfkort ifall han vinner republikanernas primärval. En stor majoritet av de spansktalande amerikanerna har tenderat att rösta på demokraterna, men Jeb var oerhört populär bland Floridabor med latinamerikanska rötter under sina år som delstatens guvernör. I ett polariserat USA där väldigt få röstare är mobila kan de spansktalande spela en avgörande roll.
Det är uppenbart att Jeb Bush i teorin har en stor potential i det kommande presidentvalet. Han är det republikanska etablissemangets gunstling vilket innebär bland annat att välkända och respekterade republikaner kommer att ställa upp på hans kampanjtåg. Det kan i sin tur leda till att tröskeln för osäkra väljare att rösta på honom sjunker.
Flirtar med arbetarklassen
Jeb Bush har på sistone uttalat sig i frågor som vanligtvis varit vikta för demokraterna. Han har uttryckt sin oro över den växande ojämlikheten i USA. Att klassresan, den amerikanska drömmen, framstår som allt mer omöjlig för allt fler amerikaner.
Kritiska röster hävdar att detta är ett taktiskt drag av Bush. Med tanke på att de ekonomiska indikatorerna i USA pekar uppåt går det inte att anklaga Barack Obama för att ha kört USA i sank. I stället pekar han på att det ekonomiska uppsvinget inte syns i arbetarklassens vardag.
Oberoende om det är fråga om taktik eller genuin oro för de mindre bemedlade så framstår Jeb Bush nu som en förhållandevis moderat republikan. Det ger honom en bra chans att klara sig i ett eventuellt presidentval mot Hillary Clinton. En viktig fråga i valet kommer att vara hur kandidaterna lyckas övertyga de rörliga väljarna i mittenfåran av det politiska spektrumet.
Uppförsbacke väntar?
Jeb Bush har gjort strategiskt genomtänkta val inför primärvalen men mycket jobb återstår. I Iowa och New Hampshire där de två första primärvalen arrangeras är väljarna inte övertygade om hans förtjänster.
Bland de Iowa-bor som sannolikt röstar på en republikansk kandidat har 43 procent en negativ bild av honom. Siffran är exceptionellt hög.
I New Hampshire är han gallupetta bland republikanerna men 50 procent av väljarna i delstaten har en avvisande inställning till honom.
De mindre smickrande siffrorna beror delvis på att George W. fortfarande är impopulär och att många amerikaner inte vill se en Bush-dynasti. Hillary Clinton skulle sannolikt inte ha samma problem. Bill Clinton är numera folkkär och många amerikaner ser nostalgiskt tillbaka på tiden då han satt i Vita Huset.
Scott Walker har medvind
Ett gediget kampanj- och PR-arbete återstår ifall Jeb Bush skall utses till republikanernas presidentvalskandidat.
Den största utmanaren är just nu Wisconsins guvernör Scott Walker. Han placerar sig förhållandevis mitt på den republikanska värdeskalan. Walkers dilemma är att han är minst lika grå som Jeb Bush.
Walker kan å andra sidan falla tillbaka på att hon tog strid med fackföreningarna i Wisconsin. En kamp som han dessutom vann.
Republikanska nostalgiker har jämfört Walkers kamp mot fackföreningarna med Ronald Reagans dito år 1981. Att nämnas i samma sammanhang som Reagan skall inte underskattas.