Nej, ”Belle & Sébastien” är inte en film om nittiotalsbandet med nästan samma namn. Istället rör det sig om en ovanligt lyckad familjefilm som med klassiska medel förför även den vuxna åskådaren.
Det börjar med en örn som flyger över ett mäktigt, franskt alplandskap. Karga berg med snöklädda toppar avlöser varandra. På otillgängliga bergsavsatser skymtar lite grönt.
Efter att ha följt fågeln fångar kameran in en äldre man (Tcheky Karyo) som promenerar med en liten pojke (Félix Bossuet, född 2005) vid sin sida. De är på jakt efter en best som härjar i trakten. En best som river får och skrämmer människor som redan är rädda. Rädda för det krig som pågår. Det andra världskriget.
Men just nu ligger fokus på besten. Det är bara det att mannen och pojken blir avbrutna av att en bergsget blir skjuten av en tjuvskytt. Ensam på en smal bergsavsats står nu en liten killing på vingliga ben, bara några centimeter ifrån avgrunden.
Och vad händer då? Jo, den gamle mannen plockar fram ett rep och säger; ”vi kan inte lämna den lilla för att dö – du måste hämta upp den”. Pojken som heter Sébastien nickar - det faller honom inte in att neka.
Hisnande inledning
Det hinner alltså inte förflyta mer än några få minuter in i Nicolas Vaniers film innan man sitter där med hjärtat i halsgropen. Tom Cruises flängande längs en klippavsats i "Mission Impossible II" bleknar snabbt till noll och intet när man ser lille Sébastien sväva mellan liv och död i ett försök att rädda någon som är ännu mindre än han själv. Ännu mer utsatt.
Och denna inledande scen anger effektivt tonen för hela filmen. För ”Belle & Sébastien” är en ovanligt välspelad,vacker och spännande familjefilm som ger även en vuxen åskådare full utdelning – utan att det sker på bekostnad av den unge tittarens behov.
Bakgrunden utgörs av det hotfulla kriget som personifieras av de tyskar som slagit läger i den lilla byn. Deras uppgift är att få stopp på judarnas flykt över bergen. Stjärnklara nätter sätter nämligen ortens modiga män och kvinnor livet på spel för att guida utsatta familjer mot tryggheten i Schweiz. En guidad tur med en betydligt hårdare inramning än den som familjen Trapp ger sig ut på i slutet av "Sound of Music" (1965).
Det här är en värld där alla är beredda att uppoffra sig för någon annan. En värld där ingenting är vare sig lätt eller gratis. Alla har mist någon, alla är rädda för något. Men man har varandra, sin stolthet och sitt mod.
Det här är också en värld där naturen spelar en viktig roll. Den är vacker, men också mäktig och krävande. Här står allt levande i ett nära beroendeförhållande till varandra. Och inget levande är per definition ont - det onda lockas fram av olika omständigheter.
Det godas seger
Visst visar ”Belle & Sébastien” upp en del av vuxenvärldens brutalare sidor, men den glömmer inte sin primärpublik. Här finns så mycket skönhet och godhet och kärlek att man lämnar biografen med en varm känsla i bröstet. Och en glädje över att det fortfarande görs den här typen av klassiska barnfilmer.
Sébastien är ett ensamt barn som kunde vara släkt med både alpflickan Heidi och Lindgrens luffande Rasmus. Men även om detta är en uttalad familjefilm så bör man följa åldersrekommendationen och vara beredd på många olidligt spännande sekvenser och "nära ögat"-situationer. Likaså kan man gärna bereda sig på att leverera en snabbintroduktion till ämnen som i något skede dyker upp i skolans historieundervisning.
Finns det då någon koppling till nittiotalsbandet ”Belle & Sebastian”? Naturligtvis. Gruppen tog namnet av den franska tv-serien ”Belle & Sébastien” som spelades in på 1960-talet och som utanför Frankrike visades under namnet "Belle & Sebastian". Tv-serien var i sin tur baserad på en roman av skådespelaren och författaren Cécile Aubry.
Och jo, filmen bygger på serien som visades för den finska tv-publiken på 1970-talet. Nu hittar historien förhoppningsvis både den gamla publiken och helt nya åskådare. Det är den värd.